måndag 24 maj 2010

Pyongyang

Det kom ett vykort. Trodde först det var från Caroline. Hon och jag skickar de kitschigaste korten vi kan hitta till varandra. Tänkte att nu hade hon varit i Säffle och ville posta en bild av centralpostkontoret.

Icke!

Vände på kortet och dra på trissor. En annan kompis har varit i Pyongyang. Och det vet vi ju alla var det ligger, eller hur? Just det. I Nordkorea! "Ser fram emot morgondagens 1:a maj-firande" står det. Jojo!

Och här sitter man och bloggar om Berlin. Futtigt!

onsdag 12 maj 2010

Berlin zwei (2)

Skrev jag att Berlin är fullt av monument? Ja, det gjorde jag visst. Det är halvsant. De flesta och svulstigaste stayerna försvann givetvis under den rasande slutstriden om Berlin. I dag finns det främst mycket kul - och en del konstig - konst på gatorna.

Kolla här!

























Men framför allt finns det en vansinnig massa museer. Vi gick på några, bland annat Ägyptischer Museum. Jag ville nämligen kolla in Nefertiti - och då fick jag det här på köpet:
Lelle R! Med mer än 3 000 år på hundnacken!
- Varför står du så kontigt när du plåtar? undrade B. Det blir ju inga bra bilder.
- Sch! väste jag.
- Men du FÅR plåta!

Okej. Följande bilder blev lite bättre (fast jag fick inte bort spegelreflexen):
Det här måste vara egyptiska stenhuggares skissbild. Vi ser ju bara konturerna och jag tycker det är oändligt häftigt.

Liksom den här. Vet inte om konstnären blev avbruten eller om de mjuka konturerna är avsiktliga. Visst är det snyggt?!


Här fick jag kanske inte plåta, men jag gjorde det ändå. Nix, inget galleri utan en hundaffär. Det drog lite i sakna-Lelle R-tarmen.




Sch! Man fick plåta allt UTOM just Nefertiti på Ägyptischer Museum. En dam försökte och vakten var genast framme. Han pekade på en linje som hon inte fick kliva över. Den låg minst tio meter bort från den egyptiska drottningen, så det var chanslöst. Men här kan ni se en lånad bild, så ni fattar vilken byst jag var på jakt efter.

tisdag 11 maj 2010

Matnostalgi



Den här fina bloggvännen har precis lagt ihop - och bloggat om - en ruskigt smarrig smörgåstårta. Jag menar vinkokt fisk - är det inte überkurs? Låter hur gott som helst.

Hur som haver så har samma bloggare hört på tv att det är ute med smörgåstårta. Japp! Bara att hacka i sig. Tramsigt, eller hur? Mat äter vi väl inte för att det är trendigt utan för att vi måste och för att det är gott (förhoppningsvis)?

När jag bläddrar i nya "Kokbok från 70-talet" ser jag att jag är en hopplös utekocka. Kyckling i lergryta, falukorv i ugn och blodkorv har serverats i vårt hem den senaste månaden. Bara på trots ska jag ge mig kast med Flygande Jakob och Glace au four. Oh, ljufva 70-tal!

Här kommer några bilder i boken som jag tillägnar alla som modigt vandrar mot matströmmen:



































PS Jodå, smörgåstårta var också med, men den såg inte ett majonnäsklick så god ut som ovan nämnda bloggerskas.

fredag 7 maj 2010

Gammal amalgam


Är man gammal när man är på rutinkontroll hos ny (trevlig och pigg) tandläkare (vars namn jag inte kan uttala ens utan slangar i munnen), hon hoppar till och säger "Oh, amalgam i en visdomstand!" med samma förtjusning som en arkeolog som grävt fram en mesopotamisk benflisa från 5 300-talet? Före Kristus.
Eller är det en triljon vuxenpoäng? Kanske rent av pensiopoäng? Bra i så fall, behöver alla PPP-poäng jag kan få.



Bilden har varken jag eller nya tandisen tagit. Det är inte min mun.

onsdag 5 maj 2010

Ljudgåtefacit

Många var nära - jag är imponerad. Här kommer svaret! Så här låter Lelle R när han käkar sina favoritben. Och så här ser han ut.

video

B och jag tänker inte längre på det, men vi får ofta frågor i telefon om (o)ljudet i bakgrunden. Det kan låta mycket högre än så här. Lelle R ger alltid ifrån sig njutningsljud. Lite småpurrande vid kel, som stiger till intensivt "urrande" när man kliar honom på de rätta ställena (örat och hakan). Och så de här nästan tjutljuden vid bengnag. (upp med handen alla som läste beng-nag!)

Hur låter ditt djur när han/hon trivs som bäst?

