tisdag 30 september 2008

Badkavalkad

Vår hund är galen i att bada. Han vågar inte gå i om vågorna går för höga, ja kluckar till alltså, men när det är lugnt och glittrande kan han aldrig motstå att bada à la Anglaise, det vill säga gå ner till magen. (Alldeles för lång mening, men ni hängde nog med.)
Det här är Lelle R:s badvik i Huvudsta.
Lelle R förbereder sig - hans mamma Coco Chanel sa att man aldrig får kissa i badvattnet (bara i andras vattenskålar).
Okej. Time to go in the water!
Lelle R och Jesus har en sak gemensamt - de vänder andra sidan till.

Höstglöd 2

Man behöver ju inte vara mästerfotograf när omständigheterna är så här lysande.

Höstglöd 1

Jag lämnade er i ovisshet sist. B kidnappade mig till Grand Hôtel Saltsjöbaden som ger oss romantiska flashbacksvibbar. Så här såg vi ut innan middagen. Blixt? Inte då!

Bloggförbud

Hej! Minns ni mig? Bra!

Hört: "Att skaffa blogg är som att ha mjölkkor, man kan aldrig ta ledigt." Wroooong! Bevisligen gjorde jag precis det.

Fast min bloggtystnad beror också på att jag igår och idag förbjöd mig själv att blogga och privatmejla. Aptrist! Men man får mycket gjort. Och jag har haft läskigt mycket att göra - och har resten av veckan också. Med min enorma självkännedom insåg jag vad ett enda litet blogginlägg skulle leda till - för det gör det alltid. Jag klickar mig vidare till andra härliga bloggar. Lägger in kommentarer, kommer på nya inlägg till min egen blogg, letar bilder till det.

Tre timmar senare (läs: närmare deadline) är jag två och ett halvt inlägg rikare men inte ett mellanslag närmare de färdiga artiklarna.

Och mejl, ja, ni vet ... Hur kul som helst när man egentligen borde ringa Stockholms läns landsting för en kommentar.

Only so you know!

fredag 26 september 2008

För ett år sedan

stod B och jag i New York och sa "I do", jag innan den oengagerade, kvinnliga vigselförrättaren var riktigt klar.

Det hela gick på under minuten. Damen hade ett halvrent, helrandigt linne på sig och tittade inte upp en enda gång. Hon tilltalade oss inte med namn utan sa "bride" respektive "groom". Jag hade inte blivit förvånad om hon flossat tänderna samtidigt. När vi gav varandra första pussen som Mr och Mrs var hon redan på väg ut ut rummet på City Hall och vrålade "Next! Gonzaaaaaaaaaaaaaaaaalez!"

Nej, det finns inte ett enda foto vare sig av oss eller vigselförrättaren. Inte heller från vårt loft på 18:e våningen som vi hyrde en vecka (med utsikt över Empire state building och Chrysler building), inte heller bröllopsmiddagen eller vår bröllopsresa i Argentina. Vi blev bestulna på hemvägen. Bland mycket annat försvann kameran och minneskorten. OCH JAG SOM HADE LÖSÖGONFRANSAR, GOD DAMN IT!!!

Ni får tro mig när jag säger att jag var vacker som en bröllopsdag ("you gonna look lika a million dollar, honey", pep makeuptjejen). Eller kolla med B. Han säger att vi måste åka nu. Vart vet jag inte. Men Lelle R får inte följa med. (Och han säger att han inget vet, trots att jag viftar med en massa gott godis framför nosen.) Så: happy weekend dårå!

Massor med mmmmmmmmmmmagasin

Okej, det finns fler anledningar till varför jag älskar att jobba på VeckoRevyn. Kolla här! Bara att ta för sig. Varför välja när man får ta allihop? Magasin = mums! Slurp!

Tvärglida

Idag ringde jag en uppdragsgivare (igen) för att påminna om en faktura som inte betalats (på länge). Jag ringde senast för en vecka sedan och då skulle pengarna vara på kontot senast tisdag.

Idag är det fredag (igen) och ingen betalning har kommit in. På andra försöket fick jag tag på ansvarig (igen). Hennes förklaring:
- Ursäkta mig, men din faktura har tvärglidit!
- Förlåt, vad sa du?
- Jo, jag är hemskt ledsen alltså, men den bara tvärgled. Jag betalar den nu.

