För några inlägg sedan berättade jag hur jag slogs med sjukhuset, inte personalen, utan med administrationen. Därför känns det extra bra att kunna berätta hur fantastisk hemtjänsten och hemsjukvården var. "Vi tar hand om din mamma, vi klarar allt, se till att hon kommer hem till sig bara", sa dom. Gång på gång.
Och det var precis vad dom gjorde. Jag var hemma i tio dagar och den vård och omsorg jag bevittnade har jag svårt att hitta ord för. Och då är jag ändå journalist!
Min bror och jag orkade inte vaka varenda natt, så de satte in extravak. Hela natten satt en person några decimeter från mammas sida, med det dyra löftet att väcka oss om utifall att. Mammas husläkare (inte privat utan landstingsanställd) gjorde hembesök på sin lunch för att se hur det var med henne. Han hade ingen annan tid den dagen. Sedan ringde han inte en gång, utan två gånger för att följa upp allt.
Sjuksystrarna kom regelbundet dygnet runt, ibland varannan timme, ibland var fjärde timme - det berodde på hur ont mamma hade. Vi möttes aldrig av ett "nej" eller "vänta" när vi ringde, på några minuter stod de vid mammas sida igen, höll hennes hand, pratade och gav henne vad hon behövde. Hemsjukvården och hemtjänsten bäddade och tvättade, men inte bara det: de smorde in mamma med bodylotion som luktade lite extra gott, kammade henne, satte på fint spetsnattlinne, kramade om henne, ja, ni fattar.
Dessutom sörjde de samtidigt för pappa och var ett enormt stöd för mig och min bror. Verksamhetschefen gick in extra och satt ett vak, hon köpte blommor och, ja, gjorde allt det där man inte trodde var möjligt idag.
Allt gick genom kommunen, men det var det privata vårdföretaget Attendo som skötte det praktiska. I Halmstad köper kommunen på prov in deras tjänster och man får välja dem eller den traditionella hemtjänsten. Jag säger inte att kommunen inte hade klarat det här. för det vet jag inte. Jag säger inte heller att Attendo är bäst i världen, för det vet jag inte heller. Men jag vet att de inte kostar kommunen en spänn mer än kommunens egen verksamhet så att säga. Jag vill tolka det som att vården inte bara är en budgetfråga, utan snarare en lednings- och organisationsfråga och en fråga om att fatta för vem man är till, det vill säga den gamla/sjuka. Sätter man den personen i fokus skickar man inte 50 olika personer på en vecka till en gammal människa. (Jag försöker i längsta laget undvika ordet vårdtagare, märker ni det?!) Vem som helst skulle ju bli förvirrad av det, liksom av 16 olika tjejer och killar som ska klara av veckans dusch. (Exemplen är från verklighetens vårdvardag.) Det är inte värdigt.
Jag vill inte bli långrandig här, ni förstår säkert vad jag menar. Det handlar inte bara om pengar, det handlar om hjärta och hjärna i kombination.
21 kommentarer:
"Svårt att hitta orden..."
HA! Du kan verkligen fånga en med din text. Välskrivet och varmt.
Problemet är väl många gånger att vi är så utlämnade i de här situationerna och effekten blir antingen rosenrasande eller väller över av tacksamhet. Jag var också rörd och imponerad av de som skötte pappa. Jag hade sinnesnärvaron att skriva tackkort vilket jag är glad för idag.
Fantastiskt. Sådant trodde man inte existerade. Jag blir varm i hjärtat.
Så fint skrivet Kesu, och jag är så glad för er skull att allt fungerade så här ömsint och bra.
Jag tror också att det är en lednings- och organisationsfråga, hur vården för de gamla fungerar...det har jag egen erfarenhet av när det gäller min mammas gruppboende.
På det nya stället fungerar det lika fantastiskt som du beskriver.
Så tacksam man känner sig när man vet hur det kan vara...
Åh, har din mamma också gått bort...
Min mamma dog den 24:e juli, så jag vet hur tufft du har det, lika tufft som jag...
Fy, vad hemskt det är, jag tycker att det känns värre nu, än de första dagarna efter hennes död, för då var man nog i chock, fortfarande. Nu börjar man inse att man aldrig mer får höra hennes röst...
Många tröstekramar!
Helen
Jag blir varm i hjärtat av hur du beskriver din mors ömsinta hjälp i slutet av hennes liv. Jag önskar att det alltid skulle vara som du beskriver..
Varma tankar, Smulan
Så fantastiskt fint du skriver, bästaste Kesu. We love you - and mamma R och pappa E!
