Här har jag suttit hela dagen idag och redigerat texter. Grunnande en stund på ordet emajl i en text. Jag tycker att man ska skriva antingen e-mail (=engelska) eller e-post alternativt e-mejl (=svenska). Helst något av de senare. Men en blandform som emajl gör ju bara skåningar lyckliga. Ja, om det inte handlar om emalj som i, eh, emalj - alltså "glasliknande beläggning" (tack NE), vilket det gjorde i just den här texten.
Islöv på morgonpromenaden.
Favorit i repris - skuggspel mot lövbakgrund. Ni lägger väl märke till att bakgrunden blir ljusare upp mot våra huvuden, ungefär som att vi sprider ljus. En tillfällighet? No way!!!
Kanonfin kanin - mitt i Solna! Linda upptäckte den, men inte R. Tur det!
R plåtas framifrån och bakifrån. Han tycker det är okej, bara han får sitta på Lindas fossingar.
Lika som faster och brorsdotter, eller???
Dösnack! Lindas mamma ringde när vi stod i (en) Kista!
Och jag, faster, kan då kom-
... och titta ända upp i glastaket på serveringen (så man får fina ljusglimtar i ögonen som faster tjatar om).
Smile, kungen! Mästerfotografen Linda riktar obarm-
Lite mycket höstbilder kanske, men jag älskar höstens lövfyrverkerier. Så ni får stå ut lite till. I alla fall tills jag fått några bilder på brorsdotter Linda som kollar Stockholms höstlöv på sitt höstlov. Vi drar till Nationalmuseum och utställningen Lura ögat nu. Bara så ni vet!
Så här såg det ut på R:s och min morgonpromenad imorse.
Några få meter längre fram slog solen till med full kraft.
Och så här ser långbent matte med fet hund ut som skuggspel. (När jag skulle visa B mina bilder sa han lite trött: "Har du plåtat min fötter nu igen?")
Lelle R hör nästan inget, han ser nästan inget - men hans luktsinne är det inget fel på. Eller. Det är vad jag och husse har trott hittills. Men nu har jag börjat vackla lite. Vi kanske inte kan hyra ut honom som tryffelhund trots allt. Damn!
Det är faktiskt inte jag som kallar henne det, hon skrev själv under ett mejl med det. Hur som helst: här är Caroline och Teddie, 10 dagar gammal. Vi spontanhälsade på dem i villan i Gamla Enskede. Lelle R skällde sig nästan hes efter chokladbollarna, medan Lelle T bara gnydde lite när han ville ha mjölk.
Då var han nöjd och gjorde high four and a half!
But hello! Jag är tillbaka - hoppas ni är det också. Blogg time outen är över för denna gång. Föräldrarna mår lite bättre - puh! - och jag har tillräckligt med sinnesfrid för att blogga igen.
Det här är min mamma - när hon fyllde 85 förra året.
Och det här är min pappa - när han fyllde 87 i år.
Om ni har följt, läst och tagit in vad jag skrivit på min blogg vet ni vid det här laget att jag är dålig i matte. Jag har hintat om det, och nu ska ni få ett bevis. Den 11 september skrev jag att jag gjorde mitt hundrade inlägg. Jag ljög. Eller. Jag räknade fel. Om ni struntar i HUR jag räknade fel, kan ni hoppa till nästa stycke NU. Jo, så här: jag la ihop antalet inlägg i juli, augusti och september OCH siffran för 2008, d v s summan av alla inlägg dittills (i juli, augusti och september). Titta till höger förstår ni vad jag menar. 50 inlägg i de tre månaderna plussat med sig själv blir 100. 
Jag lovar, bloggen ska inte bli nån recept-
Fönstershoppade på lunchen. Snygga smycken. Dyra smycken. Och så hörde jag i öronvrån ett
Foto: Lisa Sjölin
Foto: Inger & Bo Sultan
R prenumererar på Norwichterrierposten. Och eftersom vår minste familjemedlem är lika tidningsgalen som sin matte, slängde han sig över det senaste numret som landade idag.
Vi hade en kvinna 40- från Enskede, en Alfahanne i sina bästa år, en katt i USA och en dito på Värmdö som alla ville ta chansen att vinna genom att svara på frågan vad R gjorde under matbordet. Det rätta svaret är, kan man säga, att han gömde Kurre. Här ser ni honom (R alltså) framifrån när han gömmer Kurre och gnager på sitt favoritben. Alla utom Alfahannen hade rätt, men han får en chokladboll enligt tidigare nämnd motivering.
Jag sitter nära, väldigt nära, Layout-Therese på VR. För några minuter sedan hörde jag henne sucka: "Jag satt och kollade nakna män hela dagen igår." Visserligen gjorde hon det bara på nätet, men hur jobbigt kan jobbet vara? Betalar din arbetsgivare dig för att glutta nakenbilder dagarna i, eh, ända???
Det är måndag och då sitter jag här, på VeckoRevyn, och redigerar. Och plockar tidningar. Och fikar. Och håller tummarna till och med kvällen den 22 oktober. För då räknar jag iskallt med att VeckoRevyn sopar tidningsbanan, skriver tidningshistoria och dansar brallorna och kjolarna av sina konkurrenter på Tidskriftsdagen. VR har nämligen fått tre nomineringar. TRE!!! Och det är varken katt- eller muslort, det är megastort. Från och med den 23 oktober kommer jag att redigera på en redaktion som är Årets tidskrift, har genomfört Årets marknadsföringskampanj och så tar jag emot korrsidor av Årets medierookie, redaktionschefen Linda Öhrn. Så här glad var hela gänget när nomineringarna presenterades.
Lite senare bjöd chefred Lollo på tårta. Den 23 oktober blir det champagne!
Trött efter en intensiv arbets-
... fast kanske lite ändå.
Och till slut typ jättetrött. ZZZzzzzzzzzzzzzzzzzzzz
Det här är Linda Sundmark, 12 år. Hon bor i Alingsås. Nu har vi bokat biljetter så hon kan komma och hälsa på sin faster i Solna på höstlovet. Då blir det plåta av. Say cheese, please!
För att vara en familj som försöker att inte äta så mycket potatis, tycker jag att vi har slösande mycket av den varan i skafferiet. Det gömmer sig faktiskt ytterligare en potatispåse bakom den stora blå. Och så ser ni väl knölarna i plastpåsen under den vita påsen till vänster?
