Har påsken varit bra? Vi kom upp till landet i torsdag och grävde då ner en av våra trognaste kompisar. Lelle R fick sin sista vilopaus nära rönnen, precis vid muren ovanför havet där han brukade stå och skälla på den eländigt blinkande masten som han och husse hatade.
Men också där utsikten är som vackrast.
Husse grävde ner den lilla träurnan som vi la några godisbitar på. Någon högtidligt ceremoni var inte planerad och lilla Sickan såg till att lätta uppstämningen. Hon kikade ner i gropen och trillade nästan ner själv.
Hallå, är det nån där???
Vila i frid, Lelle R!
8 kommentarer:
...och livet har gått vidare...
,-)
Du är mästerlig på att blanda livets allvar med det alldagliga och det som får en att smajla.
Det gjorde jag när lilla Sickan höll på att ramla ner i gropen.
Looog.
Nya lilla livet har tagit sin plats i alla bloggvännerhjärtan!
Jag gråter en skvätt, men gläds åt att ni nu har Sickan - hon är verkligen ljuvlig.
Så stor hon har blivit redan!
Är det Sickans egen strand på bilden? Vilken lycka!
Jag väntar på inlägget "Nära döden 2" - med lyckligt slut. :-S Kram till min favoritSickan som får ta det lugnt i mattes famn!
Pettas: Just precis. Inte mer än så - sa Sickan ;)
Elisabet: Tackar! Vi log också. Man måste blanda högt och lågt i livet, precis som du på din blogg :)
Moster Ma: Det gillar hon. Sickan vill alltid vara i centrum har vi märkt, IRL och i sajberspejs.
Mian: Japp, Sickan's beach. Very welcome! Entré: klappar och kel.
Caroline Engvall: Nu ligger det där. Sickan vill INTE ta det lugnt, hellre busa med Caroline, säger hon. NÄR kommer du hit igen?!
Vila i frid, lille vän...
Mira: Mmmmm, just så.
Skicka en kommentar