Många är snälla och frågar hur det går för käre far som lämnats ensam. Svaret är att det går. Ibland bättre, ibland sämre. Det är trist att ha 50 mil enkel väg till honom.När vi är på plats håller han humöret uppe. Hjälpte honom att ringa några samtal senast vi var hemma. Ett gick så här:
- Ja, Kerstin är hemma nu.
...
- Ja, det är verkligen roligt.
...
- Hon bor i Solna och Håkan i Alingsås han. Och så har vi en tredje som jag inte kommer ihåg namnet på.
Jag: Pappa, du har inga fler barn än Håkan och mig.
- Förlåt, förlåt, fel av mig. Dom säger här att jag bara har två barn.
Hihi!
Med den pappapärlan säger jag hasta la vista alla bloggsnyggingar. Jag drar till Prag nu.
.jpg)
11 kommentarer:
Ja, visst måste man få utbringa några hihi:n när man läser om din pappas oräkneliga barnaskara.
Det var en rar historia.
Ha det nu så jättetrevligt i Prag!
Kram!
50 mil är långt i geografin och det gör ont att inte bara kunna kvista över när det behövs. Men det kan vara nära mellan hjärta och hjärta och goda tankar ilar fortare än ljuset. Trä upp den pappapärlan på tråd och bär den vid ditt hjärta.
Praga på nu!
Det är inte lätt att bli ensam när man levt ihop med någon i nästan hela livet.
Jag har inte fullt så långt till pappa men tillräckligt för att det ska göra lite ont när han säger att han känner sig ensam. Men han börjar vänja sig och jag är glad att han planerar för en framtid trots sina 78 år.
Ha det nu så underbart i Prag.
Du har så hjärtego'a och fina inlägg Kesu. Och all din härliga vardagshumor.Jag blev helt mjuk inuti.Men med den farten fläkten du har kan han säkert känna det som om han har en hel massa ungar, din pappa! Så kan i allafall jag känna det också fast jag bara har två.Runt dem står luften aldrig stilla.
Du har nog redan åkt så det är väl för sent att önska dig trevlig resa. Men det gör jag ändå! Ha det riktigt bra i Prag och välkommen åter. Vi väntar på reserapport.
Äsch, det är väl inte så lätt att hålla koll på alla ibland? ;)
Skickar många tankar till din pappa. Och önskar dig happy Pragresa!
Åh, jag känner igen det från min pappas sista tid, han hade inte heller någon koll på hur många barn han hade. Det växlade från dag till dag, och upplyste man honom så blev han alltid lika genuint förvånad.
Det är trist att du ska ha så långt till din pappa, men skönt för dig att veta att hemtjänsten funkar så bra och att han omges av rara och kompetenta personer.
Ha det så jättefint i Prag!
Jag glömde skriva att han ser så rar ut, din pappa.
Han har skrattrynkor både runt munnen och ögonen :)
Alldeles varm blir man.
Inutivarm.
Jag minns en kort bildtext .., det handlade om en man i 70-årsåldern som blivit lite dement.
Bilden visade en man som kämpade med att ta på sig ytterrocken.
Och så stod det nåt i stil med ..."professor emeritus i fyra språk ..., och nu står du i hallen med gråten i halsen och hittar inte rockärmen ..."
Nåt sånt.
Och alla vi som har haft mammor och pappor omkring oss där minnet sviktat .. vi vet hur tokroligt det kan bli ibland ,-)
The more the merrier, ju? :-) Du har väl hört om Alfons Åbergs låtsaskompis? Sådana är underskattade, tror jag.
Vilken rar liten pappa du har och vilken fin bild på honom.
Hoppas du har det alldeles underbart fint i Prag!
Helen: Rar är den! Kram!
Mira: Nämen! Så bra uttryckt! Det är precis vad jag ska göra, trä upp pärlan på en tråd och bära nära hjärtat. Gillar också uttrycket Praga på! :)
(Såg du att DN SÖndag hade rubriken Miras mirakel i söndags? Härmapor!!!)
Cicki: Ja, visst kniper det till när man hör och känner deras ensamhet. SKönt att din pappa kan se framåt!
Lisette: Kan det vara så tror du? ;) Säkert ligger det något i den förklaringen. Reserapport kommer!
Alexia: Tack! Nä, det har du rätt i. Ett mer eller mindre spelar väl ingen roll :D
Christina: Haha! "Växlade från dag till dag och blev genuint förvånad." Så ska jag också vara när jag blir gammal och man pratar om mina barn. ;)
Ja, det är jätteskönt att han är i så goda händer. Vad glad jag blir att du tycker att pappa ser rar ut. Du lägger alltid märke till så fina detaljer.
Elisabet: Det är så man måste se det, tokroligt, även om den andra bilden med gamla människor som tidigare varit så kompetenta men inte längre klarar enklaste uppgift grumlar glädjen ibland. Hoppas du har det skönt i Grekland!
Caroline: Du har rätt så klart! Nej, hans låtsaskompisar har undgått mig, men det ligger mycket i såna. Pappa kanske har en massa låtsasbarn ...
Londongirl: Tack snälla!
Skicka en kommentar