Kalla Teddyfakta

Lustigt, idag skulle jag slänga tidningar. Det borde borde jag göra VARJE dag, gärna varje vecka (Det där skrev jag bara för att blidka B!) Snabbläddrade igenom Kamratposten och hittar Teddyfakta. Vill ni veta? Okej?

Det finns två historier om hur nallebjörnen kom till. Båda har sina rötter hos den amerikanske presidenten Theodor "Teddy" Roosevelt som älskade att jaga. En gång i början av 1900-talet var han ute på björnjakt - hu!!! - men lyckade inte fälla någon. För att han inte skulle känna sig så misslyckad som jägare fångade man in en björn och band den vid ett träd - dubbelhu!!! Roosevelts hjärta smälte dock och han sköt den aldrig. Hurra! När Morris Mitchom läste det här bad han sin fru sy en leksaksbjörn som han ställde i skyltfönstret till sin godisaffär. Björnen kallade han Teddys björn. Den blev succé och Morris och fru började sy teddybjörnar och startade ett leksaksföretag.

Historia nummer två handlar om tyska sömmerskan Margarete Steiff. Hon och hennes bror tillverkade olika leksaksdjur. Brorsonen föreslog att de skulle sy en björn som fick vara med på en utställning där en amerikan såg den och beställde 2 000. Alla älskade nallen som också fick namn efter Teddy Roosevelt. Hans dotter lär ha haft borden dekorerade med Steiffnallar på sitt bröllop 1906.

Den internationella nalledagen firas just den 27 oktober, eftersom det var Theodor Roosevelt födelsedag.

Tack Kamratposten för den infon!



Här har ni mitt livs levande gosedjur som faktiskt börjar bli lite tunnpälsig här och var. Är man älskad, så är man.

Back in town

Hej igen! Är tillbaka i Solna, framför datorn. Har lagt i femmans jobbväxel efter en rolig, intensiv och spännande resa. Bilder kommer såklart, men först passar jag på att haka på bloggkompisarna Helen och Christina som uppmärksammat teddybjörnens dag (den 27 oktober). Min älskade nalle heter Brummelman - från vissagoboken om Klas Klättermus - och blåste ut 46 ljus på tårtan för några veckor sedan. Som ni ser har han tagit studenten också. Samtidigt med mig! Tänka sig!

Jag minns när han fyllde 1 år för då hade jag ritat en tavla (host, host) som pappa ramade in. Mamma bakade en liten tårta som vi satte ett ljus i. Allt skulle bli en överraskning och jag lovade mamma och pappa att inte ballra. Sedan gick jag raka vägen till sängen och viskade om allt i Brummelmans öra. Minns särskilt att jag sa att han inte fick berätta att jag berättat.

Brummelman höll som alltid ordet och höjde inte på sina nallebryn när vi kom in och sjöng för honom på morgonen. Det är vad jag kallar en kompis det.
Mer sönderkelad nalle får man leta efter.

Jag är ...

... på ön Djerba - i Tunisien - och i Tripoli respektive Leptis Magna i Libyen. Håll tummarna för att Moammar är på gott humör ...

Jo förresten, Tunisien har jag ju varit i. Där jobbade jag som reseledare 1985! Vojne! Men jag hann aldrig till Djerba. Ska bli så kul att se!

I'm leaving you ...

Okej! Imorgon är det tidig avgång. Jobbresan går hit:

Och hit:

Och hit:

Jag har aldrig varit där. Ska besöka två länder. Är tillbaka om en vecka. Nån som kan gissa vart jag är på väg? Det är fusk att klicka på bilderna och kolla vad de är sparade som ;) (Svaret kommer på onsdag när jag är i ...)

Härliga höst

Vi är på landet och njuter hösten.

Men vad nu då???

Jag behöver en ny mobil, men hatar att kolla igenom sortimentet. Blir bara förvirrad och låter därför helst någon annan sköta rekandet åt mig.

En kille från Tele2 har ringt mig och talat om att jag kan sänka mina samtalsavgifter rejält om jag byter till ett annat Tele2-abonnemang än det jag har. Gillar lika lite som er andra telefonförsäljare, men det här var okej eftersom jag ändå skulle uppgradera mitt abonnemang. Alltså klippte jag till men sa att jag vill utnyttja möjligheten att skaffa ny telefon utan extra kostnad i samband med byte av abonnemang.
- Inga problem, sa killen (förstås). Jag mejlar dig några olika förslag på modeller.
- Men jag vill faktiskt känna hur den känns också. Mejla du så kilar jag ner i en telefonbutik och klämmer på dom.
- Jättebra! Kommer du ihåg vilka modeller du ska klämma på då?
- Absolut, jag tar med mig en liten lapp.
- Fint! När kan jag ringa dig igen?
- På måndag blir bra. Hela dagen funkar.

I lördags hann jag in i telefonbutiken, så nu vet jag vilken modell jag vill ha. En synnerligen smärtfri - och för mig förvånansvärt kort - beslutsprocess.

I dag är det onsdag. Har killen från Tele2 ringt?

Nä!

När man inte vill ha dom i örat ringer dom i parti och minut, men när man sitter och verkligen längtar efter deras samtal ekar tystnaden.

Jag fattar ingenting. Gör ni?

Lejonet Elsa

Jag misstänker att många av er såg Skavlan i fredags. Om inte, gå in på SVT Play och gör det. Hans program är alltid bra - hur gör karln???

I fredags intervjuade Skavlan bland annat mannen som köpte ett lejon, Christopher, på Harrods (mad Englishmen) på 60-talet. Mannen körde runt med Christoper i London och återförde så småningom den kärvänliga kissen till friheten i Afrika.