Jag frågade inte en tredje gång. Som skribent ska man ha koll på språket. Och tidningen kanske inte vill ha mina artiklar i framtiden om jag inte vet vad tvärglida betyder. För det vet väl alla! Eller?

torsdag 25 september 2008

Min Oscar - 2

Lovade att plåta pokalen, so here comes. Ni som är så uppmärksamma, Alexia och Caroline, ser säkert fotografen själv i bucklan.

Och medan jag ändå håller på kan jag slänga med en bild av dagens äppelkaka som grann-
redaktionen för Laga lätt bjöd på. Nu var det ingen äppelkaka, som chefred Louise ropade ut, utan en onödigt god ingefärs- och nötkaka. (Receptet kommer i Laga lätt nr 12/08.) En minut efter min plåtning var den schlutt.

Ni fattar säkert varför jag älskar att jobba på Sveavägen 53. Man får kakor och mat som provköket testat - och som i det här fallet alltid är nyttig, för tidningen heter ju faktiskt inte Fet, tjock och glad.

Alexia coh Caroline, ni kan ju klura på vem som står i bakgrunden med böjd rygg och antecknar något i sin Filofax. (Jodå, Pappa K, du får också gissa om du absolut vill.) Vem tror ni att det är???

Välkommen till min pub

En engelsk kompis skrev så här när jag berättade att jag hade blivit med blogg:

"Of course I have heard of them. As far as I know, and perhaps I'm wrong, it's writing to complete strangers, whom you cannot see into their eyes, about subjects of which you have very little qualification. This surely is what happens down the pub most nights, isn't it?"

Men det där låter väl rimligt, va? Så välkomna till min blogg, jag menar pub! En stor stark någon?

onsdag 24 september 2008

Möte i hissen

Idag åkte B, R och jag hiss med grannen Micke och hans lille son, typ tre år. Vi småpratade lite grand sådär som man antingen gör eller inte gör i en hiss. Vid våning två sa B till sonen:
- Du har inte berättat för mig vad du heter.
- Nej.
Sedan var det tyst till bottenvåningen.

Skulle du klappa den här hunden?


- Se up för den farliga hunden! säger B när vi är ute och går med Lelle R.

Fram till igår har jag skrattat åt det, eftersom jag vet att vår hund som värst slickar ihjäl folk.

Men nu har jag börjat vackla. Han kanske är en pitbullterrier kamouflerad som norwichterrier.

(Ni ser ju själva hur rädd jag blev. Jag skakade och kunde inte hålla kameran stilla.)

tisdag 23 september 2008

In i dimman

Utsikt från vårt köksfönster imorse. Kul att gå ut? Nej.

Några timmar senare. Kul att gå in? Nej.

måndag 22 september 2008

Fågelbajs är bra för dig

VeckoRevyns skönhetsredaktör Therése har koll. Hon och jag mejlade lite idag.
Therése: Det finns fortfarande chans att prova indianska öronljus på ett spa i Vadstena.
Jag: Tack, men jag har några frågor. Jag vet vad öron är, likaså ljus. Vax i öronen är ju inte heller nån nyhet. Och Vadstena ligger väl vid Vättern. Men indianska öronljus? What? Why? Tell me!
Therése: Indianska öronljus ska verka lugnande och avslappnande. Vi ska ha en spa-special som fokuserar på nya och ovanliga behandlingar. Det finns än mer ovanliga behandlingar utomlands, eller vad sägs om fågelbajsbehandlingar i New York?
Jag: No shit? Eller kanske just precis det. Men varför åka till New York? Ställ nån under vår rönn på landet, det blir billigare.

Sugen? Här står det om bajsbehandlingar och här om ljusterapi för öronen.

Jag har fått en Oscar

Hollywood har sin Oscarsstatyett, VeckoRevyn sin pokal. Hollywood delar ut sitt pris en gång om året, VR en gång i veckan. Same, same.

Idag blev jag utsedd till Veckans medarbetare. Bara sådär! Hur kul som helst! Nej, nej, självfallet hade jag ingen aning om det, och därför förstår jag nu varför tacktal kan bli hur konstiga som helst. Just nu minns jag inte vad jag sa när redaktionsassistent Anna gav den till mig, men jag tror inte att jag tackade mina föräldrar.

