Totaldäckad av jobb och förkylning. Därav radiotystnaden.
Hann ändå med en sväng om pappa. Han fyllde år förra veckan. 89! Så här glad ser man ut då. Kanske det beror på att han trodde han var runt 50. 89 tyckte han lät rysligt gammalt.
Min bror grattade också. Tillsammans med pappa kollade vi in ett äldreboende tre minuter från honom. Hemtjänsten sköter honom bra, men han är så ensam sedan mamma gick bort. Därför ville vi nu få pappa med på noterna att söka dit. Nu har han skrivit under.
Jag vet inte om det var den goa personalen, hamstrarna i bur eller de fritt springande hundarna (högeste chefens) som gjorde det. Själv var jag alldeles överväldigad. Bara en sån sak som att lägga arbetsschemana så att personalen går dubbelt mitt på dagen och då hinner att vara med personerna de är till för och göra saker tillsammans med dem.
Föreståndaren visade oss runt på olika avdelningar. På en låg en katt ihopkurad i en fåtölj. Mysigt! Jättefin! sa jag till de gamla tanterna som satt runt bordet.
När vi lämnat avdelningen förklarade föreståndaren att det var en demensavdelning. En dam hade inte på villkors vis velat lämna sin katt när hon skulle flytta. Hm. Personalen löste problemet genom att köpa en ullig och gullig batteridriven katt som viftar lite på öron och svans samt spinner svagt. (Det du Alexia! Visst vill du bo där?)
Jag blir så lycklig av sånt här. Personer som använder både hjärna och hjärta för att lösa ett problem. De ville ju att damen skulle trivas.
Det finns inga som helst garantier för att pappa kommer till det här äldreboendet, trots att han bor så nära. Men vi håller tummar, tår och tassar nu.
.jpg)
12 kommentarer:
Vilken fin pappa du har. Inte kan man tro att han fyller 89 år. Det är hemskt när man märker hur ensamma de blir när de förlorar sin hjärtevän.
Pappa pratar ibland om att han känner sig ensam. Men han tar sig i alla fall för att laga riktigt mat och grejar på hemma. Han är själv lite bekymrad över att han åker till kyrkogården tre gånger i veckan. Han tycker det är onormalt mycket. Det tycker inte jag och det har jag sagt till honom. Idag är ett på dagen ett år sedan mamma Eivor gick bort. Pappa har inte varit ensam idag. Min syster är där över helgen och flera av mamma Es barn skulle också komma.
Tittar in på morronkvisten..
Bildgåtan var finurlig. ;)
Vilken fin och pigg pappa du har! Hoppas att han får det boende som ni önskar för honom. Är det ett privat boende?
En trevlig söndag önskas!
Smulan
Så pigg han ser ut, 89-åringen. Härlig glimt i ögonen!
Hundar, hamstrar och katter - där skulle jag vilja bo när jag blir gammal och vimsig. En liten Lelle R eller Alice som kurar ihop sig under täcket, som en levande elektrisk filt.
Jag håller tummarna stenhårt för att ni hittar ett bra boende till din far.
Vad många böcker han har i bokhyllorna! Läser han fortfarande?
Men så underbart det låter, det där boendet! Hos mamma hade dom en kattkudde som man fyllde med ett varmt vattenkrus i plast eller gummi .., och den satt ofta nån av tanterna och strök över huvudet, kattkudden, alltså.
Helt övertygad om att det var en riktig katt.
Jag ÄLSKAR sånt.
Det vittnar om omtanke hos personalen.
Vilken söt pappa du har. Min skulle ha blivit 100 år den 25:e, men det är länge sedan han dog, han hann just bli pensionär och själv var jag 22 år och nybliven tvåbarnsmamma.
Han är så himla söt, din far. Och glad. Och katthistorien är ljuvlig. Love it - and you. KRYA PÅ!
