Ormtjuserskan är friskförklarad

Tack alla för tass- och tumhållningen! I fredags blev Sickan stucken och lekte lite krigshjälte på gräsmattan utanför veterinärmottagningen. (Sköterskan stack i vänster tass, för Sickan är högertassad.)
Vi fick vänta några dagar på provsvaret, men i kväll ringde Fabror Vet(erinär) och meddelade att det inte fanns några spår av ormgiftet i den lilla kroppen.

Hurra!

Vi tränar Sickan - eller tvärtom

Hej igen!

Remember me?! Försvann från blogghorisonten när vi röjde i pappas lägenhet och har inte riktigt kommit tillbaka. Som ni märkt. (Hoppas jag.)

Sickan mår finfint till det yttre. Hon är pigg och rolig och gillar inte veterinärens ordination om att vara i stillhet. Vi försöker stimulera henne mentalt och tränar sök så det stänker. Gömmer godisbitar på alla möjliga och omöjliga ställen. Sickan tycker det är busenkelt och svarar med samma träningsmynt. Hon gömmer våra skor på alla möjliga och omöjliga ställen. Sådan matte/husse, sådan hund. Hihi!

Därför har vi huset fullt av spontanskoställ:


(Bilden är från stöket i pappas lägenhet.)

Så många helger som det är möjligt åker vi till landet. Med 100 procents träffsäkerhet söker Sickan upp solluckorna. I hallen har hon en perfekt plats.

Ibland falnar uppmärksamheten på hennes sov, jag menar vaktpost.

Imorgon blir det provtagning, lever och njurar. Håll gärna en tass!