Det är Mian som har skickat hans favoritben. När våra butiker i Solna slutade sälja dem, sprang denna generösa och omtänksamma själ runt och letade gnagarstycken i Falköping - och hittade också. Ett tjockt paket dunsade ner tidigare i våras till Lelle R:s sanslösa lycka. Tack Mian!

tisdag 4 maj 2010

Bebisdusch

MEN va duktiga ni är på att gissa ljudgåtor! Svaret kommer som utlovat i morgon. Bryter emellan med dagens första aktivitet.

Man blir inte vacker att att kliva upp 05:14, men man blir glad hela dagen att att dejta Alexia och Caroline innan hjärnan riktigt hunnit vakna.

Ni som orkat följa bloggen vet att FK står för Frukostklubben som äter sig runt i huvudstan och bryter nattfastan med mat och turboprat. I dag hade Caroline kommit på en extra finurlig frukostidé. För er som inte vet är Caroline författare till 14 år till salu, boken som nästan kostade Beatrice Ask en plats i riksdagen - mer om det senare - föreläsare, superproffsig skribent och - inte minst - min mentor. Hon har alltid 234 projekt i rull och 58 på lut. För några veckor sedan frågade hon mig om vi inte skulle köra en baby shower för Alexia.

Skönt att ni är lika frågande som jag var. Traditionen är amerikansk och går ut på att ge presenter till en blivande mamma och hennes bebis. Eftersom Alexia än så länge går och bär på Pyret passade det ypperligt att bebisduscha henne. (Estimated time of arrival för Pyret är runt midsommar - tjo!)

Blivande bebismamma.

Post festum.


Alexia är vår teknikmentor. Obama skulle sagt Yes, she can! Här visar hon Caroline hur man fixar nån pillemoj på ajfånen.


Alexia drog till jobbet och då drog Lille T(eddie) in, Carolines son. Kaffet, filen och apelsinjuicen struntade han i, men melonen levde farligt. Slurp!

Ljudgåta

som nog inte är så svår. (Eller så är den det ...)

Svar imorgon!
video


Uppdatering! Klicka på play. Svar med bild kommer imorgon ...

måndag 3 maj 2010

Berlin ein (1)

Back from Berlin. Vill redan tillbaka. Jag som aldrig tagit varken tyskar eller Tyskland till mitt hjärta var tvungen att stanna upp och fundera över warum jag tycker den här stan är så schön. Har alltid varit fördomsfull - livet blir så mycket enklare då, eller hur? - och avfärdat allt i och från Germania med en handviftning.

Men für Berlin faller jag i farstun. Stan är lagom uyppkäftig. Den vägrar liksom att marschera i takt med övriga moderneslandet. Eftersom det inte finns några industrier eller stora företag alternativt finansinstutitioner som i övriga stora städer i Tyskland, är det lätt att få tag på bostäder. Billigt är det också. Det gör att vanligt folk kan bo i den stora citykärnan. I London, Paris, New York och många andra städer har bostadspriserna drivits upp till absurda nivåer. Där bor de stenrika människorna som ändå bara jobbar dygnet runt och inte hinner rasta sina blanka bilar, än mindre njuta på kaféer. Men Berlin är fortfarande en levande stad med livliga fik där ortsbefolkningen sitter och läser och diskuterar.

Stan är fyra gånger Paris i storlek och skiftar nåt enormt i utseende. Kliv ner i underjorden bland jugendfasaderna och stega upp i gråtgrå öststatsbetong. Plussa på med stora gröna parker. Och matställen. Och museer. Och gallerier. Och affärer. Och monument. Och, och, och - oooohhhh!

Jag är dessutom svag för platser med spännande och fascinerande historia. Jisses, vilka omvälvningar Berlin har gått igenom. Ändå har stan alltid gett fingret åt de besvärligaste matkhavarna. Men det har kostat ...

När jag inte är på jobb är jag ingen bra fotograf. Det vill säga, då plåtar jag inga typiska vyer. Här kommer i stället några högst personliga bilder från vår resa.


Våren ledde med en månad. Körsbärsträden blommade för fullt och syrenerna vajade med feta knoppar.

Über alles. Nästann överallt ser tv-tornet på Alexanderplatz dig. Byggt i klassisk öststatstornsstil.


Smart parkering. Den slog aldrig i Sverige, men man förstår varför den lelle bilen är så populär på kontinenten där det är ont om p-platser. Lägg märke till hur den här Smarten står, jämfört med bilen framför och framför igen.


Varje kväll låg några lik staplade under lakan i hotellkorridoren. Läbbigt, eller hur? Ända tills jag en morgon vågade nypa i ena lakanshörnet. Aber natürlich! Klart Ikeakassar passar lika bra i tyska hotelltvättstugor som i svenska fastighetsditon.