Som alltid när det är roligt blir plåtningen sekundär. Det vill säga, det låter så här: "Oj, nej, vi har glömt att ta bild. Panik! Vem, vänta, eh, tror du att du skulle kunna" .. alternativt "Okej, det får bli som det blir, ta du som hittade kameran först" Nån som känner igen det?
Och blogga om det har jag dårakt inte hunnit. Förrän nu.
Det här är min vänvecka i bilder:
Förra torsdagen: Äntligen en galen dinnerdejt med Caroline! Den har varit på G sedan i november. Men varför hänga läpp när man kan hänga med varandra vid ett senare tillfälle? Jag undrar bara vem som skruvade upp tiden så kvällen tog slut på typ en kvart? Vi åt på Supper som hade den här entrén. En heltäckningsmatta som kullerstensgatan - eller tvärtom.
På väg hem i den hala, kalla Stockholmsnatten tyckte vi den här banderollen kändes passande:
Följande morgon: ordinarie styrelsemöte för FK (Frukostklubben). Närvarande: Alexia och Kesu. Inte närvarande: Caroline (snyft). Misstänker att hon smet till Spy Bar när vi hade skilts åt kvällen innan. Som vanligt bästa kickstarten på dagen. Alexia for president!
Helgens klou: Annika, en av mina allra bästa vänner, bor i Edinburgh. Äntligen kom hon hit och bodde över i två nätter. Trots att vi powerpratade oavbrutet i två dygn (till klockan tre respektive fyra på morgonen) hann vi inte med allt. Bloggbilden togs på centralen, några minuter innan tåget tuffade söderut. Missing you already!
Torsdag lunch: Ännu ett besök från utlandet. Ewa bor i Eilat och kommer hit två gånger om året. Då strålar vi gamla reseledare, Anneli t v och Ewa t h, från Israeltiden samman och käkar lunch. I torsdags blev det köttbullar på Gondolen. Jodå, de har vanlig husmanskost som inte kostar blusen. Till köttbullarna serverades grönpepparsås. Vuxenpoäng på det?
Däremellan har vi hunnit med samtliga barnbarn i olika omgångar. Lelle R känner sig försummad och visar det. Han längar efter Alice - och visar det inte på nåt speciellt bra sätt.
.jpg)
10 kommentarer:
Vilken härlig och fullspäckad vän-och-jobb-vecka! FK-klubbens möten är inget man lätt ruckar på. Därför får de som kan, ha möte. Även om saknaden efter den som inte kunde delta är stor. Men inom kort har vi en komplett samling FK:are - det ser jag fram emot! Stor kram till dig.
Ps. Är jag president nu?
Läser och smajlar .-)
Man blir verkligen glad av andra människors glädje, så är det.
Leenden smittar.
Även via bilder.
Vad härligt det ser ut. Sådär har det varit för oss under Sverigebesöken. Chokat med vänbesök. Intensivt, roligt, vänskapsfullt. Men också lite tröttande. Fast mötena har övervägt förstås. Förstår att du är fulltankad av varma känslor och härligt prat.
Jag har lagt ut västerbottenkycklingreceptet på min blogg under det inlägget. Väl bekomme och lycka till. Världens enklaste.
Alexia: Yes Mrs President, you are :)
Elisabet: fasen vad rätt du har. Har inte tänkt på det tidigare. Men så är det. Och nu ska du få höra något lustigt i sammanhanget. Förr ställde man alltid klockor på 13.50 (alltså tio i två) när man skulle plåta dem för annonser. Varför? Jo, det är ju i det närmaste ett leeende en klocka kommer. Folk skulle undermedvetet associera till skratta och leenden. Det är alldeles, alldeles sant. Har inte tittat för djupt i gläggmuggen. Festligt va?
Monet: Ja, ibland blir det vanvettigt vänintensivt och lite segt att masa sig upp på jobbmornarna. Samtidigt får man ju sån energi och den överväger.
TACK för receptet. Jag hastar dit och skriver ut - och provlagar snart. Vet ju att dina recept tillhör kategorin säkra kort :)
Åh så många glada och vänliga fejs :)
Jag håller med Elisabet att glädje smittar av sig, det är härligt att se er alla på bild.
Fast sist men inte minst så smälter jag när jag ser en sur lite goserumpa bland påslakanen. En liten hund som längtar efter sin fästmö ;)
Det var nog den sötaste rumpa jag har sett på länge.
Jösses vilken intensiv och rolig vecka du har haft!
Vi har flyttat mellan 2 byggnader på jobbet nu några dagar. Lika intensivt det, men huu så jobbigt och inte det minsta roligt :(
Lelle R:s bakdel är supercharmig. Jaså han är lika frusen som Alice? Då kan de ligga där under dunbolstret och mysa tillsammans. Perfekt!
Jisses så kul ni verkar ha haft den här veckan. Och så fruktansvärt försummande mot Lelle R!Konstigt att han inte helt enkelt rymde och tog tåget ner tilll fästmön! Varför skickade du inte ner honom hit så han hade kunnat få några sköna dagar på Alice nya fina vita fårskinn. Där finns plats för båda två.
Christina: Tack! Jag har verkligen goa vänner - och då räknar jag självfallet även de som inte syns jsuit här och nu.
Hihi! Ja, den där bilden talar ju sitt tydliga språket. Du ser att svansen är indragen och vet vad det betyder.
Lelle R rodnar av lycka över att du gillar hand ädla del i i rump, jag menar rampljuset.
Mian: Jobbflyttar är alltid jobbiga, inte minst efteråt när man ska hitta allt för att komma igång igen.
Lelle Rälskar att gona in sig under duntäckena. et är varm toch luktar husse och matte. Alice är mer än välkommen dit, hälsar han.
Lisette: Om han hade haft egna pengar hade han löst en ENKEL biljett till Falbygden, till Alice, dig och Mian. Jag, min korkmatte, tänkte såklart inte på att polletera honom till er. Nu vågar jag inte knysta ett ord till honom om Alice och vitt fårskinn, då blir han gaaalen. "Viff, voff, vafför fick jag inte komma dit???"
Vilka härliga leenden och vilka underbart roliga kommentarer!
Nu är mitt leeende lika stort..
Tack!
Smulan: Vassego! :) Elisabet slog verkligen huvudet på spiken när hon skrev att man blir glad av andras glädje. Gott så!
Skicka en kommentar