Mangomani

Usch! Jag vill egentligen inte ha fler prylar i köket. Å andra sidan tycker jag ju om att stöka runt där och då är väl inte hjälpmedel fel. Jag medger att jag var kluven (!) till att köpa den här. Nu har den bott hos oss i ett halvår och jag lovar att den inte är någon lådvärmare. Åtminstone två gånger i veckan får den jobba, min mangoklyvare.

Ni som har hanterat en skalad mango vet att den är hal som en blöt tvål. Svoopppp! så far den in i kaklet eller ner på golvet. Men numera är alla mjukgula frukter chanslösa. Kolla bara:



Fil, mango och banan är grunden i våra helgsmoothies som snabbt mixas ihop. Sedan fyller vi på med vad vi har. Fruktens pyttipanna typ. Gräsligt gott! Mangoklyvaren har kommit för att stanna.




Uppdatering: riven ingefära och hela kardemummakärnor mixas också alltid med. Bara så ni vet.

Snövitt

Strålande sol och glittrande kallt. Pälsmössa på, gärna rattmuff om vi haft nån, och så en slösande vacker promenad i Huvudsta som balanserar vid Ulvsundasjöns rand.

Det här är en av Lelle R:s badvikar. När han vågar gå i för vågorna. Ibland kluckar de avskräckande.
En annan badvik som nu ligger igenfrusen.
Vad skönt! Ingen har snott frälsarkransen, så vinterbadare kan räddas vid behov.
Pampas marina. Ni som har god syn kan skymta året runt-båtarna, alltså "The aqua villas" som blivit så populära de senaste åren.

Valåret har börjat - rösta nu!

Protokoll från ordinarie styrelsemöte i FK (Frukostklubben)

Datum
2010-01-29

Plats
Vete-Katten, Kungsgatan, Stockholm.

Tid
07.30

Närvarande
Alexia
Caroline
Kesu

1
Mötet öppnades

2
Dagordningen godkändes.

3
Förra mötets protokoll godkändes.

4
Beslutades: Anordna bildbloggomröstning alternativt bloggbildomröstning. Vi tar varsin bild som vi lägger ut på våra bloggar. Motiv: mest innovativa bild. Bloggläsarna får sedan avgöra vilken bild som är mest innovativ.

5
Rösterna ska vara redovisade och räknade senaste på söndag.

6
Inga övriga frågor.

7
Mötet avslutades.

Vi talar inte om vem som har tagit vilken bild. Aldrig någonsin! Jo, kanske på söndag. När tävligen är avgjord. Typ klockan fyra. ELler vänta, vid midnatt drar vi i snöret. Seså, in och rösta nu. Anonyma röster räknas inte, men både fyrtassingar och tvåfotingar får delta. Ös på bara!

OBS! Jag vet att ni är smarta, jättesmarta, men sitt inte där och försök klura ut vem som tagit bilden, för det är inte automatiskt lika med att det är den personen som kommit på idéen till just den bilden. Vi sträcker alltid ut en hjälpande kamerahand för varandra. Hehe!





Vi hade hysteriskt roligt som vanligt! Fredagsfrulle med Alexia och Caroline är bästa starten på helgen. Jo, för att den (helgen) är ju bara en arbetsdag bort. Vete-Katten har hur många prång som helst. Först valde vi en roligt svängd hörnsoffa, men snabbt tyckte vi att det blev för publikt och drog oss in i ett kantstött chambre separée. Rummet var inte jätteromantiskt, men vi skrattade så att till och med plastblommorna på bordet såg nyvatnade ut.

En benbön

Ett nytt ben? I mitt favoritmärke?Yummy!
Jag tror jag börjar i höger ände.
Nej, vänta, vänster blir nog bättre ...
Äsch! Fixa en lyftkran, korkmatte!

Snövallar i massor men livet fortsätter i 180 knyck. Fast det är inte värre än att en liten hund får uppmärksamhet. Blev dock mäkta irriterad när jag såg att vår stora Icabutik slutat med Lelle R:s favveben alla kategorier. De slumpade ut de sista av märket Best friend, i utförandet pig skin.

Varken Lelle R eller jag är riktigt övertygade om att det var en bra idé att köpa den sista förpackningen.

Nu vänder jag mig till er kära hund- och bloggvänner. Någon som har det här märket i sin närhet? Tipsa mig så kanske jag kan få butiken att skicka en laddning ben. Kan Christinas pälsdamer får snuskiga tjurdelar i posten, kan väl vår raggsocka få grisiga bendelar.

