söndag 18 september 2011

Don't smile

Ska alldeles strax slå ihop kappsäcken och resa till Turkiet. På jobb.

insåg i sista resesekunden att mitt gamla pass inte skulle funka. Turkarna vill att passet är giltigt sex månader efter inresedatum och det slog på fyra dagar. Hrmf, man förlorara alltså ett halvår av dyrbar passgiltigshetstid. Numera vara passen bara i fem år.

- Le inte! Gör inga miner! löd polisdamens instruktioner.

Vad säger ni? Bättre före




eller efter




Same, same säger jag och hoppas att jag kan få en turkisk passpolis att dra på smilbandet när nu inte jag fick det.

(Upp med handen alla som tänker på Yngsjömörderskan 2.0 ...)

lördag 17 september 2011

Se, vitaminer!

Mian och jag körde lite MMS-rejs förra helgen. Hon var ute och fyllde korgen med svamp, jag plastbunken med havtorn. På landet. Där har vi så mycket att vi inte kan ta tillvara på alla. Välkomna att plocka!

Det är tur att bären är så nyttiga - sprängfyllda med c-vitaminer och fett lika bra som fiskarnas - annars vet jag inte hur jag skulle kunna motivera mig själv att plocka dem. Långa törnen sticker och de små bären sitter tätt, tätt tillsammans och vill inte lämna kvisten. Inte alls. Det går inte att använda plockar utan man måste knipsa av dem ett och ett.

Jag fick ihop nästan en liter. Kunde introducera Sickan som faktiskt fick i sig några bär utan sura miner. Jag tycker personligen inte att de är goda att äta från bar kvist, men det gör tydligen få¨r fyrtassing. Och så Mian så klart :)
Kände mig fasligt huslig när jag kokade chutney i veckan.

Har länge letat recept för havtorn, men det var inte förrän jag hittade den här boken som det lossnade. Den är full med spännande recept, både sött, salt, bakat, lagat och så en massa fakta. Har ni tillgång till havtorn och vill veta vad ni ska göra med dem - om ni inte redan vet det - så är det här boken ni ska köpa.

Och ni som vill ha chutneyreceptet kan läsa här:

måndag 5 september 2011

På begäran

Mian vill se bilder på Sickan. Åkejrå!

Tänk vad en svart plastkruka på landet kan vara kul.





PS Sickan har inte släppt caprimodet fastän höstens vindar börjar slita. Frågan är om hon nånsin gör det. Pälsen är fortfarande fjunig på bak- och frambenen. Det verkar som att pälsväxten där kommit av sig efter alla rakningar och stickningar med nålar och annat under huggormsbehandlingen. Visst låter det osannolikt, men jag kan inte hitta nånannan förklaring. Jag ska fråga nästa gång vi låter trimma henne. (Som om hon skulle behövas att trimmas ...)

torsdag 1 september 2011

Interpunktion är svårt


- inte minst att säga. Men det är ju begripligt att man måste sätta ut skiljetecken för att göra en text begriplig.

Ett kommatecken eller inte gör stor skillnad.

Lynne Truss är en dam som är upprörd över att folk inte behärskar interpunktion. Hennes bok heter Eats, shoots and leaves, vilket är taget från en text om pandor och som framställer dem som skjutglada djur med tassen på avtryckaren. Naturligtvis skulle det vara Eats shoots and leaves, alltså äter skott och blad.
Sickan har lite svårt med interpunktionen hon med. Den här boken tyckte hon att jag skulle köpa. Vad tror ni? Har hon inte läst in ett kommatecken för mycket nånstans?