Tips!

Gillar du att baka? Då ska du följa den här nystartade bloggen. Fast kanske inte precis före lunch, när klockan visar 15:32 eller du ska gå och lägga dig. Men alla andra tider på dygnet ger den salivdroppande inspiration.

http://bliminjast.blogg.se/

Hämnden är inte ljuv ...

... men den är bra. Ruggigt bra! Filmen alltså. Jag håller med Elisabets syster som gav den en fyra. Micke P är bra, men det är övriga skådisar också. Och så är den så vackert filmad.

Ett tips: Se den inte ensam! Se till att du har någon du kan prata igenom den med, gärna direkt efteråt. Så boka tid för eftersnack över en kaffe eller så. Det behövs.

Somliga behöver mer eftersnack än andra. Hör här: B och jag såg Hämnden förra veckan. Med två kamrater. Vi hann prata igenom allt efteråt. Var rörande ense om betyget fyra.

I förrgår ringde den ene kamraten igen. Han var gräsänkling och föreslog att han och B skulle se en film ihop. Det brukar de göra.
- Gärna! Vad vill du se? sa B.
- Hämnden, sa vår kamrat.
- Den har jag redan sett. Men den är bra, så gå och se de! uppmanade B.
- Det ska jag göra, svarade vår kamrat.

Jag påminde B om vårt att biobesöket var bara förra veckan.

- Jamen jag sa ju att den var bra! sa B förtrytsamt. Sedan rodnade lite lätt när biopoletten ramlade ner.

Ibland hjälper inte eftersnacket.

Spatime

När ni läser det här är jag i Bohuslän. Närmare bestämt i Lysekil.

Ni som orkar följa bloggen vet att vi är tre tjejer (damer?) som spasparar. Varje månad stoppar vi några hundralappar i spagrisen. Sedan gnabbar vi lite om vart vi ska åka, pusslar mycket om när och plötsligt händer det. Det är dags att länsa nassen, packa ner baddräkten i helgväskan och dra! Tjoho!

Vi har varit Smögen trogna, men nyfikenheten tog över det här året. Därför kollade vi in nya ställen som vi mejlade och hörde oss för om. Vann vann! Det verkar spännande med alla poolerna - särskilt den mörka - och så kunde de erbjuda trebäddsrum. Det måste vi ha. Annars hinner vi inte prata med varandra mellan behandlingarna.

Hasta luego, eller kanska hasta lugnt, så hörs vi efter helgen. Sparapport kommer.

Lösningen

I dag är det onsdag, kommenterar Christina otåligt. Hon har rätt. I dag är det dagen L som i lösningen. Här kommer den.

Men jag är i beråd. Två personer klurade ut svaret, Mira och Jan. Jag som i min enfald trodde att gåtan var så svår att jag bara hade ett pris i beredskap. Men självfallet måste bäggge gissarna premieras. Jag gräver i mitt ljudbokslager och mejlar, så ni bägge känner er nöjda med vinsten. Är det okej?

Javisst ja, ni kanske vill veta vad det var/är?

Se där! En så oumbärlig pryl som en pocketbokhållare. Vet bestämt att de finns i England, men har för mig att jag har sett dem i boklådor här också. Som sagt, färg och (tum)storlek varierar.

Så roligt att så många ville vara med och gissa. Duktiga var ni också! Förslagen borde tas patent på. Ring Almi!

Grattis Mira och Jan!

Men vad i hela fridens namn? eller Bildgåta! Vinn, vinn!

Nu var det längesedan jag hade en bildgåta. Därför undrar jag vad det här är

Jodå, det är en nyttopryl.

Blir det enklare om jag visar den här bilden?
Fin vinst står på spel: Robert Gustafssons senaste bok Från deadline till graven i ljudboksformat (cd, inte MP3). Seså, gnugga geniknölarna nu och fundera. Svar på onsdag.

FK blir LK

Trogna läsare vet att jag är medlem i FK, Frukostklubben. Den har av olika prickiga skäl förvandlats till LK, Lunchklubben. Men deltagarna är desamma. Nästan. För i tillskott till fina Alexia och Caroloine har även minstingen Fred, fyra månader imorgon, tagits in. Åtminstone tills han kan börja fatta vad tjejtanterna snackar om. Då får vi ta hans medlemskap under omprövan.

Allt för snabbt övergående lunch på Skrapan på Götgatan i Stockholm. Det första vi gjorde när vi kom hem var att boka tid för nästa LK. Behöver alla ljusglimtar och all inspiration som bjuds i gråtgråa november. Alexia och Caroline är rena rama vitaminsprudelkuren.

And this one is for you, Christina

Världen är full av bloggvänner. Men jag är ett pucko som i mitt inlägg därom glömde visa det här: bilden av Lelle R som Christina målade och postade. Den hamnade på landet, på min sängsida. Inramad så klart.

Tack, Christina!

This one is for you Annie!

Christina har många roliga och kloka inläggare på sin blogg. En av dem är Annie i USA, som hittar hit ibland. Då blir jag glad. Och imponerad. Annie kör alltid Googles översättning för att få ett hum om vad inlägget handlar om. Hon har döpt om verktyget till Giggle. Kolla nedan. Först kommer den översättning hon fick av mitt senaste inlägg. Det ligger nederst, så ni verkligen fattar vilket jobb det är att fatta Giggle.

Annie: this one is for you. I am so impressed that you go to all the struggle to try and understand all the gibberish we write on our blogs. I translated my latest text with Giggle, and could hardly make head or tail of it. So: hats off for you! That is a Swedish expression. I think you can understand it, even if you don't have the exact verbatim in English.