Så här ser påsen ut med favoritbenen:













Här är en liten bild av det stora benets förpackning. Vi håller på att arbeta oss ner på benet med gemensam ansträngning, enligt principen en håller, den andre gnager, men det går långsamt. Lelle R önskar just nu att han var en korsning av giraff och bläckfisk.

God jul - not

Det ringde i min mobil idag.

- Hej jag heter XXXX!
- Men heeeeeeeeeeeeej!
- Neeeeeeeeeeeeeeeeeej!
(Det lät nästan som gårdagens inlägg.)
- Eh?
- Nej, det är inte jag. Jag menar jag är inte den XX du tror att jag är.
(Nu började det låta som en riktigt dålig sketch.)
- Nähä, vem är du då?
- Jag är den XX som du skickade julkort till. Du skrev på brevet att om adressen var fel, så var du tacksam om du kunde få reda på det. Så nu ringer jag och talar om att adressen var fel. Jag har kollat runt lite och jag vet faktiskt inte var din kompis, min namne, bor. Jag har ringt XXX i Vellinge, Skummeslöv och Båstad och ingen av dom känner dig. Vad vill du att jag gör med ditt julkort? Ska jag skicka tillbaka det?
- Menar du att du ringt runt och kollat efter min kompis som har samma namn som du?
- Javisst!
- Vilken ... hm, service!
- Tja, varför ska man inte hjälpa till om man kan? Då behåller jag ditt julkort då?
- Javisst. Och God jul 2010! Kom ihåg var du hörde det först.
- Haha! Absolut! Hej då!

Folk är SNÄLLA!

Några år i rad har jag fått julkort från min namne som också bor i Solna. Kort som skulle till mig. Alltid är det några av mina vänner som har lite julkortspanik och chansar på vem som är vem och hon har snällt eftersänt dem. (Korten alltså, inte vännerna.) Mig veterligt har jag inte fått kort som ska till henne. Förra året fick hon ett alldeles eget julkort, avsett för just henne, från mig med samma namn. Det tycker jag hon var värd.

Bilderna togs under förra årets julkortstillverkning.



Uppdatering: Vänligen observera att jag inte hade skrivit mitt mobilnummer på kuvertet. Tänkte bara att eventuellt felaktig adressat kunde returnera hela klabbet. Den första snälla människan hade alltså letat efter mitt mobilnummer och ringt på eget initiativ.

Ordlek

I köket på tidningen Amelias redaktion hänger den här bilden på väggen. I kinda like it!

Vem har Kottlakoll?

Som nyinflyttad i Stockholm var jag ofta ute på upptäcktsfärd i min nya hemstad. Hamnade bland annat här, i Kottla på södra Lidingö, och blev kär i husen. I dag tog B, Lelle R och jag en söndagspromenad där - och jag tjusades lika mycket som den första gången. Gammal trähuskärlek flagar inte. Gillar färgerna och snickarglädjen, mintgrönt, gult, glastorn och så vidare.
Tyvärr vet jag inte så mycket om området. Har försökt google men hittar inga direkta fakta. Inbillar mig att de var sommarhus från början, och nu blivit permanentbostäder. Men det vet jag alltså inte. Någon av er kloka bloggläsare som kan mer om Kottla?



Nytt för mig som Stockholmsbo var långsfärdsskridskor. På västkusten hålls man av förklarliga skäl inte med sånt. Just nu swischas det intensvit på vattendragen här. Man behöver inte ge sig långt ut i havsbandet, det är bara att ta till närmaste sjö när det är så här kallt. Åt ena hållet skog, åt andra hållet - höghus. Jag gillar att naturen är så nära storstan.


Och så gillar jag när någon tänkt till. Hur mycket smartare är det att ha neongröna skridskoskydd än vita? Och att stoppa ner lillens kängor i pappas, så alla fyra hålls varma och ingen snö kommer i dom? Full pott på bägge!

Liten hund hade fullt upp att registrera nya dofter och pinka in nytt revir. Numera ingår Kottla i Lelle R:s revir. Bara så ni vet.

Vänliga veckan

Jisses! Här har det varit rena vänkavalkaden. Från tidig frullefralladejt via lunch till sent middagsätande och pratmaraton till klockan fyra på morgonen.

Som alltid när det är roligt blir plåtningen sekundär. Det vill säga, det låter så här: "Oj, nej, vi har glömt att ta bild. Panik! Vem, vänta, eh, tror du att du skulle kunna" .. alternativt "Okej, det får bli som det blir, ta du som hittade kameran först" Nån som känner igen det?

Och blogga om det har jag dårakt inte hunnit. Förrän nu.