Missade frukostmötet då den delas ut. Fast jag brukar aldrig vara med på frukostmötena och jag visste som sagt inte att jag skulle få bucklan idag.

Och kameran hade jag inte med mig, men jag visste ju inte att jag skulle ... (Har ni fattat nu att jag verkligen var ovetandes? Bra!) Ni får hålla till godo med en bild på redaktionscehf Linda och pokalen tills på torsdag. Då ska jag dit igen och då tar jag en bild. För pokalen är min, min, min hela veckan. Förmodligen längre, förhoppningsvis för evigt. Ingen har väl nånsin lämnat tillbaka en Oscar???

Strategisk som jag är börjar jag genast smöra för att blir Veckans medarbetare igen. Rekommenderar alla att läsa chefredaktrös Louises blogg. Den är riktigt, riktigt rolig!Linda Öhrn pussar pokalen (Tack chefred Louise för lånet av bilden!)

söndag 21 september 2008

Lovely!

Är man nörd, så är man. Och är man anglofil, så är man det också. Jag älskar Penguinböcker - så är det bara. Coolt + kult = Penguin.
Och jag är inte ensam:
Det här är en hel bok som bara handlar om Penguinomslag genom tiderna. Bilden skulle kunna vara tagen i mitt sovrum, eller hur? Muggarna ovanpå brukar inte stå där. Stillebenet har jag arrangerat bara för er kära bloggläsare.

lördag 20 september 2008

Måste, måste, måste

Ni måste se den här dokumentären ikväll. Kl 19.00. SVT 2. Handlar om några män från Söderhavet (som i princip bara går klädda i snoppfodral) som reser till Storbritannien för att kolla hur man lever där. Mycket är mycket konstigt - tycker männen. Och faktiskt vi tittare också. Varför sover folk på gatorna när hus står tomma? Well ...

Kvällens avsnitt är del tre, Söderhavsmännen ska möta den brittiska överklassen. Ni behöver inte alls ha sett del 1 och 2 för att hänga på nu, men jag tror ni vill det efter kvällens avsnitt. Här är länken till del 1.

Missa inte, missa inte, MISSA INTE!


http://mobil.svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?&d=13276&a=1207742&lid=puff_1221469&lpos=extra_0

Godmorgon!

Det här är en test!

fredag 19 september 2008

Se så hårt jag jobbar

Jamen ni ser! Om man behöver två vattenglas, två almanackor, en skyskrapa notisblock och en skog med pennor (för att inte tala om skogen som gått åt till alla papper) - DÅ MÅSTE MAN JOBBA HÅRT. Duh!

Simsalabim! Samma hörn tre timmar senare. Eller kanske tre mintuer senare. Jag har fredagsstädat och drog med armen från höger sida till vänster sida. So easy! Det illustrerar följande sentenser: 1) Man ska alltid börja arbetsveckan med ett rent och inbjudande (???) skrivbord. HUR kan ett skrivbord vara inbjudande liksom? Nåja! 2) Det är aldrig för sent att börja! Det här var min första skrivbordsfredagsstädning. Ever!

Men Lelle R ser i alla fall nöjd ut där han snarkar på mitt virtuella skrivbord. Hans nästa bok heter Mitt liv som skärmhund, eller skärmdump eller kanske skärmdumpshund. Vi får se vad hans förläggare tycker.

Hundrasrasism

Jag säger bara mops - om jag måste. Helst vill jag säga terrier. Men allvarligt: vad ska man med såna till? Ni ser ju själva på bilden. Snörvliga saker som vaggar fram. Omöjligt att veta vad som är fram och bak. En död mops är en bra mops. Gör kalops på dom, säger jag.

Mopsar kostar numera 25 000 kronor. Sicket överkilopris! Snacka om att betala för dökött. Mopsen är visst den nya chihuahuan. Ha och dubbelha! Kan ni se Paris Sheraton med en dreglande, rultig korv i sin Gucciväska? Nä, just det!

