Det ringde i min mobil idag.- Hej jag heter XXXX!
- Men heeeeeeeeeeeeej!
- Neeeeeeeeeeeeeeeeeej!
(Det lät nästan som gårdagens inlägg.)
- Eh?
- Nej, det är inte jag. Jag menar jag är inte den XX du tror att jag är.
(Nu började det låta som en riktigt dålig sketch.)
- Nähä, vem är du då?
- Jag är den XX som du skickade julkort till. Du skrev på brevet att om adressen var fel, så var du tacksam om du kunde få reda på det. Så nu ringer jag och talar om att adressen var fel. Jag har kollat runt lite och jag vet faktiskt inte var din kompis, min namne, bor. Jag har ringt XXX i Vellinge, Skummeslöv och Båstad och ingen av dom känner dig. Vad vill du att jag gör med ditt julkort? Ska jag skicka tillbaka det?
- Menar du att du ringt runt och kollat efter min kompis som har samma namn som du?
- Javisst!
- Vilken ... hm, service!
- Tja, varför ska man inte hjälpa till om man kan? Då behåller jag ditt julkort då?
- Javisst. Och God jul 2010! Kom ihåg var du hörde det först.
- Haha! Absolut! Hej då!
Folk är SNÄLLA!
Några år i rad har jag fått julkort från min namne som också bor i Solna. Kort som skulle till mig. Alltid är det några av mina vänner som har lite julkortspanik och chansar på vem som är vem och hon har snällt eftersänt dem. (Korten alltså, inte vännerna.) Mig veterligt har jag inte fått kort som ska till henne. Förra året fick hon ett alldeles eget julkort, avsett för just henne, från mig med samma namn. Det tycker jag hon var värd.
Bilderna togs under förra årets julkortstillverkning.
Uppdatering: Vänligen observera att jag inte hade skrivit mitt mobilnummer på kuvertet. Tänkte bara att eventuellt felaktig adressat kunde returnera hela klabbet. Den första snälla människan hade alltså letat efter mitt mobilnummer och ringt på eget initiativ.
10 kommentarer:
Haha! Det är ju en riktig "Karl Bertil Jonsson- julsaga" . Jättegulligt. Tänk vad rara personer det finns i Sverige ändå!
Toppen! Tänk att det fortfarande finns folk som sprider glädje!
Vilka underbara människor det finns. Sådana blir man glad av. De är energipåfyllare.
Ha ha! Detta var ju underbart roligt.
Vilken rar och omtänksam person, en som verkligen har tid att bry sig - det har inte alla nu för tiden precis.
Fantastiskt. Vilken historia. Jag ler med hela mig.
Lisette: Ja, man får komma ihåg det när man svär över alla knäppskallar man råkar på. Det finns omtänksamma människor också.
Mor Duktig: Välkommen till min blogg. Kul att du tittade in här. Ja, tänk va! Visst är det underbart!
Cicki: Du har rätt, man får sig en energiboost på kuppen.
Mian: Hon gick ju verkligen mycket länger att hon hade behövt. Hade bara kunnat returner kuvertet. Tycker det var fantastiskt omtänksamt!
Caroline: Och jag ler med dig :)
Ja, det finns verkligen en massa trevliga och snälla människor. Det här var en riktigt må-bra-historia....och så otroligt rapp du var i repliken:
"Kom ihåg var du hörde det först."
Hur tusan kommer du på sånt medan du pratar?
Själv behöver jag två veckor på mig för att komma på något liknande...om ens det räcker ;)
Kul att vara omskriven på din blog! Nej jag är inte den snälla personen som letar rätt på din namne ...jag är den late som skickar till henne...
Fast jag har skärpt mig! (Eeeeh tror jag iallafall. Eller så ha du tröttnat på att tillrättavisa mig numera.)
Blir alldeles varm i hjärtat när jag läser om människors godhet. Och så fnissar jag åt ditt förtydligande om vad det var som eftersändes. Återigen: syftningsfel är ju bland det roligaste som finns ;)
Christina: Äsch! *rodnar* Jag är inte rappare i truten än vad du är på pappret ;) (Om jag ska våga mig på en möjlig förklaring, tror jag det kan hänga ihop med mitt intresse för engelska böcker/filmer/tv-serier där dialogerna sprakar som fyrverkerier. Kanske alltså.)
G: Late och late. Du är en av de vänner som skickar julkort. Bara ett enda har kommit fel (och ett från din mamma - hihi!), så visst har du blivit bättre!
Alexia: I agree. Snyftningsfel är sååå roliga - och tacksamma att kommentera.
Skicka en kommentar