Mian är lillmatte till lelle R:s fästmö Alice. De två brukar utväxla kärleksgåvor. Mian har engagerat sig i Lelle R:s benjakt och skickat efterlängtade paket på posten. Som den månande matte hon är, undrar hon lite över fästmannens senaste favorit lyxknorrar. Var köper man dem?
Vi hittade dem i vår vanliga livsmedelsaffär, Ica supermarket. Namnet är fånigt, men det rör inte vår lurvige kille i raggryggen. Han kräver en knorr varje kväll.
(Så här håller man dem, got that Alice?)
Skickar med en bild på förpackningen också, så Mian - och alla andra som vill - kan knorra till tillvaron.
.jpg)
10 kommentarer:
Innan jag flyttade till Skåne, hade jag vare sig skådat grisöron eller grisaknorrar till hundarna.
Men nu vet man minsann .-)
När vi hade våra pappisar så brukade vi köpta grisöron till dem. Men den som stal de av hundarna var ibland den gamla kattfarbrorn Totte. Sedan kunde han ligga under köksbordet och morra åt hundarna. Ja just det, han var en katt som kunde morra om det behövdes.
OK Alice har fattat precis hur hand-/tasshavandet ska tillgå. OM nu matte bara kunde springa sta och inhandla sådana lyxartiklar! MMMMMM så gott det ser ut. Kan man tänka sig någon ljudfilm i uppslysningssyfte också? Liknande den förra där man hade ordentlig illustration av Lelle Rs smaskande.
Upplysningsfilm ska det vara som efterlyses inte någon uppslysning här inte- vad nu det är...
Att sätta knorr på tillvaron, det är grejjer det! Lelle R är en sann förebild.
Grisknorrar gillar pälstjejerna också, och allra mest gillar de det de försiktigtvis kallar för "tjurmuskler" i djurbutikerna ähum...
På den tiden jag hade två labradorer så fanns inte knorrar men däremot öron. Hudben var annars det som gällde för Herbert; Emma brydde sig inte alls.:)
Jag förvirrade mig till djurmatshyllorna häromdagen i en av våra välsorterade affärer och bara gapade över allting som man kan köpa till sina älsklingar! Härligt, verkligen.
Karin
Elisabet: Är det tack vare bloggarna? De är en oändlig källa till värdefullt och värdelöst vetande :)
Cicki: En katt som morrade, interesting. Pappisarna drog i väg antar jag?
Lisette: Sätt fart matte, ut i snön och inhandla lyxknorrar! Det är hon väl värd den lilla sötnosen? Ljudfilmen är inlagd. Lyssna på egen risk ;)
Alexia: Hihi! Kul att du inspireras (?) av Lelle R.
Christina: Tjurmuskler, åhå, på så sätt! Lelle R står lite undrande, men han provar gärna. Vad pälstjejerna gillar, gillar han - eftersom han gillar dom.
Pettas: Hudben ja, det hade vi också till vår gamla golden. Men som du ser har det hänt mycket - ibland kanske alltför mycket - på djurgodisfronten. Men det är klart man gör vad man kan för att förgylla pälsgullingarnas tillvaro bland stols- och bordsben.
De brydde sig inte så mycket. De var vana med Tottes egenheter. Han var en väldigt speciell katt....:-)
Cicki: Ja, det måste han ha varit ;) Det är kul med starka djurpersonligheter, tycker jag. Sen kanske de inte måste vara starka rent fysiskt ...
Skicka en kommentar