Rambo
The terrible terrier

Update: Rambo gick igång lite när han hörde att mopsvalpar kostar 25 000 kronor för att dom är de nya it-hundarna. No more chihuahuas. Han fattar att irländsk varghund kanske inte kan PLATsa som handväskefavoriter, men mopsar? När det finns gulliga terrier. Som liberal webbmistress tillåter jag gläfs och morrning, men åsikterna får - som alltid i insädnare - avsändaren själv stå för.

torsdag 18 september 2008

Kändisspan

För 365 dagar sedan började B och jag vår bröllopsresa med att sätta oss på ett plan till New York. Yeah! Tänk om jag vetat då att jag ett år senare skulle - sitta mittemot Claes Eriksson på tunnelbanan. Ni vet, han i Galenskaparna.

När jag flyttade upp till Stockholm från Göteborg tyckte jag det var lite kittlande med alla kändisar. Min kompis Louise kom ofta och hälsade på - det var innan make, två barn, dagislämningar, dito hämtningar och vabbningar - och vi bytte tyst ögonkast när vi såg dom på stan och konstaterade att 08-området ÄR kändistätareän 031-området. Tacka f-n för det när göteborgarna sitter och åker tunnelbana (blå linje) istället för spårvagn (typ till Långedrag).

Så här ser Claes Eriksson ut på scenen. Så såg han inte ut på tunnelbanan.

onsdag 17 september 2008

Bloggbryderi

Självklart älskar vi bloggare att få kommentarer på våra inlägg. Även om vi inte ligger i Linda Rosings bloggklass, vill vi gärna att ni läsare lämnar era avtryck när ni tassar hos oss. Helst vill vi ha hurrarop, vågen och visslingar, men visst, ifrågasättande kommentarer funkar såklart i nödfall. (Jag sa i nödfall, Pappa K!)

Idag försökte jag får B att skriva en kommentar. Svar: "Man skriver inte på sin frus blogg."

Eh? Någon bloggare därute som läst det i blogghandboken? Och - viktigare - någon som har nåt bra motargument???

Jag, en knarkare

Scen: servicedisken i London där jag jobbade som flink reseldare.

Personer:
HL (Hålögd chartergäst som bokat sista minuten-resa och sovit en natt i "del i dubbelrum" med en annan man - that's the rules.)
RL1 (Reseledare 1)
RL2 (Reseledare 2, jag, Kesu)


HL: (På bruten svenska.) Ni måste hjälpa mig. Han jag delar rum med knarkar.
RL1: Va?
RL2: Hurdå, liksom?
HL: Jo, han knarkade hela natten. Jag trodde jag skulle bli galen. Ni måste hjälpa mig att hitta ett annat rum eller ett annat hotell.
RL1: (Ger standardsvaret.) Alltså, vi gör inte det. Du har bara betalat för DEL I DUBBEL och då kan det gå sådär.
HL: Men Herregud, fattar ni inte? Jag kan inte sova.

RL1 och RL 2 konfererar snabbt. Vi har rätten på vår sida, vi behöver inte leta upp nåt nytt rum till honom. Han ska ha vad han har betalat för. Men tänk om han går till tidningarna, tänk rubrikerna. "Svenskt reseföretag låter sina gäster dela rum med knarkare." Shit! Vi letar nytt rum, okej? Okej!

RL2: Ja, alltså okej då. För den här gången. Min kollega går och ringer nu och ser vart vi kan flytta dig.
HL: Tack, tack.
RL2: (Lite kallprat.) Knarkade han HELA natten?
HL: Javisst. Det var jättejobbigt!
RL2. Men hur märkte du det?
HL: Jamen sånt hör man väl!
RL2: Gör man???
HL: Självklart!
RL2: Jaha, och hur låter det då?
HL: (Drar långa timmerstockar.) Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz!
RL2: Men vänta lite nu. Du menar att mannen i den andra sängen SNARKADE?
HL: Knarka, snarka, same, same.
RL2: I helvete heller! Du kan glömma nytt rum och nytt hotell.