Thank you, Annie!


Friends, Friends, Friends

Friends in the forest - who pick mushrooms - is better than friends in the bay, I think. To say nothing of friends on the blog that turned into friends in real life, the friends of flesh and blood. (Okay, Caroline, my professional text readers. I recognize that I repeated the word friends in the unauthorized amount, but I really can not appreciate enough the word and them.)

Thanks to my measly bloggers I've made many new friends, laughter and spontaneous gifts.

Last summer, when I lay in slumber blog, sent this fine blogger a gift that I opened a long time ago. You see the care with which she chose the fabric:

This week came a hämtningsavi from the Press Office, where we now get our package. Is rather spoiled by mail. There are books and audio books and DVDs very often, and I sighed a little because as I was lugging home a shipment the day before.

But this time waited no brown business package in corrugated cardboard, but a white, padded envelope with a handwritten address. Gee, so glad I was! I smiled all the way home from the record, yes Press Office then, and here at home I laughed out loud.

Three stuffed mushroom bags from my mom back. (Snail Mail has heard of, but this was then sponge mail. Much better!)

And so one fankort to Lelle R from his fiancee. There we sat up on the refrigerator in vadhöjd, so he can go and Flukten and smell it when the urge takes you. On the refrigerator is already a photo fiancee mini mistress posted last fall, in the same package as the book Hypnotist to me.






Vänner i skogen - som plockar svamp - är bättre än vänner i viken, tycker jag. För att inte tala om vänner på bloggen som förvandlas till vänner i verkligheten, till vänner av kött och blod. (Okej, Caroline, min proffsiga textläsare. Jag erkänner att jag upprepat ordet vänner i otillåten mängd, men jag kan faktiskt inte nog uppskatta ordet och dem.)

Tack vare mina futtiga bloggår har jag fått många nya kompisar, skratt och spontangåvor.

I somras, när jag låg i bloggdvala, skickade den här fina bloggaren en present som jag invigde för längesedan. Ni ser med vilken omsorg hon valt tyget:

I veckan kom en hämtningsavi från Pressbyrån, där vi numera hämtar våra paket. Är ganska bortskämd med försändelser. Det kommer böcker och ljudböcker och dvd:er titt som tätt, och jag suckade därför lite eftersom jag hade kånkat hem en försändelse dagen innan.

Men den här gången väntade inget brunt företagspaket i wellpapp, utan ett vittt, vadderat kuvert med handskriven adress. Jösses, så glad jag blev! Jag log hela vägen hem från posten, ja Pressbyrån då, och här hemma skrattade jag högt.

Tre proppade svamppåsar från min reservmorsa. (Snigelpost har man ju hört talas om, men det här var alltså svamppost. Mycket bättre!)

Och så ett fankort till Lelle R från hans fästmö. Det satte vi upp på kylskåpet i vadhöjd, så han kan gå och flukta och lukta på det när lusten faller på. På kylskåpet sitter redan ett foto som fästmöns lillmatte postade förra hösten, i samma paket som boken Hypnotisören till mig.

Vänner, vänner, vänner

Vänner i skogen - som plockar svamp - är bättre än vänner i viken, tycker jag. För att inte tala om vänner på bloggen som förvandlas till vänner i verkligheten, till vänner av kött och blod. (Okej, Caroline, min proffsiga textläsare. Jag erkänner att jag upprepat ordet vänner i otillåten mängd, men jag kan faktiskt inte nog uppskatta ordet och dem.)

Tack vare mina futtiga bloggår har jag fått många nya kompisar, skratt och spontangåvor.

I somras, när jag låg i bloggdvala, skickade den här fina bloggaren en present som jag invigde för längesedan. Ni ser med vilken omsorg hon valt tyget:

I veckan kom en hämtningsavi från Pressbyrån, där vi numera hämtar våra paket. Är ganska bortskämd med försändelser. Det kommer böcker och ljudböcker och dvd:er titt som tätt, och jag suckade därför lite eftersom jag hade kånkat hem en försändelse dagen innan.

Men den här gången väntade inget brunt företagspaket i wellpapp, utan ett vittt, vadderat kuvert med handskriven adress. Jösses, så glad jag blev! Jag log hela vägen hem från posten, ja Pressbyrån då, och här hemma skrattade jag högt.

Tre proppade svamppåsar från min reservmorsa. (Snigelpost har man ju hört talas om, men det här var alltså svamppost. Mycket bättre!)

Och så ett fankort till Lelle R från hans fästmö. Det satte vi upp på kylskåpet i vadhöjd, så han kan gå och flukta och lukta på det när lusten faller på. På kylskåpet sitter redan ett foto som fästmöns lillmatte postade förra hösten, i samma paket som boken Hypnotisören till mig.

Tack alla sköna och generösa bloggvänner!

Närkontakt med Persbrandt

Jag betraktar mig inte som speciellt starstruck. Har inget principiellt emot kändsiar, men jag tycker inte att personer som bara är kända för att de är kända är intressanta. De ska tillföra något.

Mikael Persbrandt är en lysande skådis när han sätter den sidan till, så han är okej. Fast det är inte okej som han uppför sig. Så när han kom upp till redaktionen på S (där jag hoppar in ibland) i går passade jag på att köra hans stil.

Sådant läder ska sådan smörja hava liksom. Eller: Allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det gören I ock dem. (Nu talar jag ur Mickes perspektiv. Jo, vi är Micke och Kesu med varandra efter det här. Jag tror han gillar mig.)

På måndag ska jag se filmen Hämnden med Micke P. Har ni sett? Vad tyckte ni?