Vi förlängde helgen på landet och stannade lite till. Om bara tekniken är på humör, funkar det kalas att sitta på lokalredaktionen i norra Uppland. I måndags klarade jag av två lnga telefonintervjuer. Då såg det ut så här.
Varför alla pennorna? Har inte handsfree på landet och då vill jag ha många, många blyertspennor till hands.
Pauser har alla rätt till. När det var dags att sträcka på benen kunde det se ut så här.
Utanför fönstret spankulerade arbetsledaren, tillika tidstudiemannen, och såg till så att ingen smet på för tidig lunch.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Lyllo dej!!!
Vilken fantastisk arbetsplats! Och vilken utsikt, så nära till vattnet. Wow. Roligt att se! Nu får jag ju mersmak på ännu fler bilder ju :D
Mira: Ja, jag vet. Jag har ett roligt jobb som jag kan sköta lite hör och var. Fast inte heltid, tyvärr, för min närvaro krävs ibland i den stora hufvudstaden.
Eller menade du den lille lurvige arbetsledaren?
Alexia: Ja, den är inte high tech precis, men den funkar som sagt. Oftast. Om inte blixten slagit ner i telenätet, för då måste jag susa in till Tierps bibliotek och koppla upp mig.
Håhå, jag fattar vinken! Ska försöka lägga in fler bilder.
Ja, det var bra att du berättade om pennorna .., för det var det jag genast funderade över .-)
Härligt kontor!
Den lille arbetsledare är så söt att man skulle kunna äta upp honom.
Med den arbetsledaren smiter man inte iväg hur som helst!
Inte många som har detta läget... inte ens på sommarhuset.
Elisabet. Jo, jag fattade ju det när jag såg bilden. Själv funderar jag inte över varför jag ALLTID har MÅNGA pennor till hands. När jag inte har headset måste jag skriva för hand (istf på datorn). Gillar blyertspennor bäst då, de flyter snabbare (som stiftet är tillräckligt mjukt). Stift går av och tar slut, därför har jag garderat med många.
Mian: Tack! Låt dig inte förledas av arbetsledarens väna uppsyn. Han hugger handen av den arbetstagare som sackar efter eller smiter från jobbet. Men han kan mutas. Till exempel med tuggben. Och/eller oxfilé. Dock inte med tomater. Vi jobbar på det - mest jag dårå.
Moster Ma: Du har genomskådat den lelle arbetsledaren. Helt rätt. Han är itne att leka med. I alla fall inte under arbetstid.
Visst har vi haft tur, eller rättare sagt B, som hittade stället via en yttepytteliten radannons längst bak i tidningen. Vi äger dock bara huset, inte marken, men det spelar ju ingen roll för utsikten har vi ju hur som.
Skicka en kommentar