Varför skriver jag det här? Jo, för att stackars B inte fick sin skönhetssömn inatt. Hans fru knarkade så rutorna skallrade - jag är fortfarande förkyld, det är min ursäkt! - och han har bara betalat för del i dubbelrum. Då kan det gå sådär.

tisdag 16 september 2008

Rik som ett chokladtroll

Idag friskförklarades Lelle R av Tant Vet. Hon tittade honom i ögonen, klämde honom försiktigt runt snoppen, lyssnade på hjärtat och var jättenöjd. Sedan rekommen-
derade hon ett dietfoder som han måste äta. Och inget annat. Nu är det slut med levergodisar, knaperiknuskex, remmar med viltsmak, skinksnutten på morgonen, leverpastejklicken på kvällen och allt annat som sätter sprätt på hundlivet. Louise som är hundens vän i alla väder föreslog att Lelle R skulle kissa i Tant Vets vattenglas, bara som en markering liksom.

Det trista torrfodret till trots firade vi friskförklaringen med en promenad i Marabouparken i Sundbyberg, utsedd till Sveriges vackraste park 2008. Där har vi aldrig varit, men gissa om vi kommer tillbaka till den tysta, lummiga plätten mitt i brötiga Sumpan.

Det bästa av allt: att man kan bli så rik på något så gott som choklad och bygga så här fina parker!

Tid ÄR pengar

Min klocka gick sönder idag. Jag hoppas att den går att reparera. Titta noga på bilden (klicka för uppförstoring om ni måste). Läs, så fattar ni varför jag inte vill att den ska stanna. För då når jag väl aldrig upp till målet på den lilla urtavlan. Jag lovar att hålla tiden, bara tiden håller vad den lovar.

måndag 15 september 2008

Stor sorg igen

Hade tänkt lägga upp lite snygga bilder från helgen på landet. Men all lust tog slut i och med det här mejlet som jag fick för en liten stund sedan från kär kompis sedan många år:

"Pappa dog igår. Han hade en tumör som var enorm och växte väldigt fort. Pappa la in sig på sjukhuset för två veckor sedan för att han hade ont i benet och hade tappat aptiten. Efter en vecka var han inte kontaktbar."

Ni fattar va? So, over and out för i kväll.

fredag 12 september 2008

Landet lockar

Nu drar vi till landet som drar. Ser fram emot en perfekt senhösthelg med brasa och kanske lite bärplockning. B tänker både bada vedeldad bastu och i havet efteråt. Tveksamt om jag hoppar i plurret. Nöjer mig kanske med duschen (som nu funkar både där och här).

Kan inte garantera blogguppkoppling med uppringt segmodem. Så ha det bäst tills vi ses nästa vecka!

Utsikt från vardagsrummet.

Don't miss!

Har precis kommit tillbaka från en recensionsvisning av Burn after reading. Jösses, j-vlar! Bröderna Coen i högform. Liksom Brad Pitt, George Clooney och Frances McDormand. För att inte tala om John Malkovich. Han är rasande och fullkomligt livsfarlig - så skräddarsydde Coenbröderna också rollen för honom.

Filmen har premiär den 7 november. Anna: boka in filmkväll redan nu!

Trailern ser ni här.

torsdag 11 september 2008

Jubileum

Såg precis att mitt förra inlägg var nummer 100. Känns kul. Det var bara det. (Ja, det är en datatårta, eller en tårtdata, whatever, på bilden.)

Duschusch

Vi har levt utan dusch i fyra dagar nu. Kanske ett lyxproblem, men ändå. Inte så kul.

Det var extra jobbigt imorse. Varken B eller jag fick nån vidare sömn förra natten, eftersom Lelle R stökade runt och lät ungefär som ett tjutande tåg. I en tunnel. Klädd med kakel. Tror det är hans krage som gör att han låter extra mycket.

När vi äntligen somnat sov vi över och vaknade av elektrikern som ringde på. Visst ja. Hade behövt en dusch för att vakna, men icke. Och inga morgontidningar för hissen stod. Alltså trapporna ner.

Vilken jobbig start det blev på dagen nu när jag tänker efer. Det är bättre att tänka före istället. Imorgon kan vi duscha igen. Och säkert läsa morgontidningarna också - i hissen. På en fredag. Kan nästan inte bli bättre.

onsdag 10 september 2008

Skynda, skynda, snart är det jul!



Jag hatar att planera, vill inte att min tid ska vara inrutad, vill spontana. Dessutom tycker jag ganska illa om att följa det jag tvingats planera. Vill bestämma själv i stunden.

