Begravningarna är över, just det, två stycken har vi varit på sedan jag senast bloggade. Pappas för drygt en vecka sedan och en god väns i tisdags. Brrrr! Men nu tittar vi framåt. Framtiden började i dag när vi hämtade Sickan (eller Turbolines Cinderella som hon också heter) i Sundsvall. I Gnarp cirka fem mil söder om stan brukar vi stanna för pizza när vi kör norrut. Nu blev det bara en macka och en kaffe - i sällskap av den här populära bloggerskan. Det är hon som har illustrerat omslaget till ljudboken. Kändes som en bra inledning. 28 tassar skuttade mot ytterdörren när vi ringde på. Tre vuxna norwichterrier plus de tre valparna och nytillskottet basenjin Zola (valp den med). På övervåningen sov en collietik med sin lilla valp. Hade tänkt att plåta hela härligheten, men jag kom av mig när jag såg dem. Hamnade på hallgolvet i stället och blev föremål för en våldsam valpuppvaktning. Fick i alla fall en bild av B och mamma Mika när vi fikade och gick igenom allt i köket med uppfödarna Annika och Urban Jonsson. Hemresan gick finfint. Lite kräk och lite kiss i mattes knä, men det var så klart bara en första kärleksförklaring. Den man älskar den kräks man lite på. Sickan inspekterade genast sina nya ägor, såväl inomhus som utomhus. Noggrant. Vi kunde inte begripa varför hon gång efter annan försvann under soffan. Inte förrän hon fjärde gången triumferande kom ut med ett av Lelle R:s ben, ungefär en tredjedel av hennes storlek. Lite senare hittade hon ett till under den andra soffan. Det hade känts bra att kunna skriva att vi givetvis placerat dem där med avsikt, men riktigt så finurliga är vi inte, bara glömska och städlata. Minnesgoda bloggläsare minns hur Lelle R ljudligt njöt av sina ben.
Sickan har hela kvällen tuggat, släpat och kastat sina nya ben efter bästa förmåga, dock inte riktigt lika högljutt. Och nu sover hon i husses knä, efter att ha kissat utomhus (okejrå, en gång inomhus också), ätit upp sin mat (och slickat skålen) och bajsat en gång utomhus. Matte och husse är sååå stolta. Sicken Sickanlycka!
Sickan har hela kvällen tuggat, släpat och kastat sina nya ben efter bästa förmåga, dock inte riktigt lika högljutt. Och nu sover hon i husses knä, efter att ha kissat utomhus (okejrå, en gång inomhus också), ätit upp sin mat (och slickat skålen) och bajsat en gång utomhus. Matte och husse är sååå stolta. Sicken Sickanlycka!
17 kommentarer:
Vi pratar ofta om att skaffa hund. Jag har ju alltid haft en runt benen, förutom de sista sex åren.
Men se nu ..., undrar jag om det inte blir en sån krabat ...?
Ett så lyckligt tillskott till familjen, Sickan är...ja, bara är..:D
Man kan ju inte annat än önska sig en likadan Sickan. Stort grattis till familjetillskottet. Ett litet våryrväder, kan jag tänka mig.
Karin
SÅÅ underbar! Grattis! Kissat inne en gång...?! Det lär bli några gånger till innan det är klart. Säger Emsers matte som har valptiden i tydligt minne...
Denna dära måste Emser få smaka lite på! ;)
Välkommen Sickan! En sån härlig valp. Väl värd Lelle R-s bortglömda skatter. Nu är det liv i luckan igen:)
Åh, vilken fin!! Lika gullig som Lelle R på sin tid. Lustigt att ni döpt henne till Sickan, en morbror till mig har också terriersort av liknande slag och hon heter Sickan Carson:-)
Vår lilla Dessi är fortfarande inte större än ert exemplar och lär inte bli det heller. Och är till ständig glädje och lycka varje dag. Vi skickar franska lyckönskningar och hoppas allt går bra!
