Bort, bort

En av Mikas tre nyfödda. Foto: Kennel Turboline.

Ska man ha semester, får man banne mig inte ligga på latsidan innan. Skottkärror med jobb och privata uppdrag har fyllt januari. Bloggförbud utfärdades. Usch ,så trist. Men nödvändigt.

Ber bara att kort få meddela:

Mika har fått tre valpar. De växer och mår bra, rapporterar uppfödaren. Vi hoppas att en blir vår i vår. (Kenneln har ju faktiskt inte godkänt oss än.)

Var på underdunderkul bloggträff i Striberg under täckmanteln spel och dobbel. Lisette lärde oss faktiskt spansk domino - när det var en timme kvar till avfärd. Hur vi tillbringade övrig tid, Mian, Lisette, Karin, Christina och jag? Tja, vi pratade och gick ut med finaste pälstjejerna Gaia och Poppan, pratade och åt Christinas fantastiska mat. Sedan pratade vi också. Sa ja det?


Gaia och Poppan lyssnade uppmärksamt. Dubbelsexa? Aha! Inte tjuvhålla om man kan lägga? Okej! Vi fattar.


Papparazzin Mian fångar dominobrickorna ...

... och Karin ber en bön om bättre brickor.

Nån som minns westisen Ceasar? Tänkte väl det. Ceasars matte och husse passade Lelle R när vi var iväg, och vi Ceasar när dom var på vift. Ceasar dog för några år sedan och matte Birgitta har funderat och funderat på ny valp. Helst inte en westi, för det skulle påminna för mycket om Ceasar. Men när jag berättade att vi skulle ha en norwichtik nappade hon och hittade en omplaceringswesti på nätet. Hon och husse Anders åkte för att titta på den lilla pälsfiningen och kom hem med koppel, korg och Wilma, sex år. Vi morsade som hastigast på Wilma i veckan. Hon slickade oss reservationslöst, så nu räknar vi med att Wilma blir en perfekt storasyrra till vår lilla pälskorv.

Imorgon tidigt som attan reser B och jag i väg på två veckor. För att ligga på latsidan. Hela tiden. Ska inte skriva en jobbrad.

Blogga på så mycket ni orkar och hinner! Jag tar upp bloggpinnen när jag är hemma igen.

Mamma & Pappa

Vilka toppennamnförslag! TACK! Så fort vi bestämt oss, vilket vi nog inte gjort till 100 procent innan vi träffat den lilla, får ni reda på vad det blev.

Jag hade inte tänkt att jag skulle blogga så mycket mer just nu om Lelle R:s efterträdare. Och samtidigt är det ju det mesta jag tänker på. För life without a terrier is terrible ;) Så, okej, här kommer lite mer. Som till exempel bild på mamma & pappa:

Mamma är Norröras Freedom And Joy, som går under namnet Mika, och pappa Manfuls Man Of Honour, mer känd som Morris. Tack för det! Ni vet ju vad jag tycker om kennelnamn.

Hur som, Mika är ordentligt tjock om magen, berättar matte på Kennel Turboline. ETA (Estimated time of arrival som man säger inom flygvärlden), alltså beräknad ankomst, är ... nästa vecka! Kan ni fatta?!

Vi tar en närbild på Mika också, eftersom det förhoppningsvis blir en tik efter henne som kommer till oss.Min plan är att köpa en liten goseleksak, låta den ligga i vår säng (natt som dag) ett tag och sedan ta med den till vår första träffa med det lilla knyttet i mars. Som en liten bekantingpresent.

Caroline tyckte alltid att Lelle R och B var lite lika. När jag frågade Alexia om saken svarade hon att Lelle R och jag liknande varandra. Hon tänkte då närmast på de här bilderna av mig:


Har aldrig sett mig - eller Lelle R för den delen - riktigt så, men jag har inget emot det. Nu när jag tittar på Mika ser jag att hon och jag har lite frisyrtycke. Det bådar gott. Fast Mika har sötare öron.

Annars? Jo tack! Jobb, jobb, jobb upp över öronen. Drar snart i väg på långresa och mycket måste vara klart innan dess. Lyxproblem? Förmodligen.

Mår ni bra??? (Hinner dåligt med att tassa på andra bloggar just nu. Ber om ursäkt för det.)

Namnupprop - hjälp oss!

Tack till alla som på ett eller annat sätt hört av sig om Lelle R. Det är fortfarande provocerande tomt och tyst efter honom. Och inte kommer vi ut med soporna lika snabbt heller ...

Men - vi har en ny valpis på gång. Det blir samma ras. norwichterrier. En del tycker att man ska ha en annan ras, andra samma. Jag vet inte vilket som är bäst, men vi var otroligt glada i Lelle R:s alla egenskaper, så varför inte? När det tagit slut med killar har man ju blivit ihop med en ny kille = samma ras, så det ska nog gå bra.

Redan morgonen efter Lelle R:s bortgång började jag mejla uppfödare. I slutet av januari ska kennel Turbolines Mika ha valpar. En av dem blir vår om allt går som det ska. Det betyder att vi får en ny liten familjemedlem under april månad. Till dess ska vi

1)
Ha läst på om valpar. Vi har en diger trave att ta oss igenom. Det är kul! "Hjälp, vilken dålig husse man varit", suckade B efter att ha plöjt några av dem. Så är det så klart inte. (Eller hur?) Kolla hur det är tuggat i ena hörnet på en av låneböckerna. Jag tar det som ett tecken att det är riktigt bra bok. Vi gillar redan författarens stil.

