GOD JUL

Jag har faktistk riktigt mycket att blogga om - och jag har fina bloggbilder med. Men det funkar inte att sitta i Halmstad och blogga. För sitter är det sista jag gör. Ska inte beklaga mig, men det är så mycket att fixa med mamma och pappa hela tiden att jag låter bloggen ta julledigt redan nu. Håller tummarna att vi ses innan nyårsrakteterna fräser igång. Om inte, gör vi det garanterat när de slocknat. Håll ut bara!

Bloggpower

Minns ni lunchrestaurangen jag tipsade om? Jag var där idag igen. Gissa vad som hängde på anslagstavlan? Mitt blogginlägg!!! Nej, jag fick inte rabatt trots att ägarinnan berättade att hon fattat att det var jag. Lite trögtänkt svensk, eller hur?!

Hon var i alla fall glad och hoppades att hon skulle få fler kunder tack vare det. Strunt i rabatten, hon fick mig att känna mig viktig (och mätt), så hon var nog smart ändå.

Jumbogam

Som ni vet gillar jag mitt jobb på VeckoRevyn. Det är roligt, kollegerna är toppen, jag får gott kaffe, trevligt bemötande, en massa gratistidningar - och emellanåt även en del skönhetsprodukter. Great!

Fast jag bommade stora Gamdagen i fredags. F-n! Gam står för riv och slit i tidningsvärlden. Skönhetsredaktören Therése Anderson rensade ut sitt skönhetsskåp för att göra plats för nya krämer. Och då pratar vi ett skåp som går från golv till tak. Fattar ni hur mycket skönhet som ryms där - och hur mycket det var värt? Uppemot hundratusen pix, skulle jag tro.

När VR-redaktionen gamat klart ställdes allt ut för allmänt roffande. Det tog inte många minuter så var kartongerna länsade. Allt gick snabbt och ingen behövde lida. I dag när jag kom stod bara en slokande flaska mjällshampo kvar. Stackars! Ingen ville väl komma ut ur mjällgarderoben och plocka den. Kul bild, tänkte jag mellan sammanbitna tänder. Men när jag och kameran var redo fanns bara det här kvar. Ser ni? Några starkt doftande tvålsmulor (Lush) i ena hörnet. Plus den här ÖPPNADE förpackningen ...

... alltså några strippar kallvax för gorillaben. Där går gränsen! Jag tog bilden, men inte förpackningen. Håriga ben? Moi? Oh no!

Dagens aboslut viktigaste möte

Jag skulle fixat mina julkort i eftermiddags. Men eftersom trippelhyacinten slagit ut, fick korten vänta. B och jag har nämligen väntat ut den här hyacinten, för att ge den till en av våra favorittanter. Hon heter Inga och bodde tidigare i vårt hus. En dag i våras när hon vaknade var hon blind och kunde inte bo kvar i huset. Till all lycka har hon flyttat in på ett äldreboende bara några hundra meter bort från oss.

Vi funderade länga på om det var så smart att ge en blomma till en blind person, knäck måste ju vara bättre. Men så kom vi på att hyacintens doft kanske skulle vara något. Så idag när den doftade starkt och gott knallade vi ner till Inga (med en påse knäck). Lelle R knallade med. Föreståndaren lovade nämligen att hundar var sååå välkomna.

Inga blev jätteglad för blomman. Hon har längtat efter hyacinter, sa hon och bad B plocka fram whiskyn i skåpet. "Ta den, men rör inte vinet!", uppmanade hon. Haha!

Det är så sorgligt att hon inte kan se längre. Och mitt hjärta krympte när hon berättade att hon och de andra uppmanats att rulla ner persiennerna för att "vanligt folk i husen bredvid inte ville titta in på sjuka gamlingar". Har ni hört nåt så dumt? Självklart var alla persienner uppdragna överallt!

Men det var hur mysigt som helst att sitta och skratta med Inga som precis kommit hem från en Finlandskryssning. Hon längtade efter att dansa och nu var benen som gelé efter helgens dansvirvlar.

Ni som eventuellt får Gott Nytt År-kort istället för God Jul-kort från mig vet nu varför. Jag tror ni tycker det är lika okej som jag tycker att det är.

Hair och där

Medan B var på bilbesiktning var jag på hårdito. Bilen passerade utan anmärkning, jag fick däremot underkasta mig ett akut åtgärdsprogram.
Let the process begin!

