söndag 10 augusti 2008

Anfäkta och anamma - svenskt bättre än utländskt

Hösten är inte bara här, den är härligt också! I love the autumn. Just nu frossar jag i kantareller, färska rödbetor, bondbönor, körsbär och plommon. Allt från Sverige! Då har de små svamparna och de stora rödbetorna inte rest så långt - och det är bra.

Bäst tycker jag om gulröda Victoriaplommon. Jag köper nya varje dag. När jag var liten bodde en tjej på min gata i stan i ett hus med en trädgård som fullkomligen svämmade över av V-plommon varje höst. När jag var hemma hos henne, vi kan kalla henne Elisabet (eftersom hon heter det), hörde vi faktiskt ett svagt ploffande varje sekund ett nytt plommon hit the ground.

Jag fick ta med mig hur många kilon jag ville. Wonderful!

Den där Elisabet var lite egen. Hon hade inga syskon, hennes mamma dog tidigt och pappan, tja, han var snäll men lite enstöring. Elisabet blev ganska vild. Hon hade ALLA Tintinböckerna - jag var grymt avis på henne. Jag älskade äventyren med journalisten och hans lille hund.

Elisabet var mer imponerad av kapten Haddock. Hon svor som honom. När de andra ungarna på min gata i stan sa tusan och jäklar, ropade Elisabet Anfäkta och anamma! När de retade henne för hennes överbett drämde hon till med "Era plattfotade amöbor!", så fönsterrutorna skallade i villaidyllen.

Det tänker jag på varje gång jag plockar svenska V-plommon i affären på hösten. Anfäkta och anamma - svenska plommon är bäst!

3 kommentarer:

Kesu sa...

Testing!

Kesu

No-one sa...

Vi har lite svampar på vår gräsmatta. Röksvampar. Jag testade att steka en i smör, men den var lite för besk för min smak.

Vi har ett plommonträd också - kom och plocka när de har mognat vetja!

Kesu sa...

Åh, får jag? Plocka plommon alltså? Mmmmmm!

Ingen svamp utan rök ... Nästa gång kanske du ska prova en magic muschroom.