Precis innan jag skulle lämna VeckoRevyn för kvällen ringde B. Okej då, jag ringde honom för jag hade som vanligt några praktiska detaljer (typ om två dagar) jag tyckte vi borde styra upp (typ nu).
Övriga redaktionsarbetare hörde en ensidig konversation som mot slutet gick ungefär så här:
Ja, jag vet....
Ja, du sa det ....
Ja, så kan vi också göra men, ....
Absolut! Bra idé, fast kanske så här istället...
(Lite långsammare nu, lite tydligare)
Okej, jag är med, men det blir nog roligare om du ...
Vi kan prata vidare om det här när jag kommit hem älskling. Okej? Bra! Puss, puss.
Moderedaktören Li Svärd tittade upp från sitt tangentbord och sa:
Aaahhh, tala vett med barnen, va? Alltid lika knepigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
%20(2).jpg)
3 kommentarer:
Ha ha ha ha, vad roligt!
Ja "Kesu", det är inte lätt! Tack för receptet, helt underbart. KRAM
Pixaleixa: ja, det roligaste är ju att det är alldeles, alldeles sant. Både Li och jag konstaterade att det inte så är kul att tjata om manligt och kvinnligt och att män är korkade. Men en sån här uppenbar volley måste smashas, eller nåt.
Li: Nej, det är det inte. Men vi fortsätter väl att kämpa, va?! ;) Lycka till med muffinsarna!
Skicka en kommentar