I fall ni undrar så har jag som journalist humhum bråda bröllopsdagar. Är redan övermätt på anrättningen så här i den mest hysteriska medieveckan. Funderar över hur mycket man kan - och ska - skriva och prata om det bröllopet.
Vad tycker ni?
Vad gör ni förresten på bröllopsdagen? Sitter som tejpade framför teverutan? Väljer valda delar av anrättningen? Eller skippar alltihop? Tell me, jag är nyfiken!
Bilden visar en del av mitt ackrediteringskort som jag måste ha för att bevaka de kungliga hyssen. Bara på fredag tack och lov. För på lördag checkar jag ut som reporter och in på andra, privata festligheter. Tar min egen runda på Stockholms ström. Jo, det är säkert!
25 kommentarer:
I princip är jag emot att ärva en befattning och att vi ska försörja en stor del av den kungliga familjen.
I princip, alltså.
Men glöm, att jag lever som jag lär.
Eller tänker.
För på lördag tänker jag ha världens bästa dag framför tv:n .., jag ska fixa god frukost och sedan inta Ektorp-läge och slutar väl titta när sista talet är hållet.
Fullkomligt vansinnigt, men jepp, det är vad jag kommer att göra ,-)
Mig kommer bröllopet att gå spårlöst förbi... jag var knappt med på mitt eget. Vi gifte oss på Vivo, som min dotter berättade för fröknarna på dagis. (Kommunkontoret låg en trappa upp ovanför affären. Akten skedde i ett 10 m2 stort kontor. Brölloppsvittnena, våra barn och respektive föräldrar fick stå i korridoren utanför.)
Yep... Jag kommer också att titta. I alla fall bitvis. Jo...
Elisabet: Tack för den rapporten! Jag undrar om det är jag som jobbklafsar i media som är extra trött på bröllopet. Skönt att höra att du inte (alltid) lever som du lär! Inte för att du inte lär ut bra saker, utan för principen. Om du förstår hur jag menar. (Hu, så luddigt uttryckt, det märks att bröllopskarusellen snurrar i skallen.)
Karin: Hahahaha! På Vivo! I like! Alexia som syns här ibland trodde att Carolien (som OCKSÅ) syns här ibland) förlovade sig på Bauhaus. Varför? undrade hon. Varför inte? svarade Caroline. Nåja, de redde ut missförstånden, Caroline och Johan förlovade sig på Brahehus.
Vi vigdes av en ointresserad dam i smutsigt linne som inte ens tilltalade oss med namn. Jag trodde hon skulle flossa tänderna samtidigt, det såg så ut. Under minuten gick det och jag svarade ändå "I do" för tidigt.
Ps. Ja, vår vigsel var inte just så mycket annorlunda än Karins. Vi gick upp till kommunkontoret i Kungsängen (Tibble), bara några minuters väg från där vi bodde.
Ingen brudbukett, bara en strandklänning och vad exet hade på sig, det kommer jag inte ihåg.
Efteråt tog jag bilen och körde till B % W och handlade .-)
Bröllopsmiddag?
Nä, nä.
Det här var sjuttital.
Haha! Tack för era bröllopsminnen bägge två!
MIra: Felåt, du slank emellan. Jag misstänker att de flesta kommer att kolla åtminstone kortegen och vigselakten. Inget fel i det. Egentligen är det nog allra mest media jag är själigen trött på. Detta att krama blod ur en sten. I dag hade Expresen "för sina läsare" provåkt kortegen med två Daniel och Victoria-look alikes. Varför liksom?
Det roligaste var att den riktige Jonas Bergström fångades på bild i bakgrunden när han stod och tittade på fejkkortegen. Hehe!
Jag är trött på allt spektaklet runt det hela. Ändå har jag följt vissa program på TV. Kommer nog att ha TV:n på under själv vigselakten och kortegen men resten får vara för mig.
Mitt eget bröllop var både sorgligt och lyckligt. Sorgligt för att inte pappa var med. Mamma och hennes nya man tålde inte pappa. Lyckligt för att jag då gifte mig med han jag älskade mest just då.
Nu satsar jag på att dra iväg med sambon till kyrkan vi bor granne med. Den här gången ska pappa få vara med i alla fall. Om det nu blir av....:-)
Jag är som Elisabet, tycker att kungahuset kostar för mycket. Samtidigt kan jag inte låta bli att fascineras över kungligheterna. Jag missar nästan aldrig "Ett år med kungafamiljen" som sänds där runt trettondagen i tv.
