Oj, oj! En månad sedan vi var på landet. Redan. Vi firade återkomsten med fredagsmys, eller kanske snarare fredagspys. Jag har all förståelse - och dito respekt - för de som inte gillar surströmming. Men jag och B gillar "bullerkrubbet", som min pappa kallade det. Ni förstår säkert varför. Årets uppbrutna burk (VAR ÄR KONSERVÖPPNAREN?) bjöd på synnerligen mjälla och inte alltför långt ruttna firrar. Sickan höll sig till sitt grishudsben.
tisdag 30 augusti 2011
Fredagspys!
Oj, oj! En månad sedan vi var på landet. Redan. Vi firade återkomsten med fredagsmys, eller kanske snarare fredagspys. Jag har all förståelse - och dito respekt - för de som inte gillar surströmming. Men jag och B gillar "bullerkrubbet", som min pappa kallade det. Ni förstår säkert varför. Årets uppbrutna burk (VAR ÄR KONSERVÖPPNAREN?) bjöd på synnerligen mjälla och inte alltför långt ruttna firrar. Sickan höll sig till sitt grishudsben.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
%20(2).jpg)
13 kommentarer:
Avis! Jag har ingen att äta med. Syrran har rest hem, Tårta är död och min övriga familj gillar inte surströmming:(
Jag har aldrig testat men är grymt nyfiken på hur det smakar! Tillbehören är godast, eller?
Jag har ätit ett par gånger för rätt länge sedan...tyckte faktiskt att det var riktigt gott men tillbehören hjälpte upp det hela en aning. Tror man måste träna mera för att få riktigt sug på surströmming:)
Det ser ut som om det är klent med tillbehör hos er... glömde skriva det :-)
Karin på FOX: Åh, stackars, stackars. Kom till landet nästa år igen och mumsa med oss. Vi fick firrar över, så det blir perfekt!
Mian 1& 2: Ja och nej. Tillbehören ÄR goda, inget snack om saken. Men om man gillar vällagrad grönmögelost som kliar i gommen - då gillar man surströmming i sig. Häng på du med nästa år för att stilla nyfikenheten!
Älskar uppmärksamma bildbetraktare. Hihi, du har rätt. Det ser för fattigt ut. Glaset är också tomt på bilden, ser jag nu. Men var lugn, det serverades tillbehör när foto-Fia var klar. (Håll handen STILLA, B!)
Pettas: Det är inte omöjligt att det är en smak som man tillägnar sig med åren. Jag försöker komma ihåg när jag åt surströmming första gången, men det gör jag faktiskt inte. Det är inte bara smaker som kan förändras med åren, det händer nåt med minnet också ...
Funderar på om inte Moster också är mogen nog för att pröva dessa "läckerheter"!
grönmögelost som kliar i gommen - yes, det är min melodi!
Kanske kan jag övertala Jan att vara med och testa en liten burk. Det få nog bli utomhus torpet i så fall :-)
Moster Ma: Jag tror absolut att moster är mogen för både det ena och det andra. Det ena är surströmming.
Mian: Jamendåså! Kom bara ihåg att öppna burken utomhus och att det luktar MYCKET värre än det smakar. Det smakar faktist inte ens som det luktar. En del sköjler av firrarna försiktigt i kallt vatten först. kanske bra för nybörjaren.
Tunnbröd med smör på, nykokt, skivad mandelpotatis, hackad rödlök och gräddfil i klämman och så öl coh snaps till. Ahhh!
Lycka till! Berätta gärna!
Hussen hade en hund som fullkomligt AVGUDADE surströmming. Han brukar berätta om när han som barn blev skickad till affärn att köpa hundmat, kom dit och såg väl en burk med en hund på. Den tog han och gick hem med. Väl hemma öppnar pappan burken för att ge den till hunden och en omisskännlig... doft? sprider sig i huset. Hunden på burken var en varg och innehållet SURSTRÖMMING. Fadren hystade raskt ut burken genom köksfönstret (om han öppnade det först förtäljer inte historien). Hunden, som stod på framsidan av huset, for runt och slök burkinnehållet i ett nafs. Bokstavligt talat. Sedan den dagen kunde hon, voffsen, slita sig och ranta hur långt som helst om hon kände surströmmingslukt i vinden... Håhåjaja...
Mian och Jan: kom hit nästa helg så ska det bli surströmmingsfest!!!
Å så gott. Vi pratade om att äta det när vi var i Sundsvall. Men det blev inte av. Får kanske fresta sambon med en suring här hemma istället. Han äter, ifall han får den fileade varianten.....:-)
Elisabet: det tål absolut att fundera på :-)
Mira: Är det sant? Vilken vovve! Träffade du den?
Elisabet. Bravo! Kom dom? Åt ni?
Cicki: En fantast till? Härligt!
Mian: Äsch, fundera inte, stick i väg bara. Bättre introduktion får du inte.
Skicka en kommentar