tisdag 26 april 2011

Nära döden - 2 eller En äkta påskrysare

När vi fnissade förtjust åt Sickan som höll på att ramla ner i Lelle R:s grav, och konstaterade att hon aldrig varit så närara döden, hade vi ingen aning om att hon ett dygn senare skulle vara i dödens käftar. På riktigt.

Sickan är en solhund. Söker alltid upp soliga fläckar och sträcker behagfullt ut sin smäckra lekamen. Men i fredags tyckte jag att hon legat lite för länge, lite för stilla på altanen och gick för att hämta in den lilla till skuggan. Då skrek hon högt.



Ena framtassen var rejält svullen så det var bara att hitta jourhavande veterinär. Närmaste fanns på Ultuna universitetsdjursjukhus en dryg timme bort. Husse bröt mot fartreglerna och muttrade sammanbitet att ve den polis som ger honom bot för att köra en liten dödssjuk valp till veterinär. Ingen stoppade oss, vi kom fram och fick vänta en stund innan vi kom in och då plötsligt fick Sickan hur mycket uppmärksamhet som helst.
Elva veckor och 2,5 kg är inte de bästa förutsättnngarna. Hu, så hemskt det var när de förde bort en tandköttsblek och med ögonen rullande, dessutom skrikande liten valpa i en vagn till IVA.

Två oroliga dygn följde, men på tredje dagen vart hon uppstånden igen, typ. Vi kunde åka och hämta vår drama-tik som nu är på hugget igen ...Alla grannar har månat om lilla Sickan, de har kommit över, ringt och frågat hur det stått till med den lilla. Och Jack, 6 år, höll tummarna hela tiden och blev så glad, så glad att Sickan överlevde. Han var med när vi hämtade henne och hade med en extra stor pinne som han handplockat just för henne. Nu återstår det att hålla den här lilla duracellvalpen i stillhet i två veckor. Inte lätt, men vi gör så gott det går. Mycket kel i knä blir det. Och bara lite träning. Attans också, säger matte och husse. Men Sickan tuggar stilla vidare på sina scilla.



Uppmärksamma bloggbesökare noterar att öronen som slog ut i förra veckan, nu slokar igen. Se och lär vad ormgift kan göra för utseendet.

15 kommentarer:

Emma R sa...

Buuuu va hemskt att Lill-Sickan blev ORMbiten!
Skönt att det gick bra och fortsatt krya på!

/Emma R

Äventyret framtiden sa...

Vilken dramatik en liten Sickan kan hamna ut för. Inte roligt med ormbett. Tur att det fixade sig till det allra bästa!

annie sa...

What a scare, Kesu, and it is sucha worry when an animal is in pain--no way to explain to it what is going on.
How lucky you could get help when you did, though it must have seemed long in coming when the poor baby was crying out in pain.

So happy that things are better now. Interesting about the ears drooping, again.

Pats and hugs for Sickan,
and hugs for you.
annie

Cecilia N sa...

Det var ju tur att det var en liten påskvovve!

Mian sa...

Usch vad hon skräms, Sickan - bli så dålig. Hjärtat höll på att stanna i kroppen på mig när jag läste!

Jag är livrädd för att Alice skall bli ormbiten, hon anfaller ju precis allt som prasslar i naturen.

Monet sa...

Jag skrev till B. Och till dig. Känner så för er och hoppas att allt går vägen nu efteråt också.

Elisabet. sa...

Men oj, ormbett ...? Hjälp, kan det bli så farligt .., säger hon som inte har minsta vana av såna.

Lisette sa...

Men hu sån otäck läsning! Jag säger som Mian jag höll på att få stora skälvan när jag läste om det hemska, lömska överfallet på årets finaste valpa! Vilka fasansfulla dygn ni måste ha haft! Stackars er. Men också så skönt att ni nu kan pusta ut- nästan i alla fall. Se för guss skull till att hålla den lilla damen i stillhet nu. Massor av kel så hon bara storknar och inte orkar busa minsta lilla grand.Jag skickar med några extra kilo kramar och kelar här nerifrån, så det inte uppstår någon brist på det.Du kan ta lite av det själv också Kesu, det kan du nog behöva efter en sån pärs!
Mycket fyndigt med hennes nya namn också: drama-tiken hihi!
Själv gav jag ut "En lat-hund till Gramma-tiken" för ett antal år sen som du kanske minns. Vi är lite samma andas barn du o jag ;))

Cicki sa...

Fy så hemskt. Det hade kunnat gått riktigt illa. Tur att den lilla sötnosen är en riktigt kavat västernorrländska. *puss på nosen*

Lisette sa...

Igår kom jag totalt av mig när jag läste om dramatiken med ormbettet och glömde !läsa bakåt" i rullorna. Nu har jag "läst in mig" igen och konstaterat att lilla Sickan är helt värdig arvinge till gullegrisen Lelle R! Hon är helt enkelt bedårande både när hon visar tänderna !! och när hon är på upptäckarstråt. Måste få se henne! ( En liten tår smög sig ned för kinden när jag såg den lilla graven)

Helen sa...

Men lilla, söta Sickan...stackars liten! Tänk, så många faror som finns i vår omgivning för en valp som inte har fått så stor livserfarenhet ännu. Så skönt att det verkar ha gått bra, i alla fall.
Skickar massor med krya-på-dig-kramar till Sickan. Ta väl hand om den söta sjuklingen!

Mira sa...

Men lilla jur!!! Skönt att det gick bra!

Karin på FOX sa...

Usch en sån dramatik!
Men är det så nyttigt att tugga på scilla? Det är ju en sorts hyacint... och hyacinter är giftiga för katter i alla fall. Bäst att kolla!

Kesu sa...

Emma R: Ja, JÄTTEhemskt, men hon verkar bli piggare och piggare.

Pettas: Nä, fy sjutton för ormbett.

Annie: It was a horrific experince while it lasted. As you say, no way of explaining. Her ears are slowly pointing upwards again. Funny that. Sickan sends lots of hugs to you - and so do I.

Cecilia N: Japp!

Mian: Valpar är lite mer oförsiktiga, men just prasslet triggar ju liten som stor. Enligt veterinären får de in hundar i alla åldrar. Hu!

Mmnet: Tack. Vi har fixat det.

Elisabet: Jo, om man bara väger 2,5 kg och inte är mer än elva veckor gammal, så har man inte så mycket att sätta emot. Men Sickan klarade skivan :)

Lisette: Tack för kel och kramar. Det är nästan omöjligt att hålla den lilla stilla efter ett tag, trots kel och ben i knäet - ja, du fattar. Jag däremot tar emot dina kramar utan en massa krumbukter :)

Den fyndiga titeln minns jag mycket väl. Har ett ex också. Det är väl inte för inte som vi blivit släkt på gamla dar. Hihi!

Cicki: Det är kanske det som gör det, att hon kommer från Sundsvall menar jag :)

Lisette igen: Det är faktiskt som att ha en liten mini-Lelle R. Upphöjd till tre. Hon vill gärna träffa sin stålmorrmorr. Snart!

Helen: Uj, ja, faror överallt. Har blivit varnad för havsörnar också. Och fästingar - visste inte att hundar kan bli förlamade av fästingar. Puh!

Mira. Jur :D

Karin på FOX: Välkommen hem!!! Nej, det är inte så nyttigt. Jag plockade bort blomman för säkerhets skull när bilden var tagen. Det finns långa listor med giftiga växter för hundar. En del innehåller scilla har jag nu sett - tack för sparken som fick mig att verkligen kolla.

G sa...

OJ! Linda in Sickan i bomull! Stackars liten!