Aktare för Agda!

När vi är på landet köper vi alltid ägg på Källmossa gård. Fina, stora ägg med kraftiga skal från hönor som går utomhus och sprätter. Underbart! Jag tror inte de är så arga som skylten vill göra gällande. B gnäller lite över att jag envisas med att dra dit alla äggklartonger - och då menar jag alla, även dom vi köper i stan. Men pant som pant liksom. Dessutom kan det väl aldrig skada med några extra krockkuddar i bilen.




Fotot är faktiskt skarpt, men motivet suddigt, det ser ni på flugan jag bad spatsera över skylten för att bevisa skärpan. Klicka får ni se! Flugdomptör kanske vore något?

Kontoret är nu stängt

Vi önskar alla samarbetspartner och kunder en trevlig helg!

Välkomna på måndag då kontoret öppnar igen.

Prag 2

Pragdag 2 hade vi lite regn - enda dagen - så bilderna är lite gryniga, men det tror jag ni klarar.


Mooning in Moldau (eventuellt moaning) ...


... eller Svansjön - välj själva. Moldau heter Vltava på engelska och därmed på alla kartor vi använde. Det tog en halv dag innan jag fattade att floden såklart heter Moldau. Genast började jag nynna på, just det, Moldau av tjecken Smetana. Den är väldigt vacker. Om ni orkar klickar ni på länken nedan och hör det kända motivet som påminner om Ack Värmeland du sköna. Smetana beskylldes faktiskt för att ha snott slingan. Han var i Sverige nångång vill jag minnas. Spelar roll, fint är det. Men varför döper man om en flod som heter Vltava till Moldau? Och en annan som heter Danube till Donau?







På gamla Karlsbron (500 meter lång) trängs månglarna men också en massa gamla statyer. De flesta var inbäddade i renoveringsplast, statyerna alltså - hade varit bättre om det gällt souvenirförsäljarna - så det var ganska brötigt och gyttrigt. Men statyn över helgonet St Vince (tror jag han heter) var inte inklädd. Den måste man röra vid om man vill komma tillbaka till Prag. Det vill man! Jag tafsade vid den och passade på att plåta andra som gjorde det. Folk var så hänsynsfulla och väntade på att jag skulle ta min bild innan de vågade sträcka fram tassen, medan jag väntade på att de skulle göra just det! Snacka om dubbla artigheter!

Spårvagnarna pilar fram överallt. För oss är det billigt att åka kommunalt. En dag löste vi ett 24-timmarskort för 42 spänn och åkte sedan spårvagn och metro härsan och tvärsan ända tills spåren tog slut, så att säga. Det var lätt och roligt. Hamnade bland annat på en krog där både meny och kypare bara pratade tjeckiska.

Här ser ni delar av charmen med Prag: helt plötsligt dyker det upp något vackert och välbevarat, som det här dekorerade valvet. Om ni känner ett stråk av igenkänning kan det bero på att mängder av filmer spelats och spelas in i Prag, bland annat storfilmen Amadeus. Visst minns ni hur Saliere sprang i gränderna? Även filmteamet för Harry Potter och en modern James Bond-film har trampat runt här.



Två bilder till bloggkompisen Christina som tipsade om öl och panerad ost. Gott! Jag kan meddela att jag behövde två händer för att lyfta halvlitersglaset som B klarade med en näve.

Uppdatering: Såg inte först att Youbueklippet innehöll reklam. Hoppas det är okej.

Tidningskul

Jag hoppas att ni hajade till när ni såg den här löpsedeln. Den är sann ja, men nej, den är inte från 30-talet, tyvärr, utan har bara ett 30-tal år på sin pappersnacke.

Att sätta rubriker på löpsedlar är svårt. Jo, faktiskt. Man tror inte det när man ser dem, men en riktigt duktig löpsedelmakare är guld värd. Han eller hon ska locka till köp genom att safta på med vad folk helst vill läsa om. När vi pratar kvällstidningar får det gärna vara snuskigt och smaskigt, men det ska helst inte vara osant. Jag sa helst inte ...

