Jag har två favoritträd, granatäppelträdet är det ena. Hur orkar detta lilla spröda träd bära upp så tunga frukter? De är som färdigklädda granar med rodnande julkulor i.
Första natten bodde vi på ett läckert hotell som bestod av fem gamla hus med minst 350 år på stennacken. Det fanns bara tio rum. Alla såg olika ut. Fotograf Camilla och jag delade "Sultansviten". Maud hade ett etagerum med egen takterrass som vi andra kutade upp på för att plåta från. Hon hade också ett vackert fönster.
.jpg)
12 kommentarer:
Åhh så härligt det låter. Både då och nu! Granatäppelträden ser verkligen ut just så, som klädda julgranar. Dessutom är ju granatäpplena härliga. "Sultansviten", jo jag tackar! Får väl bli "Sultaninnan" då i fortsättningen ;)
Härliga bilder. Det kommer väl att räcka ända fram till jul så mycket fint som ni måste ha sett och upplevt.Mera mera.
Oj så spännande!
Vilken träffande beskrivning av granatäppelträdet, du skriver så målande :)
Sen undrar man förstås vilket det andra favoritträdet är?
Innergården sedd uppifrån föll jag pladask för. Klickade så att bilden blev stor, och ville bara kliva rätt in, befinna mig där.
Ljuset faller så vackert, den blommande kvisten av bouganvilla, den skuggade och svalkande uteplatsen...är det inlagt kakel på det lilla bordet?....den ljuvliga dekorationen över de vackra pardörrarna till höger ...suck, så mycket fint på en gång!
Sköna bilder och miljöer.
Fantastiska granatäpplen - hur sjutton håller grenarna?
Säger som mamma Lisette: vill se mer mer mer!
Vad härligt det både ser ut och låter. Jag gillar den rosa färgen på murningen. Säger som Christina att på den innergården skulle man villa sitta på i skuggan.
Afrika är en helt outforskad kontinent för mig, men vänta bara .., någon gång ska jag ta mig dit!
Tunisien får mig alltid att le, ordet, alltså.
Jag minns grannfrun i Malå som hade varit på charterresa och på hemväg hamnade planet i våldsam turbulens .., passagerare skrek och åkallade Vår Herre och grannfrun lovade att bli En God Människa, bara hon överlevde detta.
Planet föll handlöst i luftgroparna .., ännu mera rop på Jesus och Frälsaren!
Sen blev allt lugnt och stilla.
Och alla ropade på "whisky!"
,-)
Lisette: Jag älskar granatäpplen, både att äta och titta på. Sultaninnan känns bra, det är liksom jag ...
Christina: Målande och målande, det är ju DU som är fena på det :) (Tack, jag blir jätteglad när du skriver så!) Mitt andra favoritträd äör olivträdet. Gärna ett gammelknotigt som ser värkbrutet ut. De tunna, silverglänsande bladen och så en massa oliver mit bland det. Extra vackert blir det när de står i starkt röd jord - som i Tunisien! Ah! :) Det var ett sinnligt hotell som jag gärna skulle bo på igen. Du kan få adressen om du vill. Jag och Lelle R passar pälstjejerna som du vet.
Mian: Nä, jag fattar faktiskt inte att de spröda grenarna orkar. Vad det du som var otålig? Hihi!
Cicki: Ja, det är roligt när ALLT inte är vitslammat. Rosa och gult är också vackra murfärger. Det fanns en massa olika gårdar att slå sig ner på. Hann bara med tre tror jag under vår enda natt där! :)
Elisabet: Klart du och PV ska till Afrika! Det är liksom en dimension till. Jag är riktigt glad att jag bodde där ett år.
Haha! Jojo, så djupt satt den nyvunna religiösiteten ;)
Kesu: ja så är det dessvärre - otålig är jag.
Men jag har full sjukdomsinsikt :)
Mer mer mer!
Mian: Sjukdomsinsikt är bra. Och mig gör det inget, jag blir bara smickrad :)
Å vilket vackert fönster! Så effektfullt solen lyser på den blå fönsterluckan!
Och rosa hus! I Tunisien har jag aldrig varit. Tack för att jag får följa med och tjuvkika!
Det var väl inte du som sa att du inte var bra på att ta bilder???
Mira: Jag föll också pladask för fönstret, så vackert i all sin enkelhet.
Caroline: Jo, det kan du hoppa upp och sätta dig på att det var :) Knde mig rejält kymig där jag stod med tre proffsplåtisar med värstingutrustningen. "Bli inte nervösa nu, jag plåtar bara för min blogg", skämtade jag larvigt när jag drog upp min lilla kompaktkamera.
Underbart! Och vilka vackra bilder du tar, Kesu!
Skicka en kommentar