(Är det så här Maria Abrahamsson, ledarskribent på SvD, inleder sina dagar??? Hjälp!)


Ur kaos föds ...
... ja, vadå? Mörkt hår, kanske?

A star is born

Lusse på dagis är helt okej. Fast jag är inte helt övertygad att idén att ha ett lussetåg UTOMHUS i Sverige i december är rätt tänkt. Jag såg faktiskt fler paraplyer än stjärnstrutar och lussekronor. Och inte såg jag mer av Jacks fejs när jag plåtades honom första gången.
Men på andra försöket kunde linslusen Born inte motstå kamerablixtens ljus.

Händer i Halmstad

Jag ligger efter i min bildrapportering. Det mesta som har hänt, har ju hänt och är ganska ointressant att tjata om i efterhand. Men de här bilderna vill jag faktiskt ha med fastän de är drygt en vecka gamla.Mamma håller pappas hand på sjukhuset.
Trots ålderdom och krämpor är dom ganska bra på att hålla humöret uppe. Poäng på det!
Och idag får min mamma komma hem från sjukhuset. Hurra!

Före och efter

Jag hatar att plocka ögonbrynen. Det gör ONT och jag kan inte. Men jag inser ju att det gör skillnad. (Därför låter jag vaxa dem, så ersätts en miljon miniryck med ett enda snabbryck. Ritsch, ratsch, filibombombom bara!)

Håll med! Snälla!

Ho, ho

Lite grotesk ibland, men vass och kul tycker jag att Magnus Ugglas blogg är. Länk till höger.

Medkännande hund

Medan Nobelpristagarna marscherade in i Konserthuset, städade husse arbetsrummet. Lelle R offrade sig och la sig i närheten på den obekväma (tomma) datorväskan husse inte hunnit plocka upp. Allt för att ge sitt mentala stöd till någon som måste göra något så dödligt trist. Se här så intensivt han tänker på husses vedermödor.

Adventsljus i vårt hus

Och hyacintdoft

Har vi haft fest, eller?

Igår fick Kalle Moraeus och Bengan Jansson önska oss en God Jul på Rival. De blandade stilarna hej vilt, psalmer, julsånger (svenska och amerikanska), folkmusik, jazzswing och rock'n'roll och en massa bus. Yeah! Rivalhotellägaren själv (Benny Andersson) kom in som ett bonusnummer i sig. Sista låten var en av mina absoluta favoriter, Koppången. Hittar tyvärr bara ett halvdant framförande på youtube.


Efteråt bjöd vi hem några kompisar som också skrattat i 3/4-takt med oss på Rival. Det var faktiskt bara en stillsam middag, även om köket förmedlar en annan bild ...

Efter chokladchocken

Ja, inte vet jag om Lelle R tyckte det var värt allt det här för en chokladkaka ...
Först dusch med lödder i öron och nos. Brrrrr och grrrrr!

Om jag lägger mig långt in under sängen kanske husse och matte inte kan nå mig med blåsapparaten.

Sakta, sakta backar jag ut med svansen först.

Akut sjuk

Full jobbrulle idag - trodde jag. Det blev istället full rulle till djursjukhuset. Vår gourmethund hade nämligen knaprat i sig en halv kaka mörk choklad (japp, fint märke med inte mindre än 70 % kakaohalt). "Då måste vi kräka hunden. Kom hit genast, så varskor jag en veterinär", sa receptionisten när jag ringde.

Lelle R fick först lite mat som han fullkomligen vräkte i sig. (Ingen kunde tro att han hetsätit choklad en halvtimme tidigare.) Magen skulle nämligen ha något att jobba med när sprutan i nacken började verka.

"Hur lång tid tar det innan det sätter ig...", undrade jag och hörde ett ploff, tätt följt av ett tjoff. Hela behandlingsrummet luktade choklad. Tänk att en liten hund kan få upp så mycket så snabbt. (Det blev mer ploffande och tjoffande, plus lite plaskande, men jag tycker vi nöjer oss med de här bilderna.)Lelle R var till slut så slut att han bara låg apatisk under en stol. Han orkade inte ens protestera när veterinären sprutade in lite antikräkmedel med mintsmak (det du C!) Nu är nosen våt och kall igen - och vi har gömt våra chokladkakor - så vi siktar in oss på en lugn och fin andra advent. Hoppas ni får det också!