Självklart vill jag se lördagens bröllop (vilken tid börjar det på tv? )men årets största loppis äger rum under lördagen, och Mimmi spelar en viktig fotbollsmatch därefter, så jag vet inte hur jag ska få ihop det hela...
Jag och Lars gifte oss i vardagsrummet, nyårsafton-89, i änkepensionsdebattens kölvatten. Men det var hur som helst jättefint!
Ha det gott, kram!
Ps igen: när danske Joachim gifte sig med den vackra Alexandra, då satt jag i Ystad och kollade dansk tv från morgon till kväll .-))
Exet tog sig för pannan .... Ds.
Alltså. Jag är väldigt tudelad till det här med vårt kungahus. Egentligen är det en väldigt märklig grej, att födas in i ett PR-jippo, typ. Och jag tror Sverige skulle kunna göra lika god PR utan dem. Men ändå fascineras jag av det hela. Tittar gärna på dokumentärer om kungligheter, läser böcker etc. Och när jag var liten var det spännande att vår prinsessa är lika gammal som jag (well, hon är 1 år äldre).
På självaste bröllopsdagen gör jag något av följande:
1. Förbereder mig på att föda barn (=vilar & äter)
2. Föder barn.
3. Ammar och stirrar på Pyret.
Nix, tänker inte titta på TV på lördag (för det är väl på lördag eller?)
Däremot följde jag och Jan med stor glädje "Familjen" i Hey Baberiba för några år sedan ;)
Jag skulle med all säkerhet bli mer upphetsad om Lelle R och Alice gängade sig ;)
Precis som Elisabet är jag emot att man ärver en befattning och att vi har en monarki. MEN jag kommer också att se bröllopet i sin helhet på lördag på TV. Men jag flyr stan och gör det i lugn och ro ute i skärgården.
Vårt bröllop ägde rum i skandinaviska sjömanskyrkan i Pireus. Vi tog våra bröllopsbilder själva ute på kajen med hjälp av kamerans självutlösare. Gunilla Pontén hade designat klänningen och jag lyckades få tag i några rosa rosor som blombukett innan vi åkte till kyrkan.
Dagen efter åkte vi ut till Naxos och vidare till Paros där vi tillbringade vår bröllopsresa.
Länge sen nu.... Men jag älskar honom så otroligt mycket fortfarande. :-)
Nämen! Det verkar bestämt som om Elisabet och jag varit grannar! Kommunkontoret i Tibble var i varje fall detsamma. Numera har de flyttat till finare lokaler i centrum och"Vivo" är rivet. Världen är liten.
Nej jag kommer inte att titta och har inte sett ett enda av programmen som gått i TV. Men däremot läser jag lite här och där:-) men vore jag journalist som du skulle det nog vara lite kul att vara i smeten. Men nu har det tagit för stora proportioner och jag tycker det är vansinnigt alltihop, men kungahuset får gärna finnas om de försörjer sig själva. Själv gifte vi oss i Vaksala kyrka i Uppsala 1981 och hade fest på Gillet. Ja kommer ihåg det i alla fall:-)
Jag insåg med förvåning igår att det redan är dax! Har lagt märke till alla blomsterpottor modell större proppade med penséer och igår åkte jag igenom staden ut till djurgården för att rasta hundar och såg mängder med människor. Kanske även för att det var den tiden eller vackert väder men många varde i alla fall!
Jag tror det kan bli vackert och spännande, insåg det igår.
Jag vet inte vart min förra kommentar tog vägen??? Ut på bröllopskortegeväg kanske;)
Nix någon framförtevendag blir det garanterat inte här nere. Bra väder: ute och njuter. Regn: storstädning av det igengrodda huset.Ha det så trvligt Kesu, det kan du behöva efter slitdagar. Alice hälsar och säger att hon och Lelle R kan väl faktiskt lova Gaian och Poppan att vara med när det beger sig. På Vivo kanske, det låter förträffligt.Chris kan förräta vigseln om hon vill!
Cicki: Oh! Det planeras bröllop?! GRATTIS! Vi får väl veta mer på din blogg?
Helen: Sicket bröllopspyssel. Men var lugn, allt går i repris, och repris, och repris ;) Vem sa att kärlek och politik inte hör ihop?
Elisabet: Hehe!
Alexia: Jag tror de flesta resonerar som du. Det är egentligen djupt odemokratiskt med ett statschef som ärver sin titel, kungahuset kostar för mycket - och -ndå ...
Du har sannerligen en spännande närframtid för dig! Lycka till vännen!
Kram
Mian: Japp, det är på lördag, men man kan sannerligen bli bröllopsdagvill med alla utsändeningar.
