Lelle R finns inte mer. Han dog natten mot den 2 januari.
Det är alldeles, alldeles, alldeles förfärligt.
På nyårsdagen gick han runt och lät som en astmatiker. På natten åkte vi in. Röntgen. Luftstrupen var väldigt trång. Varför? Ingen vet med säkerhet. Kanske lunginflammation. Han placerades i en syrgasbur. Såg ut som en kuvös. Vi fick inte klappa. Hemskt!
Antibiotika sattes in. "Vi ringer om något akut inträffar annars i morgon när vi gått ronden."
Veterinären ringde vid tretiden. Då var Lelle R död. De hann inte rädda honom, han kollapsade i syreburen.
Vår trofaste, lojale pälskille som glatt oss i över 14 år. Det går faktiskt inte att beskriva sorgen och saknaden.
Jag har letat bilder, men många ligger på min kraschade, externa hårddisk (som lär gå att rädda - jag har fått upp ett spår).
Den här togs av herre och hund nere i Halmstad. För någon vecka sedan.
Då charmade Lelle R såväl boende som arbetande på pappas vårdboende. Vem ropade?
Jag tassar dit och kollar för säkerhets skull. Man vet aldrig med gamla. 
Någon som är lite kelsjuk på grannavdelningen?
Jag når i alla fall upp till fotstödet på en rullstol.
De flesta slängde vad de hade för händer när han kom. Han fick kel och käk.
Maj-Britt längtade till varje möte. Hon kom inte alltid ihåg hans namn, men hon ville adoptera honom.
Lelle R, så liten du var saknar vi dig så oändligt mycket.
26 kommentarer:
Nej Kerstin!!!! Nu rinner tårarna! Lilla, lilla vovvevännen! Åh! Jag lider med er. Om jag visste hur jag skulle kunna trösta.
Men nu springer Lelle R fri med Orion och rullar sig bland stjärnorna...
Men så eländigt tråkigt!!
Och poff, bara.
Det är det här man fasar för när man har hund eller katt och det är detta som kan få människor att t v e k a att skaffa sig en, för man vet att tiden är så begränsad.
Och ändå .., all den glädjen man får ..., den har man ju med sig i åratal efteråt, ja, hela livet!
Och så UNDERBARA bilder från gruppboendet ...-)
Kesu, I am so sorry. This is just too sad when I look at that sweet little face. Until the illness, Lelle R lived a good life, making many people happy and making good memories for everyone. Lelle R will be deeply loved and remembered.
Hugs,
Annie
Jag har ju inte följt din blogg slavikst, men att Lelle R existerat det har jag vetat ett tag. (Sen bilden som målades på stationen.)
Så tråkigt när det händer. Samtidigt, han var i goda händer som ville hjälpa när han dog, och ni slapp ta beslutet att "imorgon kl 10" ...
Varma tankar, det blir tomt ...
Älskade Kesu!
Åh så sorgligt!
Man är aldrig beredd på denna sorg och saknad.
Fortsätt att berätta om honom för oss här på bloggen, så han inte blir bortglömd.
Trösterrika kramar!
Å Kerstin så sorgligt. Jag blir alldeles blötögd när jag läser. Det känns ju som att man känner Lelle, den käre gentlemannen bland herrhundarna.
Jag säger som Moster, fortsätt berätta om honom. Då finns han kvar. Annars tror jag att han numera är i Regnbågslandet. Där kanske han träffar våra pappilontanter Dronning och Tina. Tina var en vacker kunglighet som borde passat en gentleman. Totte och Mimmi finns också där och tar emot Lelle.
Kramar om dig jättemycket via cybern.
Åhh, nej, så ledsamt!! Varför kan inte alla våra älskade ha evigt liv, eller i alla fall finnas kvar lika länge som vi själva? Både djur och människor...
Jag skickar massor med tröstkramar, Bob likaså!
Jag håller med ovanstående talare, Lelle R hade ett långt och fantastiskt liv. Han var verkligen som en katt med nio liv. Han fixade det mesta. En sådan underbar hund han var. Nu äter han [Frojlic] med Tussen och hans polare i hundhimlen.
Neeej! Åh Kerstin så fruktansvärt sorgligt! Tårarna bara rinner här! Fina, fina Lelle R så ledsen jag blir för er skull. Er fina vovve Vilken chock.
Skickar massor av tröstekramar och tankar till er!
Ja så fina bilder på honom....bilden på honom och husse är underbar.
