Många var nära - jag är imponerad. Här kommer svaret! Så här låter Lelle R när han käkar sina favoritben. Och så här ser han ut.
B och jag tänker inte längre på det, men vi får ofta frågor i telefon om (o)ljudet i bakgrunden. Det kan låta mycket högre än så här. Lelle R ger alltid ifrån sig njutningsljud. Lite småpurrande vid kel, som stiger till intensivt "urrande" när man kliar honom på de rätta ställena (örat och hakan). Och så de här nästan tjutljuden vid bengnag. (upp med handen alla som läste beng-nag!)
Hur låter ditt djur när han/hon trivs som bäst?
Det är Mian som har skickat hans favoritben. När våra butiker i Solna slutade sälja dem, sprang denna generösa och omtänksamma själ runt och letade gnagarstycken i Falköping - och hittade också. Ett tjockt paket dunsade ner tidigare i våras till Lelle R:s sanslösa lycka. Tack Mian!
5 kommentarer:
Haha! Att det var någon som åt hörde jag, men jag fick inte ihop de där knorr- och klynkljuden. Jag borde ju - som hundägare - förstått att det var Lelle R. Men det lät inte riktigt hund... Nåja...
Elvis ligger mellan mitt tangentbord och skärmen. Jag körde igång filmen och han reagerade direkt och lyssnade. Det kan vara hur mycket djur som helst på TV:n och han bryr sig inte. Men det här reagerade han på. Han är också en myspys som låter mellan varven. Och är det riktigt skönt så kan det till och med hända att han bits, ett lätt gnagande alltså. Han kan gnaga både på min näsa och min haka om det faller sig så. Konstigt men sant.
Herre jösses så han låter!
Visst låter det mer som om han kräks än att han njuter :)
Hehe. Han låter änna som den lille sockergris han är! Men jag håller med Mian mer som om han la ut än la in;)))Alice låter nog inte fullt så mycket- tror jag.
Mira: Nä, Lelle R låter inte riktigt som en hund när han njuter. Eller kanske inte som en riktig hund ;)
Cicki: Oj! Undrade vad det var som fick Elvis - skönt namn - att reagera. Det är med smågnag har jag mäkrt hos flera katter. Lelle R brukade tidigare ta ett visst tag om handen med sina käkar. Försiktigt. Kärleksbett! :)
Mian: Då ska du höra hela orkanstyrkan! B kallar det "att han köver sig". Storknar tror jag man kan översätta det med. Japp, i början hoppade vi till varje gång och trodde han fått en benbit i halsen. Man vänjer sig.
Lisette: Ja, du förstår varför vi reagerade som vi gjorde i början (se ovan). Man lär sig läsa - och lyssna - sitt djur. Du tror väl inte att Alice har nåt emot ljudet? Att hon slår upp förlovningen menar jag. *orolig*
Skicka en kommentar