Det här är min vänvecka i bilder:

Förra torsdagen: Äntligen en galen dinnerdejt med Caroline! Den har varit på G sedan i november. Men varför hänga läpp när man kan hänga med varandra vid ett senare tillfälle? Jag undrar bara vem som skruvade upp tiden så kvällen tog slut på typ en kvart? Vi åt på Supper som hade den här entrén. En heltäckningsmatta som kullerstensgatan - eller tvärtom.







På väg hem i den hala, kalla Stockholmsnatten tyckte vi den här banderollen kändes passande:



Följande morgon: ordinarie styrelsemöte för FK (Frukostklubben). Närvarande: Alexia och Kesu. Inte närvarande: Caroline (snyft). Misstänker att hon smet till Spy Bar när vi hade skilts åt kvällen innan. Som vanligt bästa kickstarten på dagen. Alexia for president!
Helgens klou: Annika, en av mina allra bästa vänner, bor i Edinburgh. Äntligen kom hon hit och bodde över i två nätter. Trots att vi powerpratade oavbrutet i två dygn (till klockan tre respektive fyra på morgonen) hann vi inte med allt. Bloggbilden togs på centralen, några minuter innan tåget tuffade söderut. Missing you already!
Torsdag lunch: Ännu ett besök från utlandet. Ewa bor i Eilat och kommer hit två gånger om året. Då strålar vi gamla reseledare, Anneli t v och Ewa t h, från Israeltiden samman och käkar lunch. I torsdags blev det köttbullar på Gondolen. Jodå, de har vanlig husmanskost som inte kostar blusen. Till köttbullarna serverades grönpepparsås. Vuxenpoäng på det?

Däremellan har vi hunnit med samtliga barnbarn i olika omgångar. Lelle R känner sig försummad och visar det. Han längar efter Alice - och visar det inte på nåt speciellt bra sätt.

Fredagsrys blir fredagsmys

Jag vet, jag vet. Sen fredagseftermiddag är INGEN bra idé att besöka Hötorgshallen. Men jag hade inget val. Och det ledde faktiskt till ...


... fredagsmys!

Happy helg!

Ljuspunkter

Jag tycker fortfarande att vitt är vackert! Mig gör det inget att snön ligger knirrande på marken och att träd och buskar har ett sprött florsockerskal.

Imorse hade jag bråttom iväg som vanligt och tog därför bara några snabba bilder ut genom köksfönstret på den grafiska omgivningen. Allt går i svart och vitt och grått, undantaget de få ljuspunkterna. (Kisa med ögonen på den första bilden, så ser ni kanske inte reflexionen från kökslamporna i fönstret ...)

Tokboklycka

Det kom ett tungt paket. Bloggkopmisen Mian hade stoppat en tjock bok på lådan till mig. Och inte vilken dussindeckare som helst, utan snackisboken Hypnotisören. B har redan börjat läsa.

Men inte nog med det. I kuvertet låg också ett bedårande porträtt av Lelle R:s fästmö som Mian tagit. Förlåt suddig bild. Både Lelle R och jag blev så till oss (och jag ville inte använda blixt) att skärpan flög ut genom fönstret. Nej, vi har inte kletat leverpastej på bilden.

Nu hänger porträttet på kylskåpet för att Lelle R inte ska pussa sönder det - och för att hans husse och matte ska kunna le brett varje gång vi öppnar det kalla skåpet.


TACK Mian säger både Lelle R och jag.

Mission completed

När jag var i Halmstad över juldagarna rensade jag ut mammas garderob. Det blev fyra smäckfyllda sopsäckar till Myrorna. Men en del tog vi med oss hem. Halmstad har nämligen inget härbärge. Det är ju bra om det betyder att det inte finns några hemlösa där. Om det finns det är det inte så bra.

Här i Solna fortsatte jag arbetet i de egna garderoberna. Började på nyårsdagen fylld av energi. Men när dagen tog slut, tog jag slut. I dag avslutade jag det påbörjade projektet, så imorgon kan B köra till Myrorna och till ett härbärge inne i stan. Där behöver de allt de kan få, men främst hela och rena underkläder för sånt lämnar folk aldrig in, har man berättat för mig. Därför brukar vi köra en tur till bägge ställena. Härbärget får både underkläder och annat.

Förra gången blandade B ihop säckarna. Kan tänka mig att man jublade på härbärget men att de inte var lika imponerade av strumpor, trosor och behåar på Myrorna. Med lite tur körde de iväg underkläderna till härbärget. Vi vet inte, vi har aldrig vågat fråga.

Samtidigt, i en annan del av rummet:
Under dag ett pågick rensningen till klassisk musik, ett måste-tv-program den 1 januari: nyårskonserten från Wien!