Morgongos med husse.
Nospuss på fina Caroline som köpte nybakat bröd och tog med sig för en Solnafrulle.
En eloge till alla bloggare som lyckas/klarar/orkar/fixar att blogga i solsken och i skurar. Jag gör det inte - som ni märker.
Men till skillnad från hjärnkirurger och fallskärmshoppare får vi bloggare alltid fler chanser. Härligt, eller hur?
Så här är jag igen. Och Sickan. Tack alla som hört av sig på olika sätt för att kolla om - och ibland hur - vi lever. Jodå, nu när det stora Sommarlovet äntligen brer ut sig känns det bra. Jag lever upp till mitt autosvar på datorn och öppnar inte mejlen varje dag. Ibland slår jag inte ens på datorn. Det känns, eh, konstigt.
Precis som det känns lite konstigt nu att blogga. Jag menar, var börjar jag? Äsch, med Sickan Sockerdrickan förstås. Hon mår bra. Jättebra. Numera är hon en slank och långbent skönhet som är supersocial. Det här är tjejen som inte kan mostå röster och skratt. På landet sticker hon som en pil så fort hon hör grannarna. Gång på gång. Midsommarhelgen tror jag vi hämtade henne alternativt de kom med henne minst fem gånger på två timmar.
Är det barn i närheten leker hon med dem på valpars vis. Hoppar, kravlar, slickar, klättrar, krafsar och får dem att kikna av skratt.
Inte den bästa bilden av Lillkickan, ville mest visa hur hon vuxit.
Ses snart igen då! Promise!
.jpg)
7 kommentarer:
Det låter som ett härligt liv. Hos mig får du många chanser. Fråga chans, kanske till och med!
Hon är en skönhet, den lilla västernorrländskan....:-)
Jiiipiii! :-) Härligt att se att allt är bra med er! Förstår att ni njuter av er valpsommar med världens sötaste Sickan!
Roligt att hon är så social och tycker om barn också!
Ha det fortsatt gott!
// Lisbeth
Attans vicken lady det har blivit! En riktig läckerbit. Alice säger att det är skönt att ha henne på avstånd. Hon gillar inte konkurrens på dogwalken!
En sån skön förstasommar hon får- och ni också. Fast för eran del är det ju inte precis första ;)
Så skönt att hon får umgås med barn också. Det har vi saknat med Alice. Nu är hon iofs bra- de gånger homn har träffat på dylika varelser men som husse och matte är man alltid lite extra vaksam när det är barn i närheten. Alice hon rusar alltid fram och vill pussa och leka och så där men jag vet inte hur hon skulle bete sig om hon bleve utsatt för örondragning, svansnypning eller liknande som småbarn kan åstadkomma.
ha det så gott alla tre!
Där är hon ju - finaste sötaste Sickan!
Så vuxen hon har blivit redan.
När jag ser bilden på Caroline och Sickan så påminns jag om hur det känns att krama en ivrig valp/unghund - underbart!
Jag längtar efter att få träffa Sickan, kanske kan det bli en tur till storstan i höst - det vore kul.
Men nu skall vi ha sommar först.
Njuuuut - alla tre!
Pussa Sickan från mig.
Cicki: Du är så snäll! Inte bara för att jag får fråga chans ;)
Tankevågor: Jiippii indeed! Ja, det är roligt med sociala hundar tycker jag, även om det har sina för- och nackdelar.
Lisette: Fast någon måste ju stå för den mogna skönheten och klokheten - det gör Alice. Hon behöver inte alls känna sig hotad. Hälsa henne det!
Så här: Det är stor skillnad på Sickan och Lelle R. Han var också social och snäll mot barnen, MEN han blev grymt sotis. Ville hela tiden upp i våra knän när vi hade de små tvåbeningarna för nära och för länge. Lelle R var först på täppan, sedan fick han konkurrens medan Sickan inte vet något annat. Hon betraktar dem som valpar och leker med dem på valpars vis. Självklart är vi också på vår vakt, för 1- och 3-åringar är inte att lita på. Rätt som det är nyper de till och vad ska en liten valp göra om det gör ont? Jag vågar inte lita på att Sickan inte nyper tillbaka.
Det ska också sägas att det var jobbigt i början. Då fick Sickan mest hälsa och rasa runt en liten stund, sedan tog vi in henne i hennes bur (jo, vi har en sådan och den funkar perfekt) och ställde den i ett avskilt rum. Där somnade hon snabbt. Hon och barnen blev alldeles för stressade annars. På den tiden hade hon ju sina vassa valptänder och hon nafsade efter allt, ink barnens hälsar och näsor och ... DÅ var hon inte så populär.
Men nu låter vi henne rasa runt med barnen under vaksamma blickar. På det stora hela känns det dock lugnt och skönt - särskilt som Sickan självmant sökte upp barnen under helgen. Hon VILLE ligga vid Toms fötter på natten och hon VILLE ner till tv-rummet där barnen tittade på film. Hellre det än sitta under trist vuxenmatbord.
Mian: Här är hon! :) Vi måste fixa så ni kommer hit! Vi kan väl bolla datum när det blir lite mer ordning, men först sommaroordning. Njut ni också!
Sickan skickar pussar tillbaka!
Så bedårande! Jättesöt!
G: Tackar!
Skicka en kommentar