torsdag 12 maj 2011

Vi tränar Sickan - eller tvärtom


Hej igen!

Remember me?! Försvann från blogghorisonten när vi röjde i pappas lägenhet och har inte riktigt kommit tillbaka. Som ni märkt. (Hoppas jag.)

Sickan mår finfint till det yttre. Hon är pigg och rolig och gillar inte veterinärens ordination om att vara i stillhet. Vi försöker stimulera henne mentalt och tränar sök så det stänker. Gömmer godisbitar på alla möjliga och omöjliga ställen. Sickan tycker det är busenkelt och svarar med samma träningsmynt. Hon gömmer våra skor på alla möjliga och omöjliga ställen. Sådan matte/husse, sådan hund. Hihi!

Därför har vi huset fullt av spontanskoställ:


(Bilden är från stöket i pappas lägenhet.)

Så många helger som det är möjligt åker vi till landet. Med 100 procents träffsäkerhet söker Sickan upp solluckorna. I hallen har hon en perfekt plats.

Ibland falnar uppmärksamheten på hennes sov, jag menar vaktpost.

Imorgon blir det provtagning, lever och njurar. Håll gärna en tass!

8 kommentarer:

Christina sa...

Naturligtvis kommer vi ihåg dig och Sickan ;-)
Jag har saknat blogginlägg men vet ju att du har haft att göra.

Så roligt att få frossa i Sickan-bilder igen. Vilka härliga bilder på en soldyrkande liten tjej...öh, förlåt, vakthund i motljus ska det naturligtvis vara!
Vilka fina öronhår ;-D

Mira sa...

Är det ormbettet som spökar fortfarande, eller varför ska hom hållas i stillhet? Tvärsvårt med liten valp. Tro mig - jag vet!

Saknat dig? Moi?

Mian sa...

Jag blir helt stissig och iskall i magen när du skriver om provtagning.
Jag håller tummarna stenhårt - det vet du!
Rapportera så snart du kan!

Sickans öron är underbara i solljuset!

Lisette sa...

Inte ett jota göres här förrän alla tassar och tummar löses upp!

Monet sa...

Här hålls också franska tassar och tummar för att alla prover är OK. Förstås är dom det!! Dessipussar.

Cecilia N sa...

När vår gamla farbror var valp åt han skor. Men inte hela par, en sko av varje skulle det vara ...

Så det där med hundsäker skoförvaring känner jag till.

Caroline Engvall sa...

Underbara Sickan. När får jag träffa henne igen?

No-one sa...

Du har varit saknad här i bloggosfären!

Och vad FIN hon är, Sickan. Vi vill gärna träffa henne nån gång! Och dig förstås.