Och så går det som det går också. Jag missar saker, hinner inte med, bommar erbjudanden som gått ut, biljetter som sålt slut.

Min fantastiska kompis Anna är precis tvärtom. Hon ÄLSKAR att planera och vet i princip vad hon ska göra varje dag sex månader i förväg. Så går hon också i mål och det där hon hade tänkt sig blir verkligen av.

Anna och jag har en alldeles egen jultradition. Andra får baka knäck och koka lussekatter bäst dom vill, bara vi får gå på The Real Groups julkonsert. Tyvärr ges den bara vartannat år i Stockholm (ja, ja, inga stormande inlägg om DET nu). Helst skulle vi vilja att julkonserten gavs varje jul OCH påsk i 08-området, men då skulle aldrig japanerna och koreanerna få höra TRG som är stora i Asien.

Klicka på videon för ett smakprov på den varma musikglögg TRG serverar.

Men i år är det dags igen. Hurra! Och tack vare Anna har jag nu planerat vad jag ska göra den 18 december i år. Klockan 19.30. Det känns mycket ovant, men mycket, mycket bra.

Planering is da shit!

080910

Ni har väl kollat in dagens coola datum? Skriv nu riktigt många brev, pm, protokoll, rapporter, whatever, idag som ni kan datera 080910. Siffermagi ska man respektera - säger jag som fick sänkt betyg i matte sista gymnasieåret. MEn jag tror ändå inte att över en miljard kineser kan ha fel.

Bästa slavdrivaren

Ibland får jag frågan om det inte är jobbigt att sitta hemma och jobba. Springer man inte och sätter på kaffe, tvättmaskinen och fipplar runt i största allmänhet?

Svaret är NEJ. I alla fall om man har en hund som ligger 2 mm bakom kontorsstolen. Rullar jag den bakåt, rullar jag på honom. Och det vill jag ju inte. Så här sitter jag framför datorn och längtar efter kaffe, men det blir inget. Lika bra att ta tag i nästa artikeluppdrag alltså.

Hund på arbetsplatsen ökar både trivseln och effektiviteten.

tisdag 9 september 2008

Stor sorg

Lelle R:s bäste kompis, westisen Ceasar, har dött. Matte Birgitta ringde och sa "ni kan inte ana hur ledsna vi är". Det kan vi såklart inte riktigt, bara nästan.

Ceasar och Lelle R har tumlat runt på våra lantställen, i våra hus och lägenheter i stan. De tufflade på som grumpy old men mot slutet. Brydde sig inte så mycket om de tjusiga tikarna som trippade förbi (synen och hörseln är inte den bästa längre), utan prioriterade träd och lyktstolpar. Där den ene kissat skulle den andra kissa. De enda tillfällen de blev lite rivaler var när det var matdags. Annars låg de mest och snarkade i varandras korgar. Jag tror att Ceasar ganska snabbt glömde första gången Lelle R gjorde entré hemma hos honom och kissade i hans vattenskål.

Men efter den maktdemonstrationen blev de kompisar som vaktade ihop. Ceasar bodde i ett gult trähus med vitt plank runt den äppelträdströsslade trädgården. Det var två hål i planket. När vi kom och skulle hämta vår ögonsten, stack två svarta, vädrande nosar fram, en omgärdad av vitt pälsfluff, en av beige pälsfluff.

Jag har tyvärr ingen bild av Ceasar, men den här är ganska typisk för honom.

måndag 8 september 2008

Dagens bästa

Kompis och frilansare Petra i USA har nått odödlighetens berg. Aftonbladsmurveln Lars Anrell har placerat henne på sin Floskeltopp i och med den här formuleringen: ”Stå med fötterna axelbrett isär, böj knäna och låtsas att du sätter på en stol. Petra Axlund, fitnessjournalist, Metro, ger tips på bra cirkelträning i tolv inspirerande steg, avd Sexual­akrobatik?" Man undrar om lelle Anrell 1) fattar att det saknas ett ord 2) anar vilket ord 3) klarar av att placera det på rätt plats i meningen eller 4) rätt och slätt är avundsjuk "en sån stol vill jag också ha", typ.

(Pst, Lasse: prova ordet dig istället för att ta Petras träningstips så bokstavligt!)

