Nog om Annika (hennes syskon och kusiner). Egentligen la jag in den här bilden bara för att jag tycker den blev så bra. För ett år sedan gick jag ett fotokurs och då fick vi lära oss hur viktigt det är att få med glimten i folks ögon. Och det fick jag äntligen idag.
Som alla som plåtat djur och barn vet går det 23 dåliga bilder på varje bra bild. Dom dåliga har jag raderat nu.
(Va? Hela ansiktet är inte med. DET sa läraren inget om på kursen. Glimten var viktigast - och bakgrunden. Så. Det. Så.)
.jpg)
4 kommentarer:
Jag ÄLSKAR din bild - vill gärna se fler. En viss S på en viss tidning kan dra något gammalt över sig (nej, inte lelle R).
Caroline: Tack du trognaste av inläggare! Ja, jag kanske ska mejla honom den här bilden som bevis på att jag kan ta fina bilder (även om den inte är på just det motivet han ville ha - hihi).
Mera bilder kommer - hoppas jag.
Hittade du rutan med uppföljningskommentar nu då? :)
JÄTTEBRA bild!
Jag brukade kalla min mormor för Stålmormor, det gillade hon :)
Pixaleixa: Tack! Ja, förutom att halv kinden inte kom med dårå, men det såg jag såklart först på dataskärmen.
Tycker inte du det är svårt att tänka på ALLT? Glimt, bakgrund, motiv - puh! Plåtade Lelle R igår när han sussade så sött på golvet. Sedan såg att jag vår röda dammsugare stod i bakgrunden. Inte lika sött ...
Skicka en kommentar