För att variera vyerna tog vi oss till Överjärva i helgen. Smet inom Järva byggnadsvård, där jag aldrig gluttat in förut. Retro är nyckelordet, ibland som äkta vara, ibland som plagiat.
Här en hel pelare med kopior av gamla strömbrytare. I bakgrunden skymtar ni en massa dörrhandtag i original. När vi renoverade dörrarna för några år sedan slängde vi handtagen och därmed några tusenlappar enligt priserna här. Aj, aj!
Skyltar någon?
Självklart fanns de gamla klassikerna - till hutlösa priser.
De här misstänker jag är original.
Om man inte har en sån här härlig pälstjej i original (Poppan letar sorkar - tack Christina för bildlån!), är man kanske intresserad av en i brons. Lägg märke till den lilla flickan som klappar bronsstatyn och inte Lelle R. Knasigt, tyckte Lelle R och parkerade sig mitt i bakkolonin i hopp om lite kel.
Det var så jobbigt att han var tvungen att vila när vi kom hem.
Eller så gjorde han som husse. Sådan herre ...
.jpg)
6 kommentarer:
Hahaha! Överjärva byggnadsvård ja! Det var länge sedan. Det måste verkligen bli ett besök snart. Tack för tipset!
Och den Lelle som i bryderi över klappandet bara skakar på huvudet. Vad i hela friden? Konstgjort föredras framför äkta vara! Och vi har en alldeles egen honungsgul rumpa med vit pälstofs som sticker upp ur snöhögarna hemma.
Bakkoloni var ett nytt ord att tillfoga till vokabulären .-)
Vad många läckra gamla (och nya) prylar! Letar ni efter något särskilt?
Bakkoloni - du är suverän på att skapa fyndiga ord!
Skön likhet med sorkjägaren Poppan, bara en smula mer stretchade ben.
Att flickan föredrog de något stympade bronshundarna före Lelle R verkar mysko?
Såna där affärer brukar vara dyra, men sugen blir jag när jag ser allt fint på dina bilder.
Jag älskar emaljskyltar:) I Paris har jag sett den bästa:
Attention, chat méchant et mal nourri. Är inte den skrämmande så vet inte jag..?
För dom som inte kan franska så betyder det ungefär "varning för mycket elak och undernärd katt". Jag föreställer mig kissen kolossalt svältfödd, stor, hungrig och fullständigt galen. En sån som sliter benet av en människa på två röda sekunder.
Här på stationen har det säkert funnits skyltar som de du visar, t ex "Spottning på golfvet Förbjuden!" ;)
Häftigt!
När jag hade foxterriers så fick jag en sådan där bakkropp av en skämtsam god vän, den är målad vit med en svart fläck på ryggen. Ställer jag den i kökslandet så ser den väldigt verklig ut måste jag säga. En kopia av Poppan in action ;)
Stackars Lelle R som är tvungen att konkurrera med konstgjorda rumpor för att få lite uppmärksamhet.
Åh så snyggt. Köpte ni något?
Mira: Åh! TA en bild, nej, ta flera! Av den honungsgula rumpan med vit pälstofs alltså. Får mig att tänka på Nalle Puh! :)
Skaffaren: Välkommen till min blogg! Kul du hittade hit! Jag förstår av din blogg att de här varorna inte är något nytt för dig. Kul att ordet bakkoloni var det. Att inte förväxla med 1) en koloni med personer som bakar och 2) en framkoloni. Bara så du vet! ;)
Mian: Nej, det gör vi nog inte, men det är alltid kul att kika in för då kanske man hittar något man inte visste man letade efter. Hehe!
Nä, jag fattar inte hur man kan föredra död, kall metall framför levande, varm och luddig päls.
Christina: Visst blir man sugen! Vilken suverän skylt! Jag ser återigen en Alvnerteckning framför mig. Du skulle kunna sälja sådana skyltar en masse!
Haha! Va, fick man inte spotta )på golvet) på stationen? ;) Härligt med sådana skyltar!!!
Ärt det sant, du har en sån bakkropp alltså? Måste ju vara völdigt illusoriskt när du målat den. Skrämmer den några kråkor eller annat?
Caroline: Nope, inte ett endaste dugg den här gången. Duktigt va? ;)
Skicka en kommentar