2)
Kommit på ett namn. Puh! Vi var först inne på en ny hanhund som spånade frisk namn som Morrgan, Elliot och Morris. Som valp skulle han få gå under namnet Morris Minor. Sedan kom B på att det kanske var bättre med en tik, så risken för direkt jämförelse med Lelle R minskar. Nu har vi börjat om i namnträsket. (Titta noggrant, så ser ni en flik av lappen vi kastat ner våra förslag på.) Till och med lånat en bok som hjälp! Finns det böcker i allt? Jag tror det.

Själv upphör jag aldrig att förvåna mig över kennlarnas namnfantasi. Lelle R hetter Oidipus från början. Pfst! Vad är det för namn? Hans mamma Coco Chanel. Carolinofinos hund Tussen hette Rusch Mix Bolsjevik. Läste på nätet om Pink Fizzy Champagne - som dagligdags gick under namnet Knodden. Haha! Det är hundhumor!

Nu behöver jag er hjälp. Ni alla bloggfiningar som är så kreativa och roliga och omtänksamma: hjälp oss spåna namn. Inga är för dumma, långa eller larviga. Ös på bara. Vad kan passa en liten tuff norwichtjej???

Lelle R

Lelle R finns inte mer. Han dog natten mot den 2 januari.

Det är alldeles, alldeles, alldeles förfärligt.

På nyårsdagen gick han runt och lät som en astmatiker. På natten åkte vi in. Röntgen. Luftstrupen var väldigt trång. Varför? Ingen vet med säkerhet. Kanske lunginflammation. Han placerades i en syrgasbur. Såg ut som en kuvös. Vi fick inte klappa. Hemskt!
Antibiotika sattes in. "Vi ringer om något akut inträffar annars i morgon när vi gått ronden."

Veterinären ringde vid tretiden. Då var Lelle R död. De hann inte rädda honom, han kollapsade i syreburen.

Vår trofaste, lojale pälskille som glatt oss i över 14 år. Det går faktiskt inte att beskriva sorgen och saknaden.

Jag har letat bilder, men många ligger på min kraschade, externa hårddisk (som lär gå att rädda - jag har fått upp ett spår).
Den här togs av herre och hund nere i Halmstad. För någon vecka sedan.
Då charmade Lelle R såväl boende som arbetande på pappas vårdboende. Vem ropade?

Jag tassar dit och kollar för säkerhets skull. Man vet aldrig med gamla. Någon som är lite kelsjuk på grannavdelningen? Jag når i alla fall upp till fotstödet på en rullstol.

De flesta slängde vad de hade för händer när han kom. Han fick kel och käk.

Maj-Britt längtade till varje möte. Hon kom inte alltid ihåg hans namn, men hon ville adoptera honom.

Lelle R, så liten du var saknar vi dig så oändligt mycket.

Tänd ett ljus och låt det brinna

De lyser upp mörkret.
De sprider värme, sorg och saknad.
Så ofta vi kommer åt tänder vi ljus i mammas minneslund. Skriver lite på det. Tänker många tankar.

Håller ni med?

För några dagar sedan suckade B och jag (igen) över kvällstidningarnas löpsedelsrubriker. I dag kommenterar SMHI i tidningen Resumé exakt vad vi suckade över. Håller ni med?


”Vad är ett snömonster?!”
Publicerad 2010-12-27
Kvällspressens rubriker talar om "snömonstret", det ”tyska skräckvädret” och ”chockkylan". Men det som drabbade delar av Sverige under julen var bara ett ordinärt snöoväder, enligt SMHI:s meteorolog Lisa Frost.
– De här rubrikerna är absolut inget som vi meteorologer står för, det är kvällstidningarnas egna påhitt, säger hon till Resume.se.
Aftonbladets och Expressens väderrapportering har nått nya galna nivåer i år. Det menar Lisa Frost på SMHI.
– Det började på allvar i somras, och nu har det blivit någon slags grej hos kvällstidningarna att hålla på så här. Vi har försökt poängtera för kvällstidningarna att det inte är rimligt att ha de här rubrikerna, men de menar att det är en kul grej. Och det har inte funnits något annat att skriva om, då har det blivit extra mycket sånt här.
Den nya trenden i kvällstidningssammanhang är att döpa ett lågtryck efter varifrån det uppstår, exempelvis rysskyla, polska kylan, tyska skräckvädret, etc – för att få det att låta lite värre och mer exotiskt än vad det i själva verket är.
Aftonbladet tog rubriksättningen ett steg till när tidningen kallade snöfallet för ”snömonstret”.
– Jag menar, vad är ett snömonster?! Det är ju helt orealistiskt. Och skräckväder – visst det har varit kallt, men de blåser upp det något oerhört, säger Lisa Frost som menar att det som delar av Sverige drabbades av i samband med julhelgen i själva verket var ett ordinärt snöoväder.
– Faran med de här rubrikerna är ju att ingen kommer att reagera när det väl blir extremt väder. Det blir lite ”vargen kommer” över det hela.
Hur tror du att folk påverkas av denna rapportering?
– Förhoppningsvis tror jag att folk tänker ”ja, ja, det är ju Aftonbladet och Expressen…”
Vad har kvällstidningarnas väderrraportering fått för konsekvenser för er?
– Trycket på oss har blivit mycket större, men de flesta andra som ringer brukar förstå att tal om skräckväder och snömonster är kvällstidningarnas egna påhitt.
Till sist en fråga som du säkerligen fått tidigare. Du heter Frost i efternamn. Är det taget?
– Nej ha ha. Det är ett släktnamn. Ett roligt sammanträffande.

En tupp i granens topp

Nu när Elisabet är uppåt i landet och inte kan rapportera lika flitigt från landet Halland, får väl jag visa en bild från Stora torg i Halmstad. Självklart står stans högsta gran där - med en tupp i toppen. Ser ni???





Fast om man tar några steg åt vänster uppenbarar sig sanningen: det är kyrktuppen som leker julgransdekorationswannabe.