....och så på boendet...det är ju rätt nyligen. Hur kan han se så pigg och kry ut och sen...bara lämna er.
Jag lider med er nu. Det är så ledsamt.
Tröstkram till er båda.
Käraste ni alla som sörjer Lelle R!
Jag vet hur det är och det går aldrig ur när någon går bort, som är så mycket familjemedlem. De fattas en alltid, men tiden går och man minns dem med glädje. Lelle R blev ändå rätt gammal för att vara en så liten hund, det säkert för att han hade det väldigt bra tillsammans med er och den gränslösa kärlek ni gav honom och han er.
Känner med er-kramar!
Åh vad tråkigt, jag lider med er! Att förlora ett husdjur är ju som att förlora sin bästa vän, det är fruktansvärt :(
Han har det nog bra där han är nu, och vad jag har förstått så levde han ett långt och lyckligt liv med er :)
Vilken fruktansvärt tragisk början på det nya året :-(
Stackars lille Lelle R med andningssvårigheterna, och tungt för er att missta den lurviga kompisen. :-(
Sänder en Styrkekram från Jämtland.
/Emma R
Fina fina Lelle R.
Så oerhört sorgligt och så svårt att förstå att han inte längre finns.
Det är som om jag kände honom fastän vi aldrig hunnit träffas.
Bilderna är verkligen jättefina!
Varma kramar.
Hjärtesorg.
Fina Lelle R.
Skickar stora krahmar till dig och B från hela familjen!
Kände ju bara Lelle R via bloggen men kommer att sakna honom. Kram.
Å så oerhört sorgligt. Tråkigt och chockartat när det går så fort, men ni slapp i alla fall ta det svåraste beslut en hundägare har att ta. Han hade ett värdigt och meningsfullt liv ända fram.
Vilken fin bildserie du visar från äldreboendet. En sån varm och charmig hund.
Jag är glad att jag hade turen att träffa honom i alla fall en gång.
Kraaam, jag tänker på er. Sov gott Lelle R
Jag har skrivit mina tankar på mejlen till matte och husse. Men vill ändå instämma med vad alla skriver här - det var en underbar liten hund som gett så många mycket glädje genom åren. Och själv har jag faktiskt fått många blöta pussar av honom genom åren men tröstar mig med att "man får ta hunden med sig in i himlen".
Har sökt lämpliga osagda ord - finner inga. Kramar - många!
Tråkigt, tråkigt, tråkigt.
Jag lider med Er i sorgen efter er ständige och trogne följeslagare.
Vi kommer alltid att minnas lille Rambo i våra hjärtan.
Vi kommer alla att sakna honom på bloggen.Stoooor Kraaaam speciellt från Ludvig
Vet hur fruktansvärt det är att förlora ett älskat djur. De som aldrig haft djur kan aldrig förstå saknaden man känner. Kramar till er.
Nu har jag samlat mig till att svara på era fina kommentarer.
Mira: Vovvevännen, vilket fint ord. Det sparar jag. Ja, han gör väl det, fast han borde vara här.
Elisabet: Det har man! Roligt att du gillade bilderna! De säger ganska mycket, inte bara om Lelle R utan även om den fantastiska personalen.
Annie: Thanks for you kind words. Yes, he will be remembered forever.
Hugs back!
Cecilia N: Hej! Välkommen! Roligt att du känt till den Lelle. Vi sa just det, vi slapp i alla fall det beslutet. Hu! Tack för tankar! Tomt ÄR det.
Lisette: Älskade Lisette! :)
Moster Ma: Nej, man är faktiskt inte det. Jag tar din uppmaning på allvar. Kan nog inte sluta blogga om honom på länge (fast inte varje gång så klart). Kram
Cicki: Gentlemannen, jo, jag tackar. Nu blir matte stolt :) Jag lovar att fortsätta påminna er om honom. Känns väldigt bra att han har fina vovvar och kompisar som tar emot i Regnbågslandet. Det kan han behöva nu när inte matte är med och pjoskar.
Kram
Helen: Tack för kramar från dig och Bob! :) Ja, varför???
Caroline Engvall: Jupp, Frojlic mumsar han och tänker på dig som alltid hade med sig Frojlic :)
Londongirl: Ja, det var en chock. Jag trodde ärligt att han skulle få skutta ännu en sommar på landet. Roligt att du också gillade bilderna på honom. SOm sagt, pigg och kry på dagen, samma natt ...