Helg i Halmstad

Om några timmar drar jag till Halmstad för att hälsa på föräldrarna. De bor ett bokkast från det här fantastiska biblioteket. Byggnaden är lika häftig dag som natt.

Vågar inte lova att bloggen hänger med. Så för säkerhets skull kommer helgens uppmaning redan nu: Tänd ljus och mumsa lussekatter av hjärtans lust på söndag! I will.


Building Photo © Adam Mørk from ING Media 230207

Förklaringar och ett problem

Någon har frågat mig om Pappa K är min pappa. Svar nej. Han heter Kenneth och är pappa till Caroline. Hennes mamma heter Eija, och blir därför Mamma E på bloggen.

Nästa fråga är varför jag bara skriver ut initialerna. Bertil blir B, Rambo Lelle R och så vidare. Den korta förklaringen är att jag sparar tid och att det är lite kul. Den långa förklaringen kommer här. Skippa den om du redan läst en version av den på Carolines blogg - eller om du inte orkar/har lust/bryr dig.

Jag har, har alltid haft och kommer alltid att ha noll namnkoll. Det betyder inte att jag glömmer namn - tänk om det vore så väl - utan att jag tror att jag minns dem. Ingvar Kamprad har hetat Ivar i artiklar, Pocketförlaget Piratförlaget - eller möjligen tvärtom, jag minns verkligen inte idag hur jag snurrade till det den gången. Och Frost (som i journalisten David Frost) har förvandlats till Ford (som i Gerald Ford) när jag skrev om David Frosts intervju av president Nixon - vars vicepresident hette Ford. Ni fattar ju hur virrigt det blev. Ännu så länge har USA inte haft en vicepresident Frost. Men det kanske kommer. Var då snälla och kom ihåg vem ni hörde det först från - jag kommer garanterat inte att minnas det.

Som filmrecensent är det ju inte heller toppenbra att ge en fyra till filmen En förtrollad värld när den egentligen heter En förlorad värld. Japp, jag hann stoppa pressarna den gången.

Jag vet inte hur många tusen turister som har tvingats lystra till fel för- eller efternamn. Jo, när man som reseledare vallar runt samma bussgäng i fjorton dagar tilltallar man dom vid namn, eller som i mitt fall fel namn. Jag hade en gång en herr Mamrik. Han fick självklart heta Mumrik. Inte förrän på sista dagen rättade han mig försynt med ett leende. Det hade väl i o f s inte gjort någon skillnad om han korrigerat mig första dagen, men ändå. Jag hade vett att rodna och be om ursäkt.

Jag har det lika jobbigt när jag läser böcker. Deckare eller inte, det är kriminellt av författare att döpa huvudpersonerna till Cecilia respektive Christina. En strålande spännande bok av Michael O'Connell (SE DÄR GJORDE JAG DET IGEN, HAN HETER CONNELLY - GOD DAMN IT!) blev än mer spännande när jag hade en Raul (möjligen Ralf) och en Roulet att hålla reda på. Den ena var the good guy, den andra the bad guy. Nej, jag har ingen aning idag om vem som vad vad- nästan inte heller medan jag läste boken.

Visst, jag kan ge fler underhållande exempel och fnissa åt det hela, men i själva verket tycker jag att det är mycket tröttsamt. Har EN kompis som lider av exakt samma namnåkomma. Hon tycker inte heller det är helfestligt. Vi vet inte vad det beror på eller hur vi ska göra för att få bukt med problemet.

Någon som har ett förslag?

Fantastisk film

Kan nutidshistoria vara spännande? Oh yes! Om en dammig tråkmåns som Richard Nixon? Very much so. Och en engelsk talk show host på 70-talet, David Frost? Trust me - och alla andra recensenter som satt framåtlutade i den lilla salongen.

Recensionssåg filmen Frost Nixon igår. Glömde snålblåst, värk i armen, anstormande deadlines och fullkomligen sög in filmen. Spännande som en thriller, fast utan en droppe syntetiskt filmblod. Den är så bra att jag skulle vilja ha den osedd för att kunna tjusas om och om igen. Det här är en groundhound day movie. Kolla trailern och skriv sedan in att ni ska gå på bio den 6 februari. Då har den premiär.