Mannen som hjälpte honom att få Christopher att inte längre säga "ouch!" när han tassade på den brännheta savannen var Georg Adamson. Då tänkte jag med ens på hans - Georges alltså, ursäkta röran - fru, Joy Adams. Det var hon som skrev boken och gjorde filmen om Lejonet Elsa. Och DÅ hamnade jag direkt hos mitt eget lejon, som också heter Elsa.

Redan som liten älskade jag djur. Hade allra först tänkt mig en karriär som personlig skötare till min älskade nallebjörn Brummelman. Han lever än idag och fyller 46 år om några veckor. Jag vet inte riktigt hur gammalt mitt andra favvedjur är, men hon har hängt med i alla flyttar.

Mina damer och herrar, jag ger er Elsa, the Lioness: Namnet fick hon såklart efter Joy Adams lejon. Jag var djupt imponerad av filmen, så imponerad att jag försökte klättra in till lejonen på Köpnehamns zoo. Skulle bara klappa kissarna. Minns inte det där själv, men min räddare, morbror John, gillade historien skarpt. Han körde själv runt på mc i Afrika på 50-talet och tyckte också om lejon.
Min Elsa är en ofarlig dramaqueen. Som den kasperdocka (Elsa fnyser ljudligt åt benämningen) hon är behärskar hon många uttryck. Se här:

Elsa som trafikpolis.Elsa hotas(s) av en rånare med pistol.

Ah, min kääära publik!Ah, min kääära publik! (Närbild)Va? Har lejonkungen gjort henne med ungar?


Oh ve! Jag är så trött, så trött!
En smickrande bild (i mjukt och skonsamt släpljus som inte avslöjar alla rynkor) till alla mina beundrare.Avslöjad! Ni skymtar min handled till vänster.

Prag 4

Ni är tappra och vill se fler Pragbilder - det gillar jag. Vi kör väl lite gott och blandat då.






Bilden är ganska kass, jag hade svårt att få till det men här ser ni vingården på den branta sluttningen omedelbart nedanför slottet och ovanför "male stranka", även kallad "Lillstaden" på svenska. Tufft med en vingård inne i stan, tycker ni inte?

Stora Torget i Gamla stan. Jag älskar de gamla lyktorna. Vi tar en bild till på dom:
Nix, Tjeckien har INTE infört rökförbud på serveringar. Här skäms inte rökarna - och inte heller dom som säljer tobak.
Här kommer två bilder till bloggvännen Helen.
Jag tryckte i mig en langos på nolltid. Med bara penslat vitlökssmör ovanpå. Tackade nej till ketchup. Ketchup!!!
Medan jag mumsade på langosen fick en ung man sina röda skor blankade. Skoputsaren såg först lite tveksam ut. Han hade kanske bara svart och brun polerarkräm.

Tick tack

Ett inlägg hos bloggfiningen Elisabet fick mig att komma ihåg bilder till ett inlägg jag hade tänkt göra för längsedan. Men så dog mamma och jag kom av mig. (Titta längst upp till höger på Elisabets bild, så skymtar ni hennes klocka.)

När jag var hemma hos mamma och pappa en söndag i juni hörde jag tydligt hur klockan tickade. Tänkte på hur sällan jag hör det ljudet - och hur sällan det är så tyst omkring mig att tickadet går igenom. Det var rofyllt.

Klockan fyller 101 år i år. Den dras en gång i veckan och tickar och slår fortfarande. Pappas föräldrar fick den i lysningspresent och jag tycker den är så snygg med sina jugendutsmyckningar.

När hörde ni senast en klocka ticka?

Nörden har ingen lag

Gjorde ett test. Jag VISSTE det. I am a nörd - and I am proud of it. Längst ner kan ni klicka och själva kolla om ni måste dra i nördbromsen, eller inte.

Prag 3

Har ni saknat Prag? Bra! Då kör vi lite till. (Och snart lite till, och snart ...) Vad sägs om några roliga skyltar?



Här får turisten mycket hjälp. Lite skumt bara att ha allt på samma ställe. Dirty money? Eller kanske "pengar luktar inte" ...
Liiite svårtolkat. Är det förbjudet att twista eller att åka skateboard eller att göra bägge delar?
På posten i Prag får man inte bära vapen eller cykla, men det är tydligen tillåtet att bära trenchcoat och hatt och se ut som en postrånare - kanske till och med vara en (utan vapen) - för den skylten är ju INTE överstryken. Jag stod utanför och tyckte inte att fotoförbudet gällde mig.
Taxichaufförerna i Prag har dåligt rykte, så dåligt att vi aldrig åkte de gula bilarna. Här syns ganska tydligt hur noschiga dom är. Titta på skyltarna och sedan på hur bilarna står parkerade.

Imorgon

startar jag dagen så här:
Jag öppnar kylskåpet och sträcker ut handen.
Greppar den här burken!
Ser ni? Plommonmarmelad med ingefära. 100 % hemkörd. Alexia kokade marmelad i söndags och hade med sig varsin burk till Caroline och mig imorse. Jag älskar plommon. Och ingefära. Och Alexia.

Idag

började jag dagen så här:
Uppmärksamma läsare har redan noterat FK, Frukostklubben, som träffas för att äta frukost tillsammans och störa övriga frukostätare. Det sista står inte inskrivet i stadgarna, det blir så ändå.

Fina Caroline var på superkreativt humör och tog den här bilden. Hur? Fundera på det ni! Och så hade hon med sig böcker till Alexia och mig. Heaven!

Och sköna Alexia hade med sig något som ni ser i nästa inlägg.

Det går inte att starta dagen på ett bättre sätt!