Inspirerad av den här bloggarens tjusiga tik (tillika Lelle R:s fästmö) provade jag att ge Sickan en morot häromdagen. Alice tycker att allt grönt är skönt och käkar morötter, tomater, gurka, ja till och med citron med förtjusning. Så kär han var i Alice, fattade Lelle R aldrig grönsaksgaloppen. Kött skulle det vara. Men nu när vi har ett nästan oskrivet valpblad tänkte jag försöka introducera morötter i Sickans liv. Det gick ju bra, för jag antar att det inte bara är Sickans jaktinstinkt som får henne att försöka döda moroten när den sliter sig.
(Fast jag undrar jag hur mycket hon åt egentligen ...)
6 kommentarer:
,-)))))
Vilken goding!
Känns gott i de små kliande valptänderna...
Duktiga Sickan! Heja på!
På'n bara! Så ska dom tas!Hon är snart med i högsta divisionen! Attans lilla goding.
Nu har jag kikat på filmen IGEN!
De där små mjuka vippande öronen skulle man bra gärna vilja känna på mellan tummen och pekfingret :)
Elisabet. Jag MÅSTE faktiskt hålla med ;)
Mira: You bet!
Mian: Heja, heja!
Lisette: Är det så, spelar hon i Alices liga snart? Det är hennes mål!
Mian: De är hur mjuka och lena som helst. Du får gärna fingra på dom, hälsar Sickan!
Skicka en kommentar