Jag öppnar kylskåpet och sträcker ut handen.
Greppar den här burken!
Ser ni? Plommonmarmelad med ingefära. 100 % hemkörd. Alexia kokade marmelad i söndags och hade med sig varsin burk till Caroline och mig imorse. Jag älskar plommon. Och ingefära. Och Alexia.
6 kommentarer:
Älskade vän, du är min idol när det gäller bloggbildsreportage! Skrattar gott åt det fina inlägget och hoppas marmeladen ska smaka. Och att du inte har för höga förväntningar på den nu... :)
Alexia: Äsch! Det betyder tack! Har skyhöga förväntningar. Och du: de har redan infriats. Du tror väl inte att jag ställde inte burken utan att smaka??? (Och jag får behålla hela själv. Hurra!)
Underbart med vackra burkar och plommonmarmelad är jag förfärligt bortskämd med .., varje morgon vid frukosten hos pv ,-)
Fiiin present!
Jag skall snart blogga om burkpresent jag också, men jag har inte kommit till skott att plåta ännu.
Vilken fin-fin present!
Jag har aldrig ätit plommonmarmelad, men bara tanken får snålvattnet att rinna till...och med ingefära dessutom :)
Elisabet: Just precis, vacker burk också med fin etikett. Jag är oerhörd svag för sånt här. Visst är plommmmmmmmonmarmelad gott? Har pv kokat den själv?
Mian: Sånt här är det bästa man kan ge mig - om man vill ge mig nåt alltså. Dina bilder är alltid värda att vänta på!
Christina: En urfint present är det. Plommonmarmelad är otippat gott, många tänker ju bara på plommon som sylt och inläggningar. Ingefäran sätter stingpricket över i och får igång den morgonsega hjärnan.
Skicka en kommentar