GOD JUL

Jag har faktistk riktigt mycket att blogga om - och jag har fina bloggbilder med. Men det funkar inte att sitta i Halmstad och blogga. För sitter är det sista jag gör. Ska inte beklaga mig, men det är så mycket att fixa med mamma och pappa hela tiden att jag låter bloggen ta julledigt redan nu. Håller tummarna att vi ses innan nyårsrakteterna fräser igång. Om inte, gör vi det garanterat när de slocknat. Håll ut bara!

Bloggpower

Minns ni lunchrestaurangen jag tipsade om? Jag var där idag igen. Gissa vad som hängde på anslagstavlan? Mitt blogginlägg!!! Nej, jag fick inte rabatt trots att ägarinnan berättade att hon fattat att det var jag. Lite trögtänkt svensk, eller hur?!

Hon var i alla fall glad och hoppades att hon skulle få fler kunder tack vare det. Strunt i rabatten, hon fick mig att känna mig viktig (och mätt), så hon var nog smart ändå.

Jumbogam

Som ni vet gillar jag mitt jobb på VeckoRevyn. Det är roligt, kollegerna är toppen, jag får gott kaffe, trevligt bemötande, en massa gratistidningar - och emellanåt även en del skönhetsprodukter. Great!

Fast jag bommade stora Gamdagen i fredags. F-n! Gam står för riv och slit i tidningsvärlden. Skönhetsredaktören Therése Anderson rensade ut sitt skönhetsskåp för att göra plats för nya krämer. Och då pratar vi ett skåp som går från golv till tak. Fattar ni hur mycket skönhet som ryms där - och hur mycket det var värt? Uppemot hundratusen pix, skulle jag tro.

När VR-redaktionen gamat klart ställdes allt ut för allmänt roffande. Det tog inte många minuter så var kartongerna länsade. Allt gick snabbt och ingen behövde lida. I dag när jag kom stod bara en slokande flaska mjällshampo kvar. Stackars! Ingen ville väl komma ut ur mjällgarderoben och plocka den. Kul bild, tänkte jag mellan sammanbitna tänder. Men när jag och kameran var redo fanns bara det här kvar. Ser ni? Några starkt doftande tvålsmulor (Lush) i ena hörnet. Plus den här ÖPPNADE förpackningen ...

... alltså några strippar kallvax för gorillaben. Där går gränsen! Jag tog bilden, men inte förpackningen. Håriga ben? Moi? Oh no!

Dagens aboslut viktigaste möte

Jag skulle fixat mina julkort i eftermiddags. Men eftersom trippelhyacinten slagit ut, fick korten vänta. B och jag har nämligen väntat ut den här hyacinten, för att ge den till en av våra favorittanter. Hon heter Inga och bodde tidigare i vårt hus. En dag i våras när hon vaknade var hon blind och kunde inte bo kvar i huset. Till all lycka har hon flyttat in på ett äldreboende bara några hundra meter bort från oss.

Vi funderade länga på om det var så smart att ge en blomma till en blind person, knäck måste ju vara bättre. Men så kom vi på att hyacintens doft kanske skulle vara något. Så idag när den doftade starkt och gott knallade vi ner till Inga (med en påse knäck). Lelle R knallade med. Föreståndaren lovade nämligen att hundar var sååå välkomna.

Inga blev jätteglad för blomman. Hon har längtat efter hyacinter, sa hon och bad B plocka fram whiskyn i skåpet. "Ta den, men rör inte vinet!", uppmanade hon. Haha!

Det är så sorgligt att hon inte kan se längre. Och mitt hjärta krympte när hon berättade att hon och de andra uppmanats att rulla ner persiennerna för att "vanligt folk i husen bredvid inte ville titta in på sjuka gamlingar". Har ni hört nåt så dumt? Självklart var alla persienner uppdragna överallt!

Men det var hur mysigt som helst att sitta och skratta med Inga som precis kommit hem från en Finlandskryssning. Hon längtade efter att dansa och nu var benen som gelé efter helgens dansvirvlar.

Ni som eventuellt får Gott Nytt År-kort istället för God Jul-kort från mig vet nu varför. Jag tror ni tycker det är lika okej som jag tycker att det är.

Hair och där

Medan B var på bilbesiktning var jag på hårdito. Bilen passerade utan anmärkning, jag fick däremot underkasta mig ett akut åtgärdsprogram.
Let the process begin!

