tisdag 19 april 2011

Örona böj - not

Våren är här. Påskliljorna slår ut - liksom Sickans öron. Om, jag säger om, hon var still i några sekunder och om man kunde filma henne en gång i timmen skulle henne ludna öron slå ut som lite för stora blomblad. Ser ni så mycket som hänt på två veckor:

Snark, mitt under leken under köksbordet. Obekvämt? Äsch!
Vi tar en närbild på det va?

8 kommentarer:

Äventyret framtiden sa...

Söta snuttan! Är säker på att jag också kunde sova så där när jag är trött.
Godnatt, nu lägger jag hakan på det ena kontorstolshjulet....nja, jag drar mig nog mot sängen till i alla fall.

Lisette sa...

MMMMMMM som vanligt. Man blir ju helt till sig av den lilla godingen. Hon är ju bara alltför go! Visst har hon ändrat sig! Massor! Hon kommer att bli en verklig skönhet. Alice har redan dragit öronen åt sig ;) Inte vecklat ut dem alltså!

Mian sa...

Oj vad hon har ändrat utseende, när öronen vinklats ut! Hur många veckor är hon nu? 11?

Elisabet. sa...

Så himla söt hon är och vilka pepparkaksögon ,-)

Mian sa...

Fyndig rubrik! (glömde jag att skriva).

Mira sa...

Ah nämen Åh!

Och dom där daffodilerna ser ut som sömniga valpar som vaknar, sträcker på sig, gäspar och buffar på sina syskon...

Monet sa...

Jättefin!

Kesu sa...

Pettas: Oj, oj, så mycket påskstök. Stackars dig. Hoppas du orkade ända fram och fick sova lite bekvämare.

Lisette: Hälsa Alice att hon behöver inte dra öronen åt sig. Hon har en speciell plats i mitt hundhjärta. Den kan inte Sickan norpa.

Mian: Hon var elva veckor när bilden togs. I dag är hon nästan tolv. Tur att vi inte ändrar oss lika mycket på så kort tid. Eller? ;)

Elisabet: Ja, dom försöker hon hypnotisera oss med. Mmmmmmmmmmmmmmmera mmmmmmmmmmmat, mmmmmmmmmmmmmera mmmmmmmmmmmmmmmat. ;)

Mian: Tackar! :)

Mira: Hihi! Tre syskon var dom i Sickans kull. Jag tror dom höll på precis sådär.

Monet: Tack!