tisdag 14 juli 2009
Typiskt!
Varje dag tar Lelle R och jag promenader här på landet. Några dagar har jag haft kameran med mig, men imorse skippade jag den. Och vad får vi se då? En huggorm som mödosamt ringlar sig över asfalten från ena vägkanten till den andra. Den var inte mer än kanske 20 cm, och Lelle R såg den aldrig. Men jag stod där och tittade fascinerat på hur det zickzackade sig fram. När den nått vägrenen gick det desto snabbare för den att halka in i grönskan.
Note to self: stampa och klampa när det är dags för blåbärsplockning.
När jag såg ormen kom jag att tänka på den igelkott jag en gång hjälpte över vägen. Det var på engelska landsbygden. Den lille kotten låg mitt i vägen och rullade ihop sig när jag kom, men jag härdade ut och bar den stickande bollen till den ena vägrenen. Just då öppnade en dam fönstret från ett hus alldeles vid vägkanten.
- Han var faktiskt på väg åt andra hållet! sa hon och stängde fönstret.
Uppdatering: Bilden är lånad från Stockholms Herpetologiska Förening.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
;)! Typiskt när man ska hjälpa till!
Och varför gick hon inte ut själv och hjälpte den lilla kotten om hon ändå sett honom?
Ha ha!!! Låter som något från en så'n där TV-dolda-kameran-grej!
Den köper jag rakt av. Nästa veckas braiga historia i bekantskapskretsen
Hahahahahahahahahaha. Skrattar på mig åt kotthistorien. Du har banne mig världens roligaste blogg, Kesu. Jag vill va som du.
ab: Eller hur? Otack är igelkottbärarens lön ;)
Cicki: PRECIS vad jag tänkte! Och om hon sett min mödosamma vandring kunde hon väl sagt till mig innan jag var framme.
Lisette: Måste medge att jag också undrade var den dolda kameran var. Vem vet, jag kanske valsar runt på nån obskyr tv-kanal som den korkade igelkottdamen. My five minutes of fame ;)
Caroline: Det bästa är att historien är alldeles, alldeles sann.
Ha ha ha ha ha, underbara männ´ska!
Ha ha ha ...så typiskt! Det är inte lätt att var igelkotträddare på engelska landsbygden tydligen. ;-)
Men vad gjorde du? Bar du den åt andra hållet då? Fniss...
// Lisbeth
(Orkar inte logga in på Tankevågor)
Så kan det gå! Fniss fniss.
Jag kan precis förstå vilket tonläge hon hade, damen.
Kul!
Alexia: Jag eller tanten i fönstret? :D
Lisbeth/Tankevågor. Nä! Borde jag gjort det? *orolig* Hihi! Sedan den här incidenten har jag grunnat över hur man vet vad som är fram och bak på in ihoprullad igelkotte. Nån som vet???
Mian: Oh yes! Du kan säkert föreställa dig det på pricken. Följt av den lilla bestämda smällen när hon stängde fönstret.
Oje, då tänker man göra något gott och då var det felt igen. Men det är nog tanken som räknas ;-)
Jag har aldrig sett en huggorm i naturen, "bara" snokar som finns här i massor. Hoppas min första huggormkontakt(om det händer någon gång) blir fredlig.
Tänker på dig Kesu, och kommer ihåg hur det kändes för mig för ett år sedan.
Kram
Kenneth
Hur har Kesu, mannen och Lelle R det? Kommer det snar uppdatering om mammasituationen och sommaren?
Undrar sydfranskarna på Sverigebesök som snart tar slut:-)
Skicka en kommentar