Vilken sötnos. Hon blir en fin efterträdare till Lelle. Det var nog han som finurligt gömt benen under soffan, så att Sickan skulle ha något gott att tugga på....:-)
Nej, jag måste titta in nu på morgonen också, innan jag åker till jobbet ,-))
Awwwwww. Welcome Home, Little One.
Hugs and head pats.
Guuud så näpen hon är!
(Jag kollar bara på min lilla mobilskärm; nu måste jag absolut dra igång datorn för att få se Sickan i full-size.)
Ge henne en liten puss från mig.
!!!!!!! Helt ljuvlig. Välkommen lilla Sickan hem till husse och matte och till oss här i bloggvärlden. Kesu, du kan väl skicka ett litet snuffprov genom etern också. Eller förresten det har du tydligen redan gjort för jag kan tydligt känna hur hon luktar valp den lilla. MMMMMMM.Inget annat luktar så gott. Här kommer massor av pussar från oss, både tantpussar och nosdito. Kramar också i massor.
Nu har jag även kollat filmen på Sickan. Vad kraftfull och duktig hon är med det stora Lelle R-benet!
100% pig skin, mums :)
Elisabet: Köp, köp, köp! En gång hund, alltid hund (om det funkar i vardagen förstås).
Pettas: Tack! Det kan du tro, hon kom som ett yrväder och har inte slutat yra sen dess ;)
Anonym/Mira: Emser får gärna hälsa på denna hära. Klart det blir fler pölar och högar, vi har redan plockat och torkat, men det var så kul att skräppa med henne i några minuter ;)
Karin på FOX: Så måste det ju vara, Lelle R var så finurlig att han gömde några favveben till sin efterträdare.
Monet: Tack! Det är så mysigt att lyfta upp en liten varm och mjuk kamrat igen. Hon lägger sig till rätta med en gång, nosar och buffar lite och tittar på en med sina stora ögon - som sakta blir mindre och mindre ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ
Cicki. Du har rätt! Att jag inte tänkte på det. Vi hade kunnat städa ihjäl oss *host, host* och ändå aldrig hittat arvet efter Lelle R till Sickan.
Elisabet: :D NU måste vi få till den den träffen i Halmstad, så du kan gosa med Sickan, och hon med dig.
Annie: Thanks Annie, Sickan sends tiny puppyteethlovebites and many lickings back.
Mian: Hon har fått en puss nu - och du har fått typ 30 tillbaka ;)
Lisette: Sickan tackar och säger att hon gärna skickar lite mer doftprover, stort som smått. Är det okej?
Sickan ser ut att trivas, vilket vi gensat förstod att hon skulle göra när vi fick träffa er. Det kändes jätte bra. Pussa lilla damen från oss på Kennel Turboline´s
Mian (igen). Oj, missade dig här nyss. Jag blev imponerad när jag ser hur hon håller på med det stora benet. 100 % pigskin, indeed ;) Vi ska åka om Coop Forum i Bromma i dag och köpa upp hela lagret. Haha! Det var ju du som tipsade oss om att deom finns där. Knorrarna får komma lite senare i livet, när hon är klar med sitt valpfoder.
Annika: Hej! Välkommen till min blogg. Och tack för världens finaste valp (som just nu ligger och gäspar en halvmeter ifrån mig). Lilla Sickan är pussad och returnerade genast en massa till er. I morse lekte hon valpkull med Bertil och mig. Klättrade och slickade och kravlade och höll på. Jättemysigt!
Vilken fin valp ni har fått hem! Det lyser energi och glädje lång väg.
Åhhh, jag skulle vilja snusa lite på henne, hon ser så underbar ut.
Vilken fin mamma hon har förresten, Mika. Hon gick inte heller av för hackor.
Christina: Tuff, rolig, mycket energi och kelig i samma lilla ludna paket. Perrrfekt! Du har rätt, Mika var/är också fin. Studsade fram med en gång och sökte kontakt. Väldigt vackra ögon som jag inte lyckades fånga på bild.
Så himla bra att ni kan väga upp sorgen med lite Sickan-lycka! Hon är underbart fin och jag är så glad för er (och Sickans) skull, att ni har varandra :-) KRAM!
Skicka en kommentar