En God Jul-nyhet

eller en god julnyhet om ni vill. Vi som inte har plockat fram nåt julpynt än, kan lika gärna låta det ligga till nästa år igen. För så här såg det ut på Laga Lätt-redaktionen idag. Där griljerar man inte skinka eller rullar köttbullar. Nu är det påsk i magasinvärlden och då ska nya äggrätter testas. Och media har alltid rätt. Glad påsk!

Vampyrvarning i Solna

Ni som sett filmen Låt den rätte komma in kanske håller med när jag säger att jag tycker att parkeringen nedanför vårt hus känns som lekplatsen i filmen. Ni vet, där han killen träffar hon vampyren på klätterställningen. Filmen ska ju föreställa Blackeberg, men vem vet, vi kanske har vampyrer här i Solna också. You have been warned ...

Lelle R i ett valnötsskal

Det har kommit ut en ny stor hundbok. Minns inte namnet, men jag smygbläddrade i den idag och läste det viktigaste kapitlet: om norwichterriern.
Here goes:
Livlig och snabb - check
Envis - doublecheck
Bra familjehund, snäll och tålig med barn - stämmer, det har han bevisat hundra gånger om
Hälsningsceremonin kan bli intensiv för den vill älskas av alla - vi vet, vi vet
Lugnar sig dock när alla klappat den - nope
Är bättre än katter på att fånga möss - what??? (`Det stod så. Sorry Modesty!)
Få rastypiska rassjukdomar, dock förekommer trånga halsar - oh yes, det hör vi varje natt
Har alltid full koll på sin flock, vill gärna ha kroppskontakt med den - det vill vi med (med R:s kropp alltså)
Perfekt för agilityträning - sorry, det har vi missat
Lättare nostävlingar kan funka - med betoning på lättare då, för nån tryffel- eller lavinhund blir han aldrig
MEN OM DU VILL TA FÖRSTAPRISER I LYDNAD SKA DU INTE SKAFFA DIG EN NORWICHTERRIER - triplecheck. Förklarar EN HEL DEL!
Ser ni att Lelle R räcker ut tungan åt fotografen? Varför lyda och le vackert, liksom?

Lycka är en p-rulle

Jag vet, det ser inte så gott ut, men det bevisar bara att man inte ska döma något - eller någon - efter utseendet. För det här är det bästa som finns. Pepparkaksdeg. Utan bikarbonat så man kan äta hur mycket som helst. Jaja, nästan då.

Jag tänkte att min hovleverantör, Mamma E, skulle få lite julledigt från att leverera ljuvlig deg till mig. Som den flitiga husmorsmyra hon är, tillika nybliven mormor, har hon säkert att göra ändå. Tog därför hennes recept och rörde själv ihop en rejäl sats i söndags. Då blev det bara genrepsnyp, eftersom degen ska ligga till sig ett dygn. Igår var det dagen P. P som i premiärnyp, pepparkaksdegsrulle och - perfekt.

Snödagen den 23 november

Från vår morgonpromenad.
Jag gillar vackra vinterdagar.
Puh! Känns ju skönt att frälsarkransen hänger kvar för alla vinterbadare.

... han vattna sina fålar fem

Hästarna i Huvudsta har redan börjat öva på årets luciatåg.Rudolf med röda luvan???

Fråga till Caroline och svar till Pixalexia

Rätt, rätt, rätt Caroline! Klart det är en papperskorg. Och nu undrar jag: tycker du den här (närbild för säkerhets skull)är snyggare än den här?(Och nej, inga chokladbollar till dig Pixalexia den här gången, för den färggranna papperskorgen finns på Gamla stans t-banestation. Men den längst ner sitter i o f s på Medis. Så okej då, en halv boll blir det.)

This one is for you Caroline

Jag tror faktiskt att du kan gissa vad det här är Caroline. Eller hur?

Vanvård i Halmstad

Ni har säkert sett på nyheterna om vanvården på ålderdomshemmet Bäckagård i Halmstad. Där var min pappa på rehab i våras. Ni som pratade med mig då vet att jag inte var imponerad. Pappa drabbades tack och lov inte så här illa. Men det var jag som telefonledes en söndag ordnade så att en läkare kom och undersökte honom. Diagnos: lunginflammation. Vad sa personalen när jag först ringde och sa att pappa rosslade och hade svårt att andas? 1) Vi har ingen läkare här (vårdcentralen ligger i bottenvåningen). 2) Vi har inga sjuksköterskor på helgen. 3) Han kan väl ringa och få en tid hos husläkaren?