Det blir ingen bröllopsresa i år

I september för tre år sedan förlovade B och jag oss, förra året i september gifte vi oss i New York och åkte på bröllopsresa till Argentina. Rambos behandling gick på ungefär en bröllopsresa (för en person). Jo, vi har försäkring, men kilopriset på en gammal hund är inte högt i försäkringsbolagets ögon. Det skrivs ner snabbare än ett bungyjump.

Men det är klart att vi betalade! Vi skulle ju ändå inte på nån bröllopsresa i år. Och det blir bra med bonuspoäng på det Åhlénsbrandade kreditkortet jag betalade med. Hur var det Tant Vet sa? Man måste se till det positiva.

En tiger i sängen?

Nej, men en leopard i duschen! Lelle R har fortfarande lite svårt att hålla tätt. På morgonen är det ibland som att sätta foten i en potta. Igår kissade han på Hobbe - som han i normala fall brukar rulla ihop sig på. "Vi fyrtassingar måste hålla ihop" liksom. Hobbe fick sköljas av och hänga på tork över natten i duschen.

Nej, jag skulle aldrig skjuta en leopard, men jag har ärvt Hobbe från en äventyrlig morbror som köpte honom nångång på 50-talet. Han är alltså mycket äldre än jag - ja, morbror också. Så djurvän jag är tyckte jag inte att jag kunde kasta leopardfällen från Afrika på soptippen. Jag döpte honom istället efter tigern i serien Kalle & Hobbe och nu har vi camperat ihop i över tio år. Du och jag Hobbe, du och jag.

söndag 7 september 2008

Skepp o'hoj!

Klart det går framåt även inom djursjuk-vården. Den svettiga plaststruten har ersatts av en uppblåsbar ring runt halsen. Det ser onekligen lite lattjo ut. Jag vet inte hur många vi har mött som frågat om han ska gå och bada. Äsch, dom är bara avundsjuka.

Lelle R inledde sin konvalescens strålande med wienerkorv (för att magen ska ha något att jobba med) när leverpastejen (laddad med två olika preparat) landar två gånger om dagen. Köpte också ett nytt hundgodis som han stormgillar. Tror husse och jag ska börja med det också, för enligt förpackningen är det "hälsosamt lågkalorigodis". Can't be bad.

Idag, söndag, är vi över-
tygade om att Lelle R är på bätt-
ringsväg. Han har nämligen börjat tigga vid bordet.

För att vi ska friskförklara honom till 100% återstår bara att han 1) orkar jaga kaniner igen (i morse satt en luden sak ungefär 23 cm framför nosen på honom utan att han satte iväg) och 2) slutar kissa inomhus. Lelle R har gått från 86-åring till 3-månaders valp. Urinblåsan är irriterad och vi försöker att inte vara det. Det spelar ingen roll hur många gånger vi går ut med honom, det blir ända droppar och pölar inomhus. Men nu har vi lärt oss tolka tecknen (svagt krökt rygg och svansen rätt upp), så vi kan rycka ut snabbt.

Länge leve(r) Lelle R!

Tack alla för SMS, mejl, inlägg och påringningar om Lelle R:s hälsa. Han hälsar tillbaka med en slick (och ett "skicka gärna lite oxfilé nästa gång också!") som bevis på att han är på väg tillbaka.

I fredags blev det big operation på förmiddagen. Vi skulle få hämta honom på kvällen, men redan sen em ringde de och ville skicka hem honom. Han var så pigg att de inte såg någon anledning att ha honom kvar. Gissa om vi strålade när han kom svansviftande in i väntrummet. Lelle R själv blev så glad att han gjorde sitt nya hat trick: kissade en pöl framför kaffeautomaten.
- Oh, vad glad jag blir! ropade Tant Vet som opererat honom.
- Ja, men se på hans urin, färgen, klarheten! Man måste se det positivt, försvarade hon sig mot allas undrande blickar.

Så här såg han ut är han kommit hem, Inte piggaste killen kanske, men skönt att vara hemma igen.

fredag 5 september 2008

Rambo kommer aldrig att bli pappa


Och jag blir inte morrmorr. MEN om allt går vägen på operationsbordet just nu kommer han att kunna fortsätta sätta skräck i humlorna på landet och slicka ihjäl dagisbarnen nere på gatan.