Det är nästan så jag vill säga grattis till dig för att du har en sån fin - och ungdomlig pappa! Grattis till er båda! Hoppas att du/ni hittar ett bra boende åt pappa. Bara de andra "gästerna" eller vad man nu kallar dem- det är olika på olika kompanier- inte känns för gamla och gaggiga för då lär han känna sig ensam ändå, eftersom han verkar så supervital.Jag håller tummarna, precis som Mian.
Blir så glad för din pappas skull, att ha er där firandes på sin 50-årsdag! Kan inte föreställa mig saknaden han (ni) bär på, efter makan och mamma, men oj sån lycka att ni var där och gjorde honom glad. Och det där äldrehemmet låter ju lysande! Underbart med människor som jobbar med hjärtat och löser situationer utifrån de boendes behov och önskemål. Ett hem med spinnande katt (äkta eller ej) kan inte vara annat än bra. Håller varje tass och varje klo för att far din får flytta dig.
Krya på dig nu, så vi kan boka in en FK-dejt med den fullständiga trion!
Ha ha ha, jag menade givetvis "...och varje klo för att din far får flytta DIT" - inte dig! För varför skulle han göra det liksom?
En sån underbar pappa du har!
Cicki: Oh, jag visste inte att din mamma dog så nyligen. Jag tänder ett ljus för henne i mitt mammahjärta.
Tycker inte heller att tre besök i veckan är onormalt mycket. Tänk om det vore tvärtom och han INTE ville gå dit? Så skönt att han inte var ensam. Jag ska tänka på det när mammas "årsdag" närmar sig.
Smulan: Du är alltid så välkommen Smulan! :) Pappa är pigg ibland, skruttig ibland. Dagsformen avgör. Ja, hemmet drivs i privat regi, men just där pappa bor behöver man inte betala mer än som för ett vanligt kommunalt äldreboende. Det gäller även hans hemtjänst. Kommunen håller på och provar om det är bra med en blandform, alltså att de äldre får välja fritt, kommunen eller privat till samma peng.
Jag kan inte uttala mig om andra boenden eller kommuner, men det här äldreboendet är det överlägset populäraste i kommunen. Jag förstår varför när jag varit där. En del av de som går hemma hos pappa - och de som skötte mamma i slutet - jobbar där också. De tänker både med hjärtat och hjärnan och föreståndarna är sanslöst varma personer.
Happy Monday önskar jag dig så här sent :)
Mian: Ja, just den dagen var han pigg! "Ska man inte va gla ..." Tyvärr kan han inte läsa längre, texten är för liten. Det är så sorgligt.
Tack för tumhållning!
Elisabet: Visst blir man alldeles varm inombords. Hjärta och omtanke och problemlösning på högsta nivå. Kan inte bli bättre!
Din pappa fyllde år dagen innan min, och var alltså, hm, elva år äldre. Så tråkigt att du inte fick ha honom kvar så länge.
Caroline: Som sagt, den här dagen var han glad. Tack, långsamt, långsamt vänder förkylningen!
Lisette: De var gaggigare på det där korttidsboendet pappa var en sväng inom för några år sedan. Undantaget demensavdelningen (med katten, dit pappa inte ska) verkade de äldre vara så okej de kan vara. Jag ser dem ju ganska ofta, eftersom de bor så nära.
Tack för att du också håller tummarna!
Alexia: Nej, man kan ju inte det, föreställa sig saknaden alltså. Hu!
Hihi, nej varför skulle han flytta MIG? Det har han nog gjort tillräckligt i sin dag. Jag menar när jag var liten och inte kunde flytta mig själv :)
Tack, nu är det nästan bara den skrällande hostan kvar. Och svullna trumhinnor. Ska vi mejlas om FK-dejt? Jaaa, det gör vi :)
Moster Ma: Tack! :)
Min mamma dog -94. Det var pappas fru som avled för ett år sedan. Hon kändes mycket som min mamma. Det är därför jag kallar henne mamma Eivor.
Cicki: Jag förstår. Skönt för honom att slippa vara ensam. Du måste ju sakna henne också om hon var som en mor för dig.
Skicka en kommentar