Det är oändligt sorgligt att det ska vara så här när vi pratar äldreomsorg i Sverige 2009. What's wrong?

Konstigt namn, god mat

Jag har en ny lunchfavoritkrog, Ah-nanas. Tar alltid en läcker soppa med urgott bröd till, men det finns annat också. Till exempel smoothisar som gliiider ner.

Jag har kändisspottat där också. Författaren Åsa Nilsonne satt vid ett bord och hade sin okinesiska nakenhund, eller om det var kinesiska onakenhund, med sig. På egen stol. Hela personalen var framme och klappade den. (Hunden alltså.) Jag TROR inte det var för att fjäska för Åsa N, men det vet jag såklart inte. Får ta med Lelle R och kolla.

Ah-nanas har ingen hemsida, så jag lånar en bild av Ebba von Sydow. Hon verkar vara en hyvens tjej, så det har hon nog inget emot. Såg på restaurangens anslagstavlan att hon har bloggat om samma krog (annars skulle jag aldrig sett det). Missa inte den lilla, men fräscha, restaurangen när ni är i trakterna runt Handelshögskolan, närmare bestämt på Sveavägen 92.

Veckans höjdpunkt

Urrburrvädret idag gjorde mig inte så mycket. Var nämligen på lunchreunion med Ewa (t v) och Anneli (on top) som jag jobbade med som reseledare i Eilat 1989. I Eilat skiner alltid solen. Ökenstan balanserar på Röda havets kant och ligger mellan Sinai- och Negevöknen. Om vi undantar vädret, några kilon och kråksparkar runt ögonen, kändes det som att luncha i Eilat för 19 år sedan. Vi bubblade på som precis som vanligt. Härligt!

Ewa bor kvar i Israel, men är i Sverige på några veckors besök. Anneli bor numera i Nacka. Israelsäsongen 1989-90 var en av de galnaste och roligaste vi varit med om. Och det var enda landet man hade Bibeln med sig på varenda utfärd. Vi hade inte bara religiösa tanter som gäster. Det kom spränglärda teologer också som villa doppa stortån i Döda havet. Hur var det nu, var lille Manasse yngst av Jakobs söner och vad hette Labans döttrar igen? Blädder, blädder.

Att tänka fel är rätt!

Om ni är det bittersta intresserade av kommunikation och hur man gör för att inte fastna i de vanliga hjulspåren - då ska ni läsa den här boken. Och titta på bilderna som illustrerar de korta, handfasta kapitlen med rubriker som "Tänk fel!", "Tänk längre bort!" och "Tänk minimalistiskt!". Just det sista blir man ju lite nyfiken på. Betyder det att man inte behöver tänka så mycket?

Bokens titel tror jag går fram, men författaren syns lite dåligt. Han heter Per Robert Öhlin. Nu vet ni!

Tvättstugan kan vänta

Oooops! Nån som vet om man tvättar en hund i 40 eller 60 grader? Ska den centrifugeras? Torktumlas? I väntan på era svar får Lelle R snusa vidare på tvätthögen. (Grynig bild, men jag ville såklart inte smälla av en blixt och väcka honom ur törnrosasömnen.)

Mossigt, faster!

(Ja, jag vet, med tanke på den här rubriken hade det varit roligare om jag varit moster, men, men.)

Min gudson, tillika brorson, Jonas, 17 (17!!!), är med i något som heter bilddagboken på nätet. Där lägger han in mobilbilder och skriver nån liten kommentar. En blogg light, typ. Jag har fått länken av hans far och gick in och kollade runt. Kul! Men jag var inte beredd på att han hade en (ny) flickvän. Det sa hans lillasyster Linda inget om när han var här. Hm! Efter lite försiktigt rekande, och intensivt hjärnarbete, insåg jag att han inte har det. Ida som är med nästan jämt är såklart ingen tjej, det står för idag. Min fil kand i svenska språket känns lika mossig som (den hatade) delkursen i runor.

Live från (inte så soliga) Solna

Just nu ser det ut så här i Solna.Var det inte här vi satt och grillade alldeles nyss?Rosor+snö=sant! (Klicka på bilden så ser ni knopparna på våra tappra rosenbuskar.)
Jaja, trädgårds
terrassmöb
lerna missade vi att ta in i tid, men jag hann i alla fall ersätta sommarpelargonerna med ljung och vintervita kålblommar. Alltid nåt, sa lata Sara (eller hur ordspråket nu går).