Urrburrvädret idag gjorde mig inte så mycket. Var nämligen på lunchreunion med Ewa (t v) och Anneli (on top) som jag jobbade med som reseledare i Eilat 1989. I Eilat skiner alltid solen. Ökenstan balanserar på Röda havets kant och ligger mellan Sinai- och Negevöknen. Om vi undantar vädret, några kilon och kråksparkar runt ögonen, kändes det som att luncha i Eilat för 19 år sedan. Vi bubblade på som precis som vanligt. Härligt!
Ewa bor kvar i Israel, men är i Sverige på några veckors besök. Anneli bor numera i Nacka. Israelsäsongen 1989-90 var en av de galnaste och roligaste vi varit med om. Och det var enda landet man hade Bibeln med sig på varenda utfärd. Vi hade inte bara religiösa tanter som gäster. Det kom spränglärda teologer också som villa doppa stortån i Döda havet. Hur var det nu, var lille Manasse yngst av Jakobs söner och vad hette Labans döttrar igen? Blädder, blädder.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Låter superhärligt med re-union!
Men! Nu är du ju nästan närmast kameran, Kesu!
Pixaleixa: Det var det :)
Caroline: Jag VET! Och du ser hur det blir - suck! SUCK! (Tänkte först inte lägga ut bilden bara för det, men det hade väl varit lite väl knasigt, va?!)
Ja, det hade varit knasigt, för du är fin!
Och jag som trodde att veckans höjdpunkt var att göra ägarstrukturen med mig ... ;-)
C: Hehe, tack. Det tycker ju inte jag då, för jag blir ALDRIG fin närmast kameran.
Inna: Hahaha! Ägarstrukturen med dig var ju egentligen veckans höjdpunkt, men jag har ingen bild från mitt besök hos dig :( Vi måste komma ihåg att ta en nästa år.
Skicka en kommentar