Återigen: TACK alla som hört av sig på olika sätt, med varma, roliga, stärkande och insiktsfulla kommentarer! Jag har inte hunnit svara var och en, men ingen är glömd - det kan jag garantera.
Sorgen och saknaden knackar försynt på vissa dagar, andra klampar de bara in och stannar så länge de har lust. Men när det värker som mest tänker jag att det vore förfärligt om det vore tvärtom.
Och allt är inte bara sorg, tack och lov. Det finns många fina och glada minnen kvar och en hel del småroliga incidenter inträffar som jag vet att mamma skulle lett brett åt.
Förra veckan pratade pappa och jag med den kvinnliga prästen om mamma. Hon - prästen alltså, inte mamma (tyvärr) - satt med oss i två timmar. Det var präst nummer två, nummer ett bad jag begravningsbyrån byta ut efter att ha pratat med honom i tre minuter. Det kändes direkt fel med en person som presenterade sig som "hej, det är XX, prästen", inte beklagade sorgen och ville klara av det hela med ett mobilsamtal. Nänä, en sån präst får inte begrava min mamma. Varför skulle jag inte kunna klaga på Guds hantverkare, när jag har synpunkter på dåliga rörmokare och snickare???
Den här prästen fick jag direkt förtroende för. Kantorn och solisten verkar också oerhört proffsiga, även om det tog en hel del tid att fundera ut musiken. Psalmer gick väl bra, men inte hade vi tänkt på att det spelas ett inledande och ett avslutande stycke också. Kantorn tipsade om den här fantastiska sajten där vi som inte har koll på allt som kan spelas på orgel kan gå in och lyssna. Pappa och jag lyssnade uppmärksamt och kom snabbt fram till vad vi INTE ville ha. Jag hoppas att jag inte trampar på några ömma begravningstår när jag säger att vi röstade bort bland annat Edelweiss och Horgalåten. Det var svårare att bestämma vad vi skulle ha, men nu känns det som vi hamnat rätt. Taubes Nocturne kommer med.
Begravningen blir på fredag.
">
.jpg)
12 kommentarer:
Läste just ditt inlägg här under och det har slagit mig så många gånger under årens lopp, då, när mamma blev allt sämre, att egentligen tror jag att det mesta handlar om förmåga till empati .., och då menar jag INTE att personalen ska ömka och hålla på, utan kunna sätta sig in i hur det är för den som ska tas hand om.
Det finns säkert personal som gått all världens utbildning, men saknar förmågan till empati och vad hjälper det då ...?
Precis som det finns människor som är som klippta och skurna för att ta hand om andra .., som har förmåga att sprida värme och trygghet omkring sig.
Jag tillbringade en gång en natt på IVA och vaknade på morgonen av att en vitklädd sköterska att vid min högra sida och strök mig ömsint över handleden.
Bara det.
Strök lite försiktigt.
Jag glömmer det ALDRIG.
En sån värme .. en sån enkel gest av medmänsklighet!
Och ang. präster .. ja, det är viktigt att det blir rätt.
När min svärfar begravdes i Lycksele, hade prästen så bråttom så han kallade Sture för Kalle och såg mest ut att vilja komma därifrån.
Fy sjutton!
Ja, det är viktigt att det blir rätt. Du ska kunna ta farväl av din älskade mamma utan att behöva reta eller oroa dig för att något blir fel.
Vissa människor bär på den där empatiförmågan, precis som Elisabet säger, andra lär sig aldrig.
När vi, till vår mammas begravning, inte hittade någon som kunde spela det stycke vi ville ha, tog vi helt sonika med en cd till kyrkan. Det blev otroligt vackert...
Nu letar jag efter något fint att säga till dig som kan stötta dig i morgon. Jag väljer det enkla ordet Frid!
Elisabet: Just precis så enkelt - och tydligen svårt - är det. Förmågan att leva sig in i andras situation är liksom basen för att det ska funka oss människor emellan, och det gäller absolut inte bara i vården.
Jag var också med under dygnets olika timmar och såg hur personalen agerade, såväl hemtjänst som vårdande sköterskor och läkare. De minsta gesterna var de mest rörande, särskilt de som hade styrka att måna om mig med och visa det.
Jag förstår inte hur man kan ha ett jobb - oavsett vilket - och inte bry sig ett skvatt. Att säga fel namn på den avlidne och bara hasta iväg är pinsamt dåligt. Hoppas att prästen på din mammas begravning var bättre.