Ni ser vad löpmakaren har dragit på: våld, överklass och rasism. Yummy! Jag kan se hur försäljningschefen gnuggade händerna.

Det finns några riktiga löpklassiker. Jag skulle tro att löpet ovan och det här är nummer ett:
Svart hjärta lika rött som vitt
Expressens Sigge Ågrens löpsedel efter den första hjärttransplantationen i Sydafrika, när en vit man fick en svart mans hjärta eftersom inget annat fanns att tillgå.

Förhållandet som orsakade Pelle Lindberghs död Klart ni tänkte på förhållande som i relation, det var precis vad som var meningen det, när det i själva verket handlade om när ishockeymålvakten Pelle Lindbergh körde ihjäl sig i USA och det handlade om förhållandet mellan alkohol och bilkörning ...


Påven död igen
Efter att den nytillsatte påven hastigt avled ganska snart efter sitt tillträdande.

Per Albin död. Konungen i tårar
Sigge Ågren igen. Tillfrågad på redaktionen om han (Sigge) hade kontrollerat med hovet: "Varför tror Ni han kommer att dementera?"

Vid centralen slutar alla spår
I GT såklart ...

Och NU till anledningen varför jag kom att tänka på löpsedeln med greven som sköt negern. Igårmorse läste jag nämligen följande notisrubrik i DN:

Man räddades av markis efter fall från balkong


Min absolut första tanke var att det hänt något med dagens rubrikmakare. De vinklar hellre snällt än elakt. Strange! Min andra tanke var huruvida det finns markiser i Sverige. Först därefter fattade jag att det inte var någon adlig markis, utan en vanlig tygmarkis. Så kan det gå när man är yrkesskadad.

Här har ni hela notisen.

Om ni är roade av mer ordvitsiga rubriker ska ni bläddra i engelskspråkig press. Där har man traditionen att leka med ord i rubriker. Gå in på den här sajten, så hittar ni några exempel.



En del av exemplen ovan hittade jag här. Tack för hjälpen Lotten!

Tjusig herre i denim

Jag bara måste sticka emellan med det här. När vi åkte till Prag checkade Lelle R in på sitt favoritretreat hos goda vännerna Anders och Birgitta som själva haft en fyrtassing, westisen Ceasar. Han och Lelle R kamperade alltid ihop när ett hussemattepar var bortrest. Nu har dessvärre Ceasar rest bort. For good. Första gången Lelle R kom dit efteråt kissade han på den blombuske Birgitta planterat på Ceasars grav. Jag tror det var en kärleksförklaring. Ey, kompiss, liksom.

Eller så var det ett sätt att sluta cirkeln, för första gången Rambo stormade in hos Ceasar kissade han i värdens vattenskål. Kanske mer en maktdemonstration än en kärleksmarkering. Hur som älskar Lelle R att komma dit. Anders avstår alltid sin morgontidningsläsarplats i sköna fåtöljen till vår pälsfarbror. Bara en sån sak!

Anyway, vid våra respektive hemkomster väntade ett brev adresserat till Lelle R. I det låg det här!!!


Sådan husse, sådan hund.

Ser ni hur perfekt halsbandet matchar husses jeans?


Närbild!


Lelle R älskar sitt nya halsband och vägrar ta av det. Han sover med det, äter med det - jag inte med det så, utan med det på sig.

Om ni inte redan gissat vem som sytt det här fina halsbandet, kan jag avslöja att det är en av Lelle R:s fästmöer, nämligen fina Alice! Hon har knåpat och måttat och knåpat igen för att få till den här kärleksgåvan. Sedan den träddes om hans lurviga hals är Lelle R sig inte riktigt lik. Han slickar sig ofta om nosen, ögonen blir fuktblanka och benen skälver. He loves you Alice!

Prag del 1

Hej igen!

Nu är jag tillbaka från en av världens bästa städer. Allt var perfekt!
När vi åkte över Moldau på väg till flygplatsen och Sverige tummade vi på att åka tillbaka.

