Mamma & Pappa

Vilka toppennamnförslag! TACK! Så fort vi bestämt oss, vilket vi nog inte gjort till 100 procent innan vi träffat den lilla, får ni reda på vad det blev.

Jag hade inte tänkt att jag skulle blogga så mycket mer just nu om Lelle R:s efterträdare. Och samtidigt är det ju det mesta jag tänker på. För life without a terrier is terrible ;) Så, okej, här kommer lite mer. Som till exempel bild på mamma & pappa:

Mamma är Norröras Freedom And Joy, som går under namnet Mika, och pappa Manfuls Man Of Honour, mer känd som Morris. Tack för det! Ni vet ju vad jag tycker om kennelnamn.

Hur som, Mika är ordentligt tjock om magen, berättar matte på Kennel Turboline. ETA (Estimated time of arrival som man säger inom flygvärlden), alltså beräknad ankomst, är ... nästa vecka! Kan ni fatta?!

Vi tar en närbild på Mika också, eftersom det förhoppningsvis blir en tik efter henne som kommer till oss.Min plan är att köpa en liten goseleksak, låta den ligga i vår säng (natt som dag) ett tag och sedan ta med den till vår första träffa med det lilla knyttet i mars. Som en liten bekantingpresent.

Caroline tyckte alltid att Lelle R och B var lite lika. När jag frågade Alexia om saken svarade hon att Lelle R och jag liknande varandra. Hon tänkte då närmast på de här bilderna av mig:


Har aldrig sett mig - eller Lelle R för den delen - riktigt så, men jag har inget emot det. Nu när jag tittar på Mika ser jag att hon och jag har lite frisyrtycke. Det bådar gott. Fast Mika har sötare öron.

Annars? Jo tack! Jobb, jobb, jobb upp över öronen. Drar snart i väg på långresa och mycket måste vara klart innan dess. Lyxproblem? Förmodligen.

Mår ni bra??? (Hinner dåligt med att tassa på andra bloggar just nu. Ber om ursäkt för det.)

Namnupprop - hjälp oss!

Tack till alla som på ett eller annat sätt hört av sig om Lelle R. Det är fortfarande provocerande tomt och tyst efter honom. Och inte kommer vi ut med soporna lika snabbt heller ...

Men - vi har en ny valpis på gång. Det blir samma ras. norwichterrier. En del tycker att man ska ha en annan ras, andra samma. Jag vet inte vilket som är bäst, men vi var otroligt glada i Lelle R:s alla egenskaper, så varför inte? När det tagit slut med killar har man ju blivit ihop med en ny kille = samma ras, så det ska nog gå bra.

Redan morgonen efter Lelle R:s bortgång började jag mejla uppfödare. I slutet av januari ska kennel Turbolines Mika ha valpar. En av dem blir vår om allt går som det ska. Det betyder att vi får en ny liten familjemedlem under april månad. Till dess ska vi

1)
Ha läst på om valpar. Vi har en diger trave att ta oss igenom. Det är kul! "Hjälp, vilken dålig husse man varit", suckade B efter att ha plöjt några av dem. Så är det så klart inte. (Eller hur?) Kolla hur det är tuggat i ena hörnet på en av låneböckerna. Jag tar det som ett tecken att det är riktigt bra bok. Vi gillar redan författarens stil.

2)
Kommit på ett namn. Puh! Vi var först inne på en ny hanhund som spånade frisk namn som Morrgan, Elliot och Morris. Som valp skulle han få gå under namnet Morris Minor. Sedan kom B på att det kanske var bättre med en tik, så risken för direkt jämförelse med Lelle R minskar. Nu har vi börjat om i namnträsket. (Titta noggrant, så ser ni en flik av lappen vi kastat ner våra förslag på.) Till och med lånat en bok som hjälp! Finns det böcker i allt? Jag tror det.

Själv upphör jag aldrig att förvåna mig över kennlarnas namnfantasi. Lelle R hetter Oidipus från början. Pfst! Vad är det för namn? Hans mamma Coco Chanel. Carolinofinos hund Tussen hette Rusch Mix Bolsjevik. Läste på nätet om Pink Fizzy Champagne - som dagligdags gick under namnet Knodden. Haha! Det är hundhumor!

Nu behöver jag er hjälp. Ni alla bloggfiningar som är så kreativa och roliga och omtänksamma: hjälp oss spåna namn. Inga är för dumma, långa eller larviga. Ös på bara. Vad kan passa en liten tuff norwichtjej???

Lelle R

Lelle R finns inte mer. Han dog natten mot den 2 januari.

Det är alldeles, alldeles, alldeles förfärligt.

På nyårsdagen gick han runt och lät som en astmatiker. På natten åkte vi in. Röntgen. Luftstrupen var väldigt trång. Varför? Ingen vet med säkerhet. Kanske lunginflammation. Han placerades i en syrgasbur. Såg ut som en kuvös. Vi fick inte klappa. Hemskt!
Antibiotika sattes in. "Vi ringer om något akut inträffar annars i morgon när vi gått ronden."

Veterinären ringde vid tretiden. Då var Lelle R död. De hann inte rädda honom, han kollapsade i syreburen.

Vår trofaste, lojale pälskille som glatt oss i över 14 år. Det går faktiskt inte att beskriva sorgen och saknaden.

Jag har letat bilder, men många ligger på min kraschade, externa hårddisk (som lär gå att rädda - jag har fått upp ett spår).
Den här togs av herre och hund nere i Halmstad. För någon vecka sedan.
Då charmade Lelle R såväl boende som arbetande på pappas vårdboende. Vem ropade?

Jag tassar dit och kollar för säkerhets skull. Man vet aldrig med gamla. Någon som är lite kelsjuk på grannavdelningen? Jag når i alla fall upp till fotstödet på en rullstol.

De flesta slängde vad de hade för händer när han kom. Han fick kel och käk.

Maj-Britt längtade till varje möte. Hon kom inte alltid ihåg hans namn, men hon ville adoptera honom.

Lelle R, så liten du var saknar vi dig så oändligt mycket.