Christina: Hahaha! Hörde ni det Alice och Lisette?
Londongirl: Skönt att kunna fly stan. Spännande att läsa om ditt bröllop. Varför just Pireus? Härligt att ni är lika kära fortfarande?
karin på FOX: Det är ju urfestligt! Länge leve bloggarna och Vivo i Tibble! När ajg hör ortsnamnet tänker jag bara på Peppe Svanslös. Han hade ju en kattkompis, Murre, som kom från därifrån. Har du sett hanssvanstipp? ;)
Monica: Hm, jag undraqr om du skulle tycka om att vara journalist i den här bröllopssmeten om du upplevt medieorkanen som dragit fram här. Killar (!) som visar hur man skrider fram i högklackat och den ständiga frågan om Madde ska vara med på lysningen (och om hon ser lycklig ut igen). Vi pratar krama blod ur en sten och inte så mycket hederligt journalistiskt hantverk om vi säger så.
Eva H-höjden: Ja, själva bröllopet är det väl inget fel på, det är allt ståhej runt omkring som pågått i evigheter (tycker jag), som är så jobbigt.
Vi får väl se när vi kommer oss för. Det kan ta ett år eller två till, innan vi hamnat där....:-)
Kesu: jag har smygtittat lite idag... ;)
Vete tusan hur det kunde bli så?
Lisette: Förlåt, missade dig. Va bra att du orkade skriva kommentaren en gång till! Lelle R tände genast på en Vivovigsel, gärna nära köttdisken. Poppan och Gaia och ALLA andra kära blogghundar ink mattar är hjärtligt välkomna - liksom alla andra bloggvänner. Christina blir en utmärkt vigselförrättare, så får väl du och jag snyfta i näsduken lite diskret. Men vi slipper ha hatt va???
Cicki: Vi väntar så gärna och hurrar sjufalt på bloggarna när det är dags. Kanske kan klickerträning speeda upp processen? ;)
Mian: Det blir så när media tränger sig på.
Själv hann jag kolla in klänningen (måste hänga med när övriga på redaktionen stöter och nöter den på måndag), men jag stängde av när kungen ledde Vickan uppför altargången och lämnade över henne på halva sträckan som en stafettpinne. Brrrrrrrrrrrrr! Svensk medling, alla ska bli nöjda och så hittar man på ett eget knasalternativ som inte gagnar någon. Ungefär som linje tre i kärnkraftsomröstningen. Men hallåååå!
Hihi, ditt tjusiga ackrediteringskort satte verkligen igång kommenterandet. Jag får erkänna att jag trots min föresats tittade en del på alla vackra människor och hästar. Kortegen var magnifik. Kunde dock inte få den riktiga romantiska stämningen, eftersom jag fick känslan av dataanimering då prinsen visade sig vara Boxer-Robert.
Murre kommer tyvärr från Skogstibble, som ligger närmare Uppsala. Men Olles katt Jalmar duger lika gott.
Karin på FOX: Själv kollade jag occkså lite som du märkte. På kvällen när vi kom hem från 50-årskalaset ute på S/S Blidösund måste jag erkänna att jag uppdaterade mig. Min ursäkt är, som sagt, att jag måste hänga med i redaktionssnacket på måndag. MIssade det mesta dock. Hade velat höra pappa Olles tal som alla hyllade. Daniels var faktiskt lysande, framför allt framförandet. Han var ju 700 gånger bättre än kungen.
Jaaa, jag har aldrig fått så måpnga kommentarer. I love it!
Sedan har jag väl aldrig slarvskrivit så illa heller (hoppas jag). Ser nu att jag t ex skrivit ett statschef och PEPPE Svanslös. What? Det är ju
s(v)anslöst så det förslår.
Anyway. Skogstibble var det kanske ja. Jag och namn som sagt. Jalmar duger absolut lika gott!
ALLA: Jätteroligt att ni luftade era åsikter och bjöd på era vigslar/bröllop! Det blir mitt bästa 19 juni-minne :)
Visst var Daniels tal suveränt! Personligt, kärleksfullt och så otroligt bra på alla vis och dessutom utan en fusklapp och så NATURLIGT!
Ja minst 700 gånger bättre än kungens. Han kanske kan bli talskrivare åt sin svärfar och ge honom lite tips. ;-)
Varför vi gifte oss i Pireus....ja det är lite av en Romeo och Julia-historia över det hela...
Men som sagt, vackert var det och vi hade i flera år rest runt på de grekiska öarna tillsammans så det kändes mest naturligt att det blev där istället för på en ambassad i Paris eller London.
Skicka en kommentar