Mira: Min bror och jag var också inne på cd med vacker musik, eftersom vi inte känner någon som kunde sjunga. Det var prästen som satte mig på spåret till en proffsig solist. Tycker att begravningsbyrån hade kunnat tipsa om det, men de har verkligen varit slöa och inte lagt två strån i kors (ursäkta ordvisten!). Kantorn som tipsade om den där sajten var också bra, så jag känner att det här blir så bra det kan bli under rådande omständigheter.
Tack för dina fina ord och DIN empati.
Jag hoppas också att sorgen och tankarna man har efter mamma, med tiden ska bli fyllda av all den glädje och roligheter man ju faktiskt hade tillsammans, och att man kan minnas detta utan att det ska göra så himla ont...
Nocturne är så vacker, passar perfekt vid en begravning. Vi hade också den.
Som jag skrev igår, kommer mina tankar vara hos dig imorgon.
Hoppas att begravningen blir ett fint minne för er.
Kramar!
Helen: Oh, du har så rätt. De roliga minnen slutar just nu mest i tårar, men det blir bättre, det är jag övertygad om. Mamma hade inte velat att jag skulle gå omkring och gråta varje gång jag tänker på henne. Tvärtom!
Det finns en anledning till att så många väljer Nocturne. Texten, melodin ...
Tack för tankar!
Kram
Kesu, jag känner att jag tycker mer och mer om dig! Många kramar.
Jag säger som Lisette, jag tycker också bara mer och mer om dig :) Vilken tur att ni bytte ut prästen!
Jag kommer att tänka på dig imorgon, intensivt.
Nocturne är så otroligt vacker. Du kommer att få ett helt nytt förhållningssätt till låten när du hör den senare.
Åh Kesu...kom hem från ön och gick ut i bloggvärlden och såg här vad som hänt.
Har nu läst dina tidigare inlägg om din mamma och jag blir så berörd. Det är nu fyra år sen min mamma dog men det känns som igår ibland. Vi hade också sån evinnerlig tur i allt att hon fick ha ett lugnt och värdigt slut med så otroligt fin personal på sitt äldreboende. Vi var där alla hennes nära och kära och min mamma dog med sin hand i min.
Visst är det skönt att man får möta de där människorna inom vården som verkligen är på rätt ställe i livet och har både engagemang och äkta känsla för sitt arbete.
...och nu blir det vått bakom ögonlocken igen här. För just Nocturn av Taube var min mammas favorit. Mina söner brukade spela den för henne på gitarr och den är evigt förknippad med att vi sitter ute på ön....hör deras spel och sång och jag kan se min mamma sitta och le mot sina barnbarn.
Ja...den blev också spelad på hennes begravning en sista gång för deras lilla mormor...
Massor av varma tankar och kramar till dig min vän.
Lisette: Av alla ord hittar jag bara ett endea just nu: TACK! Du är så rar som skriver så. Kram tillbaka!
Christina: Se ovan: TACK! Och tack för alla tankar. Nej, Nocturne blir sig nog aldrig mer lik, men på ett positivt hoppas jag. Kram
Londongirl: Åh, vad roligt att höra att du också har positiv erfarenhet av hemtjänsten och hemvården. Allt är inte bara elände, trots vad en del av mina kolleger murvlarna skriver. Skönt också att din mamma fick sluta med alla samlade och att du höll hennes hand. Jag är säker på att hon märkte det. Nocturne är sååå vacker, både ord och melodi som sagt. Tack för alla tankar! Kram tillbaka!
Hej Kesu!
Hoppas att begravningen blev till ett fint avsked för din mamma.
Jag tänker på dig och hoppas att du mår så bra, som man nu kan, efter en mammas bortgång.
Ha det gott!
Kram
Helen
Helt rätt av dig/er. Att byta prelle. Så viktigt att det känns rätt!
Hoppas begravningen igår var precis som ni ville ha den.
Många kramar och mycket kärlek till dig!
Helen: Ja, den blev fin. Se nästa inlägg. Det lunkar på tack. Du?
Kram
Alexia: Även om jag kände mig som en bitch är jag glad nu att jag stod på mig och bytte till en prella. Hon var fantastisk.
Kram
Skicka en kommentar