Över(r)askad

Tänk att en vulkan på Island kan påverka våra liv så mycket.

Efter en vecka som askungar och alltför många "om, nej, kanske, jomenvisst. nähä, men om inte då", kommer vi nu äntligen i väg till Berlin.

Har bara varit där några stressiga jobbdagar, men kände då att jag ville tillbaka. Den bästa komplimangen jag kan komma på är att stan är skönt otysk. Det var jäktigt som sjutton sist och jag hann inte med hälften av vad jag ville se, och nu ska jag bättre på det. Samt äta sparris tjocka som spädbarnsarmar. Und Schinken. Och så måste vi schpatsiren i Tiergarten. Fast kanske inte schpritt, schprångande nakna. Minns att Tiergarten var ordentligt indelat. Där grillar man, där spelar man fussball, där får man leva ut sina nudistlustar och så vidare.

Måste passa på att ge SAS beröm. Det var stört omöjligt att komma fram på telefon. Men när den speciella asksidan inte gav tillräcklig info startade de en grupp på Facebook. Där var det bara att skriva frågor på deras wall - och så fick man svar inom några minuter. fantastiskt smart att utnyttja de moderna (sociala) medierna på det sättet. Jag var inne flera gånger och fick svar varje gång. Utom den sista. För då öste jag bara beröm över dem.

Auf widersehen liebe Bloggschens! (Nån som vet vad bloggare heter aug Deutch?)

Ukulele

Ni kommer väl ihåg filmerna med George Formby, Flygmalajen? Ja, kanske inte när de visades första gången, men väl i repriser. Jag tyckte han var jätterolig. Gillade Bröderna Marx också. Och Televinken. Jag var liten då.

Men min fascination för ukulelen har bestått. På söndag ska B och jag se och höra The Ukulele Orchestra of Great Britain. De turnerar över hela världen, inklusive Stockhohlm, Uppsala, Malmö och Göteborg. Alla föreställningar är utsålda. Som den envisa åsna jag är ringde jag ändå till Scalateatern - och fick de två sista biljetterna. (När det är så få kvar läggs de tydligen inte ut på ticnet.)

Vet egentligen inte nånting mer om UOGB mer än att de spelar just ukulele. Och att konserterna säljer slut snabbare än en gitarrsträng brister. Det räcker för mig.

Här kan ni se ett klipp. Ljudet är burkigt, men ändå. Förväntar mig mycket (brittisk) humor, jag menar bara instrumentet i sig är ju en humörhöjare.

Påsk festum

"Det har varit summertime länge nu", sa en bloggläsare.

Visst är det så. Hög tid för uppdatering och ... påsk! Ja, jag, påsken är förbi (men till nästa (v)år igen) fast jag måste ändå kolla en grej. Upp med handen alla som letat påskägg som barn!

Tack!

Skönt att inte vara ensam. För dom jag redan har frågat har aldrig kutat runt och letat sig blåa efter godisstinna ägg. Jag trodde alla barn i Sverige letade ägg.

När jag själv vuxit ur äggsökarkläderna blev jag primus äggläggare, det vill säga gömmare. Det gick bra ända tills brorsbarnen snabbt snappade det där med fågel, fisk eller mittemellan och "nu bränns det", alternativt "nu är det iskallt!". De var som godissökande skuddmissiler med extrastor sockerradar och gick skoningslöst rätt på äggen.

Så jag ändrade taktik. Nu ska ni få mitt allra bästa äggömmartrick ever: Ta på dig en kofta eller jacka med stooora fickor. Lägg äggen/ägget däri. Det betyder att målet flyttar sig och det där med varmt och kallt snabbt ändrar sig så fort du flyttar dig. Sätter myror i alla barnletarhjärnor. Jag tror faktiskt aldrig att de hittade äggen dcen gången. Och så blev dom lite sura - inte äggen utan brorsbarnen. Men nu har de förlåtit mig och är åter fästa vid faster.

BBB (bonusbarnbarnen) Jack och Tom letade ägg för några veckor sedan. Då såg det ut så här:
Först satt Jack ensam herre på pianotäppan.

Men lillebror Tom kämpade sig upp till top position.

När äggen var nästan tomma kastade brorsorna längtansfulla blickar mot soffan där kusinerna satt och mumsade så glykosen och färgämnena sprutade ur rosenöronen.

Chokladkille!