Tadam! Här kommer svaret!

Snälla, trofasta bloggare som hängt på Christinas blogg undrar nyfiket vad det var i botten av en av mina skålar som jag knådade ihop under vår första drejhelg i Striberg. Lite lagom retligt har hon bara plåtat den från sidan, men aldrig rakt ner. Som att lyfta lite på kjolen utan att hiva upp den för långt.
Så här såg hennes senaste skålcliffhanger ut:
(Hoppas jag fick låna bilden, Christina!)
Svaret på bottengåtan kommer lite längre ner. Först får ni scrolla igenom mina bilder från vår roliga glaseringshelg förra veckan. Karin, Lisette och jag plus Shu från Kina (en kompis till Karin och Christina som målar ohjälpligt vackra akvareller. Se här.)

Christina bjöd som alltid på en kalasmiddag. Inte nog med att den var vällagad och läcker, den var ju spännande också. För mig var det sukiyakipremiär.

Värdinnan och Shu samarbetar i köket.

Två pälstjejer hjälper till - eller om det möjligen är en pälskille (Ebro) till höger.

Håkan hjälper också till och kollar så att brännaren under sukiyakipannan funkar.


Morgonen därpå gick natten tunga fjät, ack så tunga. Det blir så när man sitter uppe sent, dricker vin och skrattar sig helt fördärvad. Vi lussade för Shu. Så snart vi sjungit första Luciaversen sprang vi som självbespeglande bloggare efter våra kameror och plåtade varandra.

Lussebrud själv!

Hej hå, hej hå, nu vi alla till glasering gå!

Christina dekorerade med säker hand två kakelplattor som hon ska ha i nya badrummet. Det här är alltså innan allt placerats i brännugnen, så färgerna framgår inte.
Hon fixade också en vacker podencovas. Ser ni så utrycksfulla hundhuvudena är???

Lisette ger sin tuffe brushane Bruce en sista färgduvning.


Det här är nog allas vår favorit. Karins lille krabat, nyfiken i en skål.
Och så, tamtaratam: min skål! Eller rättare sagt vad som döljer sig i botten. Nej, det är inga jelly beans, Mian. Inte heller en vacker avgjutning av Lelle R. Inte ens en grå liten fågel. Utan bara det här:


Vafalls? Jo, skålen i sig är ju sådär. Och för att dra uppmärksamheten från det skeva och vinda täntke jag överraska med något i botten. If you can't beat the, be different, liksom. Tänkte det skulle se ut som vajande sjögräs. (Ibland är det långt mellan dröm och verklighet.)
Nu vet ni och kan äntligen sova en hel natt utan att grubbla!