För att inte trötta ut er tar jag bilderna lite i etapper. Okej?
Turistbild 1: Slottet och den stora katedralen.

Om jag hade måttat bättre hade ni med en gång fattat vad jag ville åstadkomma. Nu får ni kisa lite och använda fantasin, så ser ni B som slottsvakt med en liten, liten mössa.

Jugendfasader. Överallt! Häftigt! (När jag var i Wien var jag imponerad över hur mycket dom hade som rörde Jugend. Det fanns hur mycket som helst såg jag på turistbyrån - tills jag fattade att det var Jugend som i ungdomar, inte som i Art noveau. Ach so!)
Sprudlande strudlar är ett stående inslag på alla menyer.

Hur kan man då bli så här smal i Prag??? (Bilden är tagen i en konvex spegel som dolde slottspolisens kontor.)




PS
Om jag skulle skriva en researtikel på engelska, skulle den börja så här:
Good food - czeck
Good beer - czeck
Fantastic houses - czeck
Friendly people - czeck
Cheap - czeck
Things to do - czeck
High want to go back-factor - czeck

En pappapärla

Många är snälla och frågar hur det går för käre far som lämnats ensam. Svaret är att det går. Ibland bättre, ibland sämre. Det är trist att ha 50 mil enkel väg till honom.

När vi är på plats håller han humöret uppe. Hjälpte honom att ringa några samtal senast vi var hemma. Ett gick så här:
- Ja, Kerstin är hemma nu.
...
- Ja, det är verkligen roligt.
...
- Hon bor i Solna och Håkan i Alingsås han. Och så har vi en tredje som jag inte kommer ihåg namnet på.
Jag: Pappa, du har inga fler barn än Håkan och mig.
- Förlåt, förlåt, fel av mig. Dom säger här att jag bara har två barn.

Hihi!

Med den pappapärlan säger jag hasta la vista alla bloggsnyggingar. Jag drar till Prag nu.

Somliga plockar kremlor, andra äter semlor

Ännu en bild från vårt återtåg från Halmstad i förra veckan. Vi hann med en fika i Kalmar också. Där skräpade en gammal tidning, men den hade bara en vecka på nacken trots att jag gissade på minst åtta månader.

Vad säger ni, semlor eller kremlor i augusti?

Söt och lydig

Lelle R är söt som socker, men han är inte världens mest väldresserade hund. Om han vore tre milligram så lydig som den här finingen skulle jag vara nöjd. Ni måste gå in och kolla det här inlägget och klicka på länken som bloggmästaren Christina lagt ut. Prova gärna "lick" och "stand" också ...

Bloggpuff

Det här är min fina brorsdotter Linda. Ibland kommer hon och sätter fart på faster Kesu i Solna. Senast hon var här fixade vi en blogg som hon lägger in en massa fina bilder på. Gå gärna in, läs scrolla och kolla bilderna. Här skriver Linda om sin Farmor. Dagens hjärta går till dig Linda!

Kommer ni ihåg den här uppmaningen på min blogg? Helt säkert följde ni den, eftersom försäljningen av majblommor slog ut i full blom i våras och gav rekordstora 49,5 miljoner kronor. How about that? Jippi!

Hjälp!

På söndag drar B och jag hit. Har aldrig varit där. Så nu behöver jag er hjälp, ni som är så vittberesta. Ge mig era bästa - och sämsta - Pragtips.

Förra gången jag vädjade om reshjälp var när vi åkte till Sicilien. Jag fick en hel drös av Cicki. Jag tror aldrig jag har tackat för eller berättat vilken nytta jag hade av dem. Din favoritrestaurang i Giardini Naxos besökte vi två gånger. Suverän!

Till Alice och Poppan

Svar till "Snorvalpar göre sig icke besvär"

Såg Er annons och jag tror att jag är herren Ni söker. Nej, jag VET att jag är det. Är en ensamstående, distingerad, humoristisk och kelsjuk gourmet - och gourmand - i sina bästa år som bor i trivsam och grön förort, nära Stockholm. Intressen: morgonpromenader, middagspromenader, kvällspromenader, lyktstolpar, träd, bilresor, sova, äta, sova mer, äta mer, kaniner, rådjur (att jaga och äta), märgben, stiliga hundkvinnor och allt som gör hundlivet trivsamt. Ordnad ekonomi. Lanställe med lagom höga soffor, brasa och egen vik för nakenbad finnes. Foton nedan.