I klartext: natten var förfärlig. Men veterinären imorse var mycket hoppfullare än den igår (som i princip sa till B att det var ju inte mycket att fundera på ...) Hon föreslog operation inklusive kastrering för att minska den förstorade prostatan som ligger och trycker på urinblåsan. (Slut på journalanteckningarna.)

Tant Vet vann mitt hjärta när hon sa att tolv år inte är en ålder på en hund som är så pigg som Lelle R. Lelle R kissade en stor pöl vid hennes fötter i pur förtjusning. Det finns såklart inga garantier, men vi kör på det här och fortsätter att hålla tassarna hela dagen.

Tänk att bli kastrerad när man är 86 år - omräknat i människoår alltså. Det är väl coolt?! Undrar om tanken någonsin föresvävade gammelpapporna Anthony Quinn och Cary Grant?

Med lite tur sitter Lelle R snart bakom min stol igen och håller koll på tidningarna som matte skriver i.

torsdag 4 september 2008

Dagen idag började bra ...

En vanlig torsdag. Jag går upp först. Duschar. Kommer tillbaka till sovrummet. Hm. Tomt här.


Men på mattes huvudkudde är det fullt!

- Ville du nåt, eller?
- Nej, nej, absolut inte.

- Jamen då sträcker jag väl ut mig lite mer. Zzzzzzzzzzzzzzzzzzz.

... men slutade dåligt


Det blev ingen vanlig torsdag. B fick åka in akut med Lelle R på eftermiddagen. (Jag var iväg på jobb och kunde inte komma loss.) Han kunde inte kissa, utan droppade bara blod och urin där han gick. Urinblåsan var som en stenhård golfboll. På djursjukhuset röntgade och ultraljudade de Lelle R. Sedan fick han en kateter och liggar kvar ett par timmar. Nu har vi precis varit och hämtat honom. För natten. Imorgon bitti ska en veterinär som är specialist på att kolla plåtar och ultraljudsbilder berätta för oss om det finns något att göra. Eller inte. "Ha inte för stort hopp", sa veterinären idag.

Så här ser vår lille hjälte ut just nu. Katetern är kvar, liksom en kanyl i tassen i fall de måste ge honom något imorgon ...

onsdag 3 september 2008

Har ni fästingar, eller?




Igår avlutade vi Lelle R. Igen. Det gör vi varje kväll. För några veckor sedan hittade vi inte en enda fästing. Den tillfälliga kylan hade fått dom att krypa ner i jorden, stod det i tidningarna. Halleluja! Men nu när det är lite varmare igen har dom slagit till med förnyad kraft. Sommaren kanske inte är över trots allt!




Så här såg Lelle R ut efter avlusningen. Han hatar när vi hittar fästingar på nosen och runt ögonen. Enda trösten är att en fästing = en levergodis.

tisdag 2 september 2008

Herr Regeringschef får mina sympatier idag

Foto: Lars Pehrson
Så här såg det ut när Fredrik Reinfeldt besökte ett halalslakteri i Johanneshov igår.
Foto: Johan Almblad
Och så här såg det ut när några ivriga journalister skulle lära sig allt om pastatillverkning i Italien för ganska precis ett år sedan.

Jamen ni fattar varför mitt hjärta blöder lite för FR idag. Det spelar ingen roll att bilden tas av en proffsplåtis med en superduperkamera (så var det i bägge fallen). FÖR HUR F-N SER MAN SNYGG UT I HYGIENKLÄDER? (En halv farfallepoäng till fru Engvall som posar lite sexigt.)

måndag 1 september 2008

Snuva istället för lingonröd tuva


Hade tänkt att åka till landet i helgen, men det blev ju inget med det. Men så här såg det ut förra helgen. Ja, jag vet att jag tjatade om blåbär. Det fanns massor. Mygg med. Men jag glömde kameran när jag skulle iväg. Det blev blåbärsplockning istället för blåbärsplåtning. Ni får jubla över lingonen jag hittade på morgonpromenaden med Lelle R förra måndagen. De där C-vitaminerna hade jag behövt i helgen.

Back from the dead

Brrrrrrrrrrrr! Det blev en ruggans helg med snörvel och host. Men nu är jag tillbaka framför datorn igen. Bara så ni vet.