Tack för kramar och tankar. Kram
Pettas: Nej, det går aldrig ur. Man kan aldrig sörja klart. Ja, villkorslös och gränslös kärlek var hans paradgren :)
Kram
Pernilla: Fruktansvärt var ordet.
Emma R: Året kunde inte börja sämre. Usch ja, jag vill inte tänka på hur han kämpade den lille lurvkrabaten.
Kram
Mian: Jag får också för mig ibland att ni hann träffas. men så blev det ju inte. Nu måste vi se till så att jag och Alice får nosa på varandra.
Kram
Alexia: Hjärtesorg, indeed. Kram
Elisabet Frigell: Nej, du såg honom kanske aldrig IRL. Men det var ju bra att du kunde lära känna honom här :) Kram
Karin på FOX: Ja, vi slapp det. Det hade varit ännu svårare! Just det ja, du hann ju klia honom bakom örat en gång. Det gillade han :)
kram
Monet: Tack för mejl. Har inte grejat att svara, men det ska jag. BLöta pussar fick alla som ville och inte ville ;) Får han ta med sig oss in i himlen när det blir dags då??? ;)
G: Tack! Kram
Skaffaren: Oändligt så.
Tina: Ludvig månade ju verkligen om Lelle R, gav honom alltid mat och vatten och ställde upp hinder, så han inte skulle ramla nerför källartrappan. Kanske förlängde han Lelle R:s liv?
Anitha: Nej, så är det. Icke-djurägare når inte riktigt dit.
kram
Nu har jag samlat mig till att svara på era fina kommentarer.
Mira: Vovvevännen, vilket fint ord. Det sparar jag. Ja, han gör väl det, fast han borde vara här.
Elisabet: Det har man! Roligt att du gillade bilderna! De säger ganska mycket, inte bara om Lelle R utan även om den fantastiska personalen.
Annie: Thanks for you kind words. Yes, he will be remembered forever.
Hugs back!
Cecilia N: Hej! Välkommen! Roligt att du känt till den Lelle. Vi sa just det, vi slapp i alla fall det beslutet. Hu! Tack för tankar! Tomt ÄR det.
Lisette: Älskade Lisette! :)
Moster Ma: Nej, man är faktiskt inte det. Jag tar din uppmaning på allvar. Kan nog inte sluta blogga om honom på länge (fast inte varje gång så klart). Kram
Cicki: Gentlemannen, jo, jag tackar. Nu blir matte stolt :) Jag lovar att fortsätta påminna er om honom. Känns väldigt bra att han har fina vovvar och kompisar som tar emot i Regnbågslandet. Det kan han behöva nu när inte matte är med och pjoskar.
Kram
Helen: Tack för kramar från dig och Bob! :) Ja, varför???
Caroline Engvall: Jupp, Frojlic mumsar han och tänker på dig som alltid hade med sig Frojlic :)
Londongirl: Ja, det var en chock. Jag trodde ärligt att han skulle få skutta ännu en sommar på landet. Roligt att du också gillade bilderna på honom. SOm sagt, pigg och kry på dagen, samma natt ...
Tack för kramar och tankar. Kram
Pettas: Nej, det går aldrig ur. Man kan aldrig sörja klart. Ja, villkorslös och gränslös kärlek var hans paradgren :)
Kram
Pernilla: Fruktansvärt var ordet.
Emma R: Året kunde inte börja sämre. Usch ja, jag vill inte tänka på hur han kämpade den lille lurvkrabaten.
Kram
Mian: Jag får också för mig ibland att ni hann träffas. men så blev det ju inte. Nu måste vi se till så att jag och Alice får nosa på varandra.
Kram
Alexia: Hjärtesorg, indeed. Kram
Elisabet Frigell: Nej, du såg honom kanske aldrig IRL. Men det var ju bra att du kunde lära känna honom här :) Kram
Karin på FOX: Ja, vi slapp det. Det hade varit ännu svårare! Just det ja, du hann ju klia honom bakom örat en gång. Det gillade han :)
kram
Monet: Tack för mejl. Har inte grejat att svara, men det ska jag. BLöta pussar fick alla som ville och inte ville ;) Får han ta med sig oss in i himlen när det blir dags då??? ;)
G: Tack! Kram
Skaffaren: Oändligt så.
Tina: Ludvig månade ju verkligen om Lelle R, gav honom alltid mat och vatten och ställde upp hinder, så han inte skulle ramla nerför källartrappan. Kanske förlängde han Lelle R:s liv?
Anitha: Nej, så är det. Icke-djurägare når inte riktigt dit.
kram
Skicka en kommentar