Hemma igen. Sedan några veckor. Veckor som varit fyllda av sorg. Pappa gick nämligen bort när vi var iväg, typ tusen mil bort. Hastigt och oväntat. Min bror hann hem, men inte jag. Håkan fick tag på mig först några dagar senare. Via mejl.
Jag hade köpt kontantkort och kunde inte nås på det vanliga numret, och under några dagar fungerade inte B:s mobil. Man tror att man kan nås i varje sajbersekund, men det kan man alltså inte.
Kvällen innan avresan pratade jag med pappa som var så pigg och glad.
- När jag kommer hem ska vi planera din 90-årsdag, sa jag.
- Ska vi? sa pappa och skrattade.
Nu blev det begravningsbestyr i stället.
Mitt i all bedrövelse är det så sorgligt att pappa inte fick mer än två månader på det fenomenalt fantastiska äldreboendet Nissastrand i Halmstad. Ibland är livet onödigt sniket och orättvist.
Begravningen blir den 17 mars.
Till dödsannonsen valde vi en sång som pappa tyckte mycket om och ofta sjöng :
När skämtet tar ordet vid vänskapens bord
med fingret åt glasen, som dofta,
så drick och var glad: på vår sorgliga jord
man gläder sig aldrig för ofta.
En blomma är glädjen: i dag slår hon ut,
i morgon förvissnar hon redan,
just nu, då du kan, hav en lycklig minut
och tänk på den kommande sedan.
Frans Michael Franzén
Tack pappa för alla lyckliga minuter.
21 kommentarer:
Kesu,
du finns i mina tankar och har nog funnits en tid redan. Jag har saknat dina inlägg men har förstått att du har haft dina orsaker till att inte skriva. Nu förstår jag!
Det finns inte ord i sådana här sammanhang som hjälper...det är som det är och sorgen kan man bara möta på ett sätt; att gå rakt igenom den. Så skönt att du hade en så fin relation med din pappa.
Det kommer att bära dig och göra dig stark.
Varm kram!
Stor kram Kesu.
Jag skickar också en stor och varm kram mitt i packningsbestyren. Så här är det ju - de som gått före oss går också bort, hur smärtsamt det än är. Så fin din relation med dina föräldrar verkar ha varit. Gläd dig åt alla åren.
Vi reser inte till Sverige av samma sorgliga skäl men du är intuitivt på rätt spår - det står inte rätt till i delar av familjen och vi måste hem helt enkelt.
Ord saknas. En sån underbar person, glimten i ögat. Älskade konceptet att han alltid korrläste dina texter som du faxade till honom - underbart. Att han skulle gå bort just när du var bortrest är orättvist. Många kramar till dig!
Gör som Christina och skickar en stor kram.
Å Kesu, jag tänker på dig! Så hastigt och oväntat.
En sån fin vers ni valt. Kram!
Å så sorgligt att höra!
Kram
Så fantastiskt fint skrivet älskade Kesu - och vilken fin sång ni valt. Jag hade aldrig hört eller läst den förut, men den är så sann och full av vishet. Precis som pappa E och precis som du.
Kram Kesu.
Bilden är härlig.
Åhh, så ledsamt!! Mina tankar finns hos dig...Tänk att föräldrarna ofta följs åt även in i döden. Det var väl inte så längesedan din mamma gick bort, eller hur? För mig blev det ju också så att pappa dog ganska precis ett år efter mamma, och han var ju fullt frisk, och så bara "pang", försvann han från jordelivet, förhoppningsvis till mamma på "himmelsvägen".
Men, oj, vilken tomhet de lämnar efter sig...
Många kramar!
Pettas: Det känns bra att du saknat mina inlägg - det får mig att snabbare komma igång med bloggandet igen :)
Tack för tankar och fina ord.
Kram
Christina: Kram!
Monet: De som gått före oss ... ja, så måste det ju vara. Vackert sagt. En av pappas gamla kusiner sa så här när jag ringde henne: Och när föräldrarna dör är man plötsligt den äldsta generationen. Ett annat tänkvärt sätt att uttrycka det.
Jag hade den bästa av relationer med både mamma och pappa. Det känns skönt.
Hoppas att din resa inte blir kämpig, framför allt inte vistelsen här. Kör försiktigt!
Kram
G: Han mer än korrläste, han kom med värdefulla synpunkter och hittade de svaga ställena i teten. Alltid.
Ses nästa vecka - det blir bra det!
Kramar
Cicki: Kram till dig med!
Karin på FOX: Roligt att du tyckte om versen. Kram
Moster Ma: Sorgligt, sa både Bill och Bull och Elake Måns. Sorgligt säger ALLA. Kram
Caroline: Tack, tack! Kram
Mian: Kram! Roligt att du gillar bilden. Vi har valt den till kistan.
Helen: Mamma gick bort ungefär 1,5 år innan pappa, så nog följde han henne. Förstår vilken chock det måste ha varit för dig när din pappa lämnade er.
Kram
Vad fint du skrivit och valt bilder!
Ens egen barndom försvinner med föräldrarna och något nytt tar vid.
Oh, Kesu, I am so very sorry. And how sad, as you say, that he only enjoyed his new home for such a short time.
I wish I could give you something better than just a hug from Texas
and my love.
annie
Nej!!! Inte mera sorg nu! Hela mitt hjärtas varma kramar till dig!
Men åååååh, här kommer jag hem och slår mig ned vid datorn och läser detta.
Det spelar ingen roll om ens pappa eller mamma är 80 eller 90 år ..., förlusten är så stor ändå.
Det blir ett sånt t o m rum.
Verkligen ett tomt rum.
Och hur ofta som helst ska man gå in i det rummet och titta sig omkring förundrat och undra hur det kan kännas så alldeles förfärligt underligt och ensamt?
Pappa och Mamma ., dom vill man ha kvar.
Och så underbart vacker vers.
Tänkvärd.
Man blir glad - ändå -.
Varm kram.
Elisabet.
Vi tänker på dig. Fler kramar.
Eva H-höjden: Precis så är det, nåt nytt tar vid. Nåt som tar tid att vänja sig vid.
Annie: A hug and love from you in Texas go a long, long way. Thanks!
Love
Mira: Tack! Nej, nu räcker det för ett bra tag framöver :(
Kram
Elisabet: Tack. Tomt är det. Som sagt, 90 år spelar ingen roll. Jag hade tänkt på så mycket som vi skulle hitta på med och för pappa. Fastän han var så pass gammal hade jag ett långt perspektiv.
Kram
Lisette: Tack, tack! Kramar tillbaka.
Kram! :(
Verkligen fint skrivet. Mina tankar och kramar finns hos dig!
Emma R: Kram tebaks :)
Alexia: Tack, fina du. Jag returnerar kramarna.
Fy vad ledsamt och tråkigt, jag beklagar verkligen! Och tycker du skrivit så himla fint om din pappa!! Kram!
Skicka en kommentar