(Är det så här Maria Abrahamsson, ledarskribent på SvD, inleder sina dagar??? Hjälp!)


Ur kaos föds ...
... ja, vadå? Mörkt hår, kanske?

A star is born

Lusse på dagis är helt okej. Fast jag är inte helt övertygad att idén att ha ett lussetåg UTOMHUS i Sverige i december är rätt tänkt. Jag såg faktiskt fler paraplyer än stjärnstrutar och lussekronor. Och inte såg jag mer av Jacks fejs när jag plåtades honom första gången.
Men på andra försöket kunde linslusen Born inte motstå kamerablixtens ljus.

Händer i Halmstad

Jag ligger efter i min bildrapportering. Det mesta som har hänt, har ju hänt och är ganska ointressant att tjata om i efterhand. Men de här bilderna vill jag faktiskt ha med fastän de är drygt en vecka gamla.Mamma håller pappas hand på sjukhuset.
Trots ålderdom och krämpor är dom ganska bra på att hålla humöret uppe. Poäng på det!
Och idag får min mamma komma hem från sjukhuset. Hurra!

Före och efter

Jag hatar att plocka ögonbrynen. Det gör ONT och jag kan inte. Men jag inser ju att det gör skillnad. (Därför låter jag vaxa dem, så ersätts en miljon miniryck med ett enda snabbryck. Ritsch, ratsch, filibombombom bara!)

Håll med! Snälla!

Ho, ho

Lite grotesk ibland, men vass och kul tycker jag att Magnus Ugglas blogg är. Länk till höger.

Medkännande hund

Medan Nobelpristagarna marscherade in i Konserthuset, städade husse arbetsrummet. Lelle R offrade sig och la sig i närheten på den obekväma (tomma) datorväskan husse inte hunnit plocka upp. Allt för att ge sitt mentala stöd till någon som måste göra något så dödligt trist. Se här så intensivt han tänker på husses vedermödor.

Adventsljus i vårt hus

Och hyacintdoft

Har vi haft fest, eller?

Igår fick Kalle Moraeus och Bengan Jansson önska oss en God Jul på Rival. De blandade stilarna hej vilt, psalmer, julsånger (svenska och amerikanska), folkmusik, jazzswing och rock'n'roll och en massa bus. Yeah! Rivalhotellägaren själv (Benny Andersson) kom in som ett bonusnummer i sig. Sista låten var en av mina absoluta favoriter, Koppången. Hittar tyvärr bara ett halvdant framförande på youtube.


Efteråt bjöd vi hem några kompisar som också skrattat i 3/4-takt med oss på Rival. Det var faktiskt bara en stillsam middag, även om köket förmedlar en annan bild ...

Efter chokladchocken

Ja, inte vet jag om Lelle R tyckte det var värt allt det här för en chokladkaka ...
Först dusch med lödder i öron och nos. Brrrrr och grrrrr!

Om jag lägger mig långt in under sängen kanske husse och matte inte kan nå mig med blåsapparaten.

Sakta, sakta backar jag ut med svansen först.

Akut sjuk

Full jobbrulle idag - trodde jag. Det blev istället full rulle till djursjukhuset. Vår gourmethund hade nämligen knaprat i sig en halv kaka mörk choklad (japp, fint märke med inte mindre än 70 % kakaohalt). "Då måste vi kräka hunden. Kom hit genast, så varskor jag en veterinär", sa receptionisten när jag ringde.

Lelle R fick först lite mat som han fullkomligen vräkte i sig. (Ingen kunde tro att han hetsätit choklad en halvtimme tidigare.) Magen skulle nämligen ha något att jobba med när sprutan i nacken började verka.

"Hur lång tid tar det innan det sätter ig...", undrade jag och hörde ett ploff, tätt följt av ett tjoff. Hela behandlingsrummet luktade choklad. Tänk att en liten hund kan få upp så mycket så snabbt. (Det blev mer ploffande och tjoffande, plus lite plaskande, men jag tycker vi nöjer oss med de här bilderna.)Lelle R var till slut så slut att han bara låg apatisk under en stol. Han orkade inte ens protestera när veterinären sprutade in lite antikräkmedel med mintsmak (det du C!) Nu är nosen våt och kall igen - och vi har gömt våra chokladkakor - så vi siktar in oss på en lugn och fin andra advent. Hoppas ni får det också!