Jag skulle egentligen blogga om nåt helt annat. Men min externa bildbank vill inte öppna sig, så ni får tåla er lite till.
I stället utfärdar jag en varning. Min mamma sa att köket är en farlig arbetsplats. I dag fick hon rätt (igen). Jag brukar alltid micra knäck. Knäck på ett kick, det är min melodi. Men så här gick det i dag:
(På bilden försöker B få bort den brända knäcksmeten som hamnat på vår fina Pappelinaplatsmatta. Ni ser den olycksaliga knäckbunken under mattan).
När jag öppnade micron bolmade röken ut. Knäcksmeten hade bränt hål i bunken från Ikea. Jag har tidigare använt den här bunken - också från Ikea - utan problem.
Vet inte vad skillnaden är. Kan det vara tjockleken? Plastens sammansättning - hur kollar man det i så fall?
Det är inte bara levande ljus som är farliga i juletider.
.jpg)
10 kommentarer:
Ojski,
med risk att du får min kommentar två gånger (det krånglade) så är det skönt att veta att ingen av er brände er i alla fall. En tröst i sammanhanget! Kan tänka mig att det osar bränt hos er just nu:)
Lycka till med nästa knäckkokning!
Karin
Säger som Pettas att det var tur att ingen brände sig. När jag var barn så var det alltid pappa som stod för detta hantverk. Det gjorde han någon kväll efter jul när vi barn lagt oss. Kanske just för att det är lätt att bränna sig.
Jag har aldrig testat hur det är att göra i micron. Jag har ett recept som funkar så bra i vanlig kastrull. Men de sista åren har vi struntat i knäcken. Det känns som en onödig kaloribomb. Fast vad vet man, med barnbarn här hemma så kanske knäckkokandet kommer igång igen.
Jisses!
Det är nog skillnaden i tjocklek i plasten som är boven i dramat. De där vita IKEA-burkarna med röd kant på locket är mycket kraftiga.
Gjorde du en ny sats med knäck, eller tappade du lusten sen??
Milda Moses! Vilken tur att du inte brände dig! Nästa knäcksats gjorde du i gryta på spisen, kan jag tänka mig eller hade all grädde och sirap tagit slut?
För min del vågar jag inte göra knäck till jul. Enkel anledning: Jag äter upp varenda uns av den själv!!!!! Jag bara ÄÄÄÄlskar knäck och övriga familjemedlemmar är inte ett dugg sugna. Alltså noll knäck till fromma för figuren och tänderna. Men synd är det. Funderar så smått på att gå ner i köket och göra en liten liten sats ..... kanske.... nej!
Oj, så jobbigt och så söligt! Det måste alstras en enorm hetta av knäck - säger som de andra, tur att ingen brände sig.
Hoppas att du inte känner dig helt avskräckt, och hoppas också att du får fart på den där externa hårddisken vad det lider!
Jag sörjer mest den förlorade knäcksmeten. Kunde ni äta den?
Hua! Och känslan när man upptäcker! Kanske först bara en misstänkt lukt. Och så öppnar man microvågsugnen...
Pettas: Ja, det var tur. Det luktade NÄSTAN lika illa som brända popcorn. Uäck! Tack! Har redan en ny, obränd laddning :)
Cicki: Det ÄR en onödig kaloribomb, men jag trillar dit ändå :) Förr kokade jag också alltid i kastrull, men nu har jag ett jättebra recept för micro som bara tar 7-8 minuter. Bra för en otålig ande som jag :)
Mian: Jag gjorde en ny sats ...
Lisette: Ja, och tänk om Lelle R snott runt mina ben som han brukar i köket. Då hade han fått knäcksmet på nosen. AJ!
Nästa knäcksmet gjorde jag - i micron. I vit, tjock bunke. Har tyvärr inte samma karaktär som du. Skulle önska det, men nej. (Visst postade jag några knäckisar till dig en gång? Sabbade jag något då? Felåt!)
Christina: Hehe! Det hade varit bra om jag hade blivit knäckavskräckt, men tyvärr krävs det mer än så här. Den externa hårddisken blir nog det som tar knäcken på mig ;)
Caroline Engvall: Hihi! Ja, den sörjde jag också i en sekund. Tills jag såg hur äckligt svartbrun den var. Och kände hur den luktade. Men den nya blev bra :)
Mira: Känden ingen doft förrän jag öppnade luckan. Fattade inte varför det bolmade. Lyfte på bunken och då - hjälp! Bränd smet rann/droppade ut. Hua!
Hej!
Jag har sett ditt namn lite här och där, men är egentligen skraj för att hitta så här trevliga bloggare som du, för jag har ju inte tid att följa de gamla trogna ens... som har hängt med sen jag startade.
Så onödigt med knäckbränning...
Bloggblad: Välkommen! Nu blir jag ordentligt smickard :) Känn inte att du måste hänga här, jag är glad för varje enstaka gång du tassar in (om du vill alltså). Jag fortsätter tassa hos dig.
Får jag länka till din festliga blogg???
Skicka en kommentar