Var är du, hundkvinnan i mitt liv? Jag spanar!


Havsvinden rufsar min rödblonda kalufs.


Lantstället med egen brygga och vadvänlig badvik.


Nästan egen bil med perfekt svanspassning.


Jag väntar otåligt på dig, hundkvinnan i mitt liv.


Var är du??? NÄr kommer du???

Svar till Poppan

Bi eller geting spelar ingen roll. En mjuk och mysig maggrop lockar alltid, gärna mellan två jävligt ljuvliga tikar. Jag får ståpäls och är in dog heaven.




Uppdatering: Min matte har blockerat datorn hela dagen. Hrmf! Har inte kommit åt att svara förrän nu.

Tripp trapp trull i trappen

Så här ser det ut hemma hos oss när flocken inte är samlad. Lelle R hates it. Det värsta han vet (näst mopsar) är när B och jag sitter på olika våningar. Numera orkar han inte alltid upp för att tassfast krafsa på mattes ben och tala om att att hon ska parvla sig ner till nedervåningen. När orken tryter sätter han sig i mitten av trappan och väntar ut mig. Han gruffar ljudligt för att få min uppmärksamhet. När jag slänger en blick åt hans håll brukar han titta bort totalt oberörd. Fast ibland spänner han sina pepparkaksbruna ögon i mig och talar om att det är slutjobbat nu. Vilken drömarbetsgivare!

För allt smör i Skåne

På väg hem från Halmstad gjorde vi en spontantur genom Skåne, inte så jättelångt från den här eminenta bloggerskan. Det blev en natt på Brösarps gästgifveri som firar 325 år i år. Inte illa. Illa var inte heller det här:




Ost? Tok heller! Vi är ju i Skåne. Det är smör såklart. Tjocka, gula skivor. Inte såna där fjuttbyttor som de hålls med på Stockholmskrogarna. Möe mad och möe smör. Look and learn Stockholm!

Post festum. Skånsk äppelkaka med hemlagad vaniljsås är inte heller illa.

Höstfrossa

Färska rödbetor. Halverade. På saltbädd. I ugn. Med salt på. Och olivolja.

Hur lagar du dina rödbetor?

Upp och ner - eller ner och upp?

Pappa bor precis ovanför Nissan river i Halmstad. Ibland brusar den upp, ibland rör den sig inte ett dugg. Jag lekte lite med kompaktkameran och tog en bild rättvänd, en upp och ner (vände alltså kameran upp och ner). Kan ni se vilken bild som är vilken?

Får jag lämna några blommor ...

Begravningen har en vecka på nacken och den blev så fin som den kunde bli under omständigheterna. Prästen, Ann-Magret Kennerö, var strålande. Hon var så proffsig att hon till och med nämnde mammas syster vid namn (min moster var med), vilket gjorde det hela personligt. "Var har ni hittat henne?" frågade en begravningsgäst efteråt. I positiv bemärkelse. Jag ringde faktiskt kyrkoherden häromdagen och berättade hur bra hon hade varit. Inledde med orden "Jag har aldrig varit med om maken ..." och då hörde jag hur han drog efter andan - eller kanske anden, jag vet inte så noga hur präster gör.

Jag inledde med samma ord när jag ringde hemtjänsten igår. Hörde ett försiktigt "jahaa ..". Då var det jätteroligt att berätta att jag inte varit med om maken till fantastisk hemtjänst.

Det känns bra både att ha en anledning att ge beröm och att ge beröm!

Nu är vi tillbaka i Solna och livet traskar på, men det blir aldrig sig riktigt likt igen.

" Den ena den är vit, och den andra den är röd ..."

Blommorna kommer från mammas kistdekoration, bara röda rosor och vita fresior.