Svamptorsk eller Vad gör vi för fel? eller Mian, hjälp!

Kompisar och kolleger trumpetar alla ut hur mycket svamp det finns just nu i naturen. Efter förra helgen kommenterade en vän att hon hade träningsvärk för all svamp hon plockat. Hur mycket har ni hittat? frågar en annan.

Svar: så här liteVi vet inte vad vi gör för fel. I helgen åkte vi till ett stället där B tidigare varit med andra vänner som fyllt Icakasse på Icakasse på Konsumkasse på Vivokasse på Hemköpskasse. Ja, faktiskt fem matkassar. För några år sedan. Han såg det meda egna ögon. Plåtade också, så jag har sett det på bild.

Vår förväntan var alltså stor, men vår besvikelse ännu större efter att ha finkammat området. Vi tittade inte bara, utan kände oss för. Höstkantareller är ju förrädiskt lika höstlöv. Inte ens Lelle R lyckades nos upp några godingar, trots att vi försökte locka honom.








































Jag tjoade visserligen glatt när jag hittade de här:Men B vägrade äta dem. Dels för att han inte var säker på om de var ätliga eller giftiga (inte jag heller, säker alltså), dels för att de onekligen såg lite ankomna ut. Allt gick i sopen. Möjligen kan svampexperten Mian klura ut vad det är för något. (Säger du tryffelsvamp, säger jag upp bekantskapen med dig!)

Favorit i repris

Hemma igen! Som ni ser upprepar historien sig. Sardinien är ett blåshål. Camilla plåtar mig som den rugguggla jag är. Bilden är fråmn överfarten till Korsika. Vi passade på att se lite, med betoning på lite, av staden Boniface som Sardinienbåtarna lägger till i.

Kolla klippet nedan så förstår ni att det gungade. Rejält! Försök följa horisonten! Vi satt utomhus hela överfarten. Tog en timme. Hellre rufs i håret än kräk på tröjan, liksom. En man blev så sjösjuk att han satt och kräktes hela bussresan (två timmar) tillbaka till Alghero. Stackarn!

Uppdatering: Ja, som ni ser så funkade inte videoklippet. Vet inte varför. Gör ett nytt förösk i morgon. Till dess får ni tro mig att det étt fasligt gungeling på färjan.

Lyxproblem

Okej, jag ska inte kokettera. Det är inget charmigt drag. Visst är det kul att få tillfälle att resa i jobbet, något annat vore direkt befängt att påstå.

Mitt nödrop i går kom sig av att jag jobbat som en furie med allt annat och inte hunnit förbereda Sardinienresan som jag skulle velat. Tar därför alla tips när och som de kommer. Lyxproblem? I allra högsta grad. Sådana kan man inte ha för många av.

Här kommer ett till. Jag ska resa med fotograf Camilla Lindqvist. Det är skönt, för då vet jag att det blir bra. Fast ibland drar hon upp kameran när hon inte ska, tycker jag. Styv hårkuling i Egypten. Minns att jag slet med borsten på kvällen. Som sagt, lyxproblemen hopar sig just nu.

Återkommer om en vecka. Keep on blogging!

Help!

Imorgon är det dags igen. Årets höstjobbresa. Till Sardinien.

Några bra tips från er, kära läsare?

BBBV

I helgen var jag BBBV - bonusbarnbarnsvakt. I Bromma tillsammans med B om man vill drämma till med två ben till.

Så här tycker jag det ska se ut när man är barnvakt (kolla sista raden på ena pappret):
Nu gäller det ju inte så mycket att vakta ungarna som att umgås med dem. Så när septembermorgonen tassade in i trädgården, frisk och klar (vi sov över), studsades och hoppades det. Fånga dom på bild, den som kan! Jag kunde det svårligen på femte försöket.


Notera hur elektriskt lillkillen Toms hår blir! Ser han inte ut som en liten ljusalf?






















Om man har en pappa som älskar att bygga - och det har man - får man så klart inte bara en futtig lekstuga utan en lekborg på tomten.

Kungens lilla piga har tydligen lite kvar att göra, men i övrig kan riddarna Jack och Tom försvara sitt rike.

Är det någon som undrar varför området heter Äppelviken?

Språkbråk

Egentligen gillar jag inte att vara språkpolis, fast jag har all anledning med tanke på det grumliga textflöde jag vadar i som redigerare. Jag muttrar, stryker och formulerar om. Men sedan orkar jag inte hojla högt - för det blir så tjatigt. Det är nämligen så mycket som är galet just nu. Och jag vill inte verka gnällig. Fastän jag säkert är det.

Men när den här vassa bloggaren reagerade igår och jag samtidigt (sånär som på 32 minuter) plockade upp senaste numret av Fokus kände jag ett obetvingligt tvång att lätta på trycket.

Kolla här! På ettan, det vill säga omslaget. Man skulle kunna formulera om frågan också: Vart är Östros?

Jag vet, jag vet, skillnaderna mellan var och vart håller på att suddas ut. Om, säg sex år, kommer sammanblandningen att vara total. Jag vet också att det är dialektalt att säga "vart" i Norrland. Det har jag inga problem med. Men än så länge använder vi rikssvenska i skrifts- och tidningsspråket.

Om jag var redaktör för Fokus - vilket är en omöjligthet eftersom jag 1) inte är kvalificerad och 2) aldrig skulle släppa igenom det här - skulle jag skämmas som en gris i dag och tre år framåt.

Håller ni med?

Nu när dammluckan är öppen kan jag passa på att bjuda på den senaste tidens språkpaddor från min vardag.

"Teatergrillen! Bara namnet andas!" Sedär! Visste inte att namn kunde andas. Det är väl bättre om kockarna gör det. (Uttrycket är att andas någonting, som flärd, traditioner etcetera.)

"Vinexporten har ökat til länder som tidigare inte hade någon vinkonsumtion." Ja, vad kan den annars göra liksom?

"Hon bröt benet efter en ridolycka." Tråkigt. Var det en minut efteråt eller ett år efteråt? Och vad har det med ridolyckan att göra?

"Minst nio av tio flaskor konsumeras inom en vecka." Korrekt i sak, för det betyder 90 procent. Men minst nio av tio lämnar inget utrymmet inna det övre taket. Minst nio av tio förutsätter att det finns ett mest också - och nästa siffra är ju tio. Hänger ni med?

Så till genren subtiliteter:

"Man planterade en kastanjeallé för att slottsgästerna skulle kunna anlända ståndaktigt". Envisa och högresta (moraliskt) gäster det där. Skribenten menar så klart "ståndsmässigt" alternativt "ståndsaktigt".

"Sjövägen är det bara 500 meter dit, men landsvägen sju mil." Om man tar motorvägen då? Samme usle skribent (jodå, det finns fler felaktigheter i texten, men jag orkar inte dra alla) avsåg säkert att skriva "landvägen". Tänkt vad ett litet s - eller inte ett litet s - kan göra skillnad.

Var är vi på väg?

Distansarbete

Vi förlängde helgen på landet och stannade lite till. Om bara tekniken är på humör, funkar det kalas att sitta på lokalredaktionen i norra Uppland. I måndags klarade jag av två lnga telefonintervjuer. Då såg det ut så här.


Varför alla pennorna? Har inte handsfree på landet och då vill jag ha många, många blyertspennor till hands.



Pauser har alla rätt till. När det var dags att sträcka på benen kunde det se ut så här.



Utanför fönstret spankulerade arbetsledaren, tillika tidstudiemannen, och såg till så att ingen smet på för tidig lunch.