Du blir verkligen inte långrandig Kesu när du skriver och beskriver så fint om din mammas sista tid. Det känns hoppfullt att läsa, och jag gläds med dig att du ändå fick en så fin sista tid med din mamma. Den gör att du kommer att tränga bort det tråkiga innan dess och ha lättare att ta fram alla fina minnen du har.Vi hörs- och förhoppningsvis ses också snart!
Så underbart att det fungerade så bra med hemsjukvården. I en sådan situation är man så utlämnad och hudlös att det är guld värt att allt det praktiska fungerar som det ska. Du beskriver det så fint.
Skönt att få läsa detta.
Trösterikt.
Hej igen!
Tack för dina snälla kommentarer inne hos mig. Jag har skrivit svar till dig där, men jag glömde att svara på när vår begravning blir.
Svar: Onsdag den 19:e.
Kramis!
Instämmer!
Jag jobbar inom vården sen länge och även om det är tufft med pengar och budgetneddragningar så beror det på vilka människor man träffar på!
Hela tiden beror det på det!!
På vissa ställen går allt så smidigt, på andra segt och krångligt.
Kan ju inte bero på pengarna!
Så bra få läsa fina och bra ord om vården för tyvärr läser man mer ofta om det motsatta!
Från mig :-))
Åh Kesu....har inte varit inne här tidigare och sett att din mamma dött.
Nog är det som att förlora ett väderstreck som du skrev.
Det är nu några år sen jag förlorade min mamma men jag har också erfarenheten av en fantastisk vård av henne in i det sista.
Så skönt att det blev så för din mamma också.
Du beskriver det så varmt och alla dina ord gör att jag minns den dagen när min mamma tog sitt sista andetag med sin hand i min...
Kramar och varma tankar till dig.
// Lisbeth
G: TAck. själv tyckte jag mest det blev ord på ord på ord ... Jovisst är det så, men jag hoppas och tror att jag skulle uppskattat den enorma omsorgen oavsett omständighet. Fast, som sagt, kanske lite extra just nu. Jag har bestämt mig för att skriva till högsta chefen, men hon är på semester. Tack för påminnelsen!
Sporty Spice: Nej, det är skönt att bli positivt överraskad på det här området.
Christina: Tack! Ja, det kan ju inte bara bero på pengarna. Så skönt att du flyttade din mamma till ett ställe där hon mår bra och de tar väl hand om henne. Då blir man som dotter lugn i själen. Måtte de hålla måttet tills vi kommer dit ;)
Helen: Åh, nej, inte din mamma också. Visste ju att honvar sjuk, men inte att. Det är som du säger, det känns mer nu. både sorgen och overklighetskänslan. Stor kram och massa tankar till dig!
Smulan: Tack! Ja, det känns så skönt att veta att det finns bra vård - är säker på att du är en av dem som har både hjärta och hjärna - och att kunna dela med sig av den vetskapen.
Caroline: Tack!
Lisette: Ja, hoppfullt är det :) Och visst tänker jag på alla glada minnen med mamma. Just i dag satt jag ner och tittade i de fotohögar som låg närmast. Prästen (kvinnlig) vill se några bilder av mamma. Kom att tänka på allt roligt, fint och gott jag upplevt med henne. Inte prästen alltså, och det känns också bra.
Cicki: Tack! Ja, man är beredd att slåss med allt man har för sin mamma men det är underbart att slippa och se den goda exemplet i alla avseenden.
Helen: Jag tänker på dig imorgon den 19 augusti.
Turtlegirl: Väölkommen till min blogg! Roligt att ha dig här! Och roligt att du bekräftar min test. Absolut mer pengar till vården, men vi vill ha mänskliga människor dit också :)
Londongril: Skönt att höra att din mamma också hade det fint in i det sista. Och att du var där vid hennes sida. Det tror jag hon kände! Kram tillbaka!
Jag är så glad för din och mest Rosie`s del att slutet blev så så värdigt och fint.
Lite stolt över Halmstad och skönt att veta att "farmor o farfar" bor på rätt ställe när de en dag behöver vård av detta slag.Farmor fick i måndags en stroke men det ser ut som hon repar sig
Tina: Ja, farmor och farfar bor på helt rätt ställe om de vill ha fin vård i Halmstad. Grattis till dem! Men stackars farmor - och farfar! Är hon hemma igen?
Tänker tänker tänker på er alla på fredag.
Hallå där!
Ville bara titta in och säga att jag ska tänka på dig och de dina på fredag.
Massor med styrkekramar!!
Om jag förstår det rätt så blir begravningen på fredag. Jag kommer också att tänka mycket på dig i övermorgon. Det är verkligen ett avslut, begravningen. Ta vara på varje liten minut.
Caroline: TACK!
Helen: TACK! Du vet ju ... Kram tillbaka!
Christina: Japp, om fredag är det. TACK! HAr faktiskt inte tänkt så, men det ska jag göra.
Skicka en kommentar