lördag 2 januari 2010

Vargjakt

Idag gick startskottet - i alla bemärkelser - för Sveriges första vargjakt på jag vet inte hur många år. Lika snabbt som den började var den över. Undra på det när över 10 000 jägare anmält sig för att skjuta de 27 ofredade vargarna.

Min vargjakt var av fredligare slag. Den var också över idag, men började redan innan jul då jag och Rikard Wolff försökte hitta ledig tid för en intervju till tidningen Justitia. Nä, nä, herr Wolff har inte ägnat sig åt några ekonomiska otillbörligheter, vinkeln var vad han tycker om att vara egenföretagare.


Rikard Wolff var synnerligen trevlig och lättpratad. Jag menar bara att ställa upp på en lördag vittnar om ett sympatiskt drag. Det blev en hel del prat om annat än egenföretagare och jag var på vippen att dribbla bort mig. Som mina närmast sörjande vet lider jag av namnafasi. Jag har inte svårt att komma ihåg namn, jag har bara svårt att komma ihåg rätt namn. Det låter roligare än vad det är. (Den som orkar kan läsa mer här: http://ikesunamn.blogspot.com/2008/11/frklaringar.html)

När Rikard Wolff pratade om en pjäs som han spelat med Johan Rabaeus - "han är sååå bra" - kopplade jag Johan Rheborg och började babbla om ståuppare som är mer än bara det.
- De är ju duktiga skådisar också, en del av dem i alla fall, sa jag.
Johan Rheborg har faktiskt spelat teater också.)
Just då pingade det till i Wolffs iphone. När han lagt på höjde han på ögonbrynen, bad om ursäkt och frågade vänligt vad jag sagt.
- Eh, bara att Johan Rabaeus är duktig (och att jag är kass på namn).

15 kommentarer:

Cicki sa...

Den vargen hade jag gärna varit med och jagat. Han är bara sååååå bra. När han var med på Doobidoo så verkade han nästan blyg. Så när du skriver att han är supersympatisk så är det så jag uppfattat honom. Jag gillar ju hans sånger också.

Det kan inte vara lätt att ha namnafasi i ditt jobb. Det måste vara ett minde h-e-l-v-e-t-e. Jag var ju tvungen att läsa det blogginlägget och fnissade hejdlöst här i min ensamhet. Inte åt dig utan med dig. Jag lider inte bara av namnafasi utan total afasi. Gissa hur bra det går nu när jag ska prata engelska och det är tilt i skallen på de enklaste orden. För att inte tala om grammatiken. Den är en historia för sig själv. Jag har bett de ha tålamod med mig......:-)

Elisabet. sa...

Såg honom på Bokmässan i Göteborg för många, många år sedan .., han satt och signerade böcker och åååå, så vänlig han tycktes vara!

Lisette sa...

Å så avundsjuk jag blir på dig-igen! Rikard Wolff har jag gillat stenhårt ända sedan den första Änglagårdfilmen. Ja före det också men med den blev verkligen en av hans fan.
Skönt att höra att han inte BARA är så snygg!
Vi hörs.

Kesu sa...

Cicki: Rikard Wolff pratade just om Dobidooprogrammet. Det var det enda lekprogrammet han ställt upp i efter MYCKET funderande. Han gjorde det för att inte hamna i nåt slags prettoskal, sa han. Man kan ju inte bara framträda när man ska prata/sjunga Brel eller Pisaf, som han uttryckte det. Dessutom gillar han Lasse Kronér, och vbar "among friends", som han uyttryckte det, alltså kände sig trygg. Se där, nu har du fått en försmak av artikeln :)

Haha! Bra att du har bett att de har tålamod med dig. Amerikaner och engelsmän brukar vara härdade och klara att folk klampar omkring i deras språkskor. Men visst blir man irriterad när man letar efter orden.
Elisabet: De första tre minuterna var han snudd på nonchalant, kanske var det nåt slags skydd eller test. Sedan blommade ut och det var ett rent nöje att sitta och prata med honom. Fick skärpa mig för att dra mina frågor och anteckna också. Jag var ju faktiskt på jobb.

Lisette: Okej, du får en bit av artikeln också: Änglagård blev hans MEGAGENOMBROTT. Efter den turnerade han med musik för FULLA hus - och fick 3 000 kronor per kväll för det. SJälv var han glad och nöjd för han hade ju så roligt - och managern bjöd på middagar ibland. Efter hundra föreställningar sa en revisor till honom att "någon tjänar mycket pengar på dig, du borde starta eget företag" och där har du bakgrunden till Rikard Wolff AB.

Mian sa...

Vad kul att ha ett arbete där man får träffa så intressanta personer!
Rikard Wolff verkar vara en "behaglig" och mycket sympatisk person.
Kommer din artikel att publiceras på webben?

Oh! Henry sa...

Gott Nytt ar!
I hope thats almost right as I do not have Swedish letters easily available on my computor.
Thankyou for a wonderful 12 months of blogging (especially the one with your grandchildren, grandmother of steel indeed)or at least thats what giggle said, and I now look forward to more in 2010,
regards to your father,B,Fang (lette R) and, of course, last, but certainly not least, you!

Kesu sa...

Mian: Ja, det är en förmån - särskilt när de är så trevliga som Rikard Wolff. Tror inte Justitia publicerar sina artiklar på webben, men om du påminner mig kan jag skicka en pdf.

Oh! Henry: Gott nytt år på dig med! And very welcome to my blog! I hope your new year resolution is to comment often ;)

Grandmother of steel, yes that's me, giggle got it right that time. Although knowing me, you wouldn't need a translator to tell you that ... I really appreciate your struggle with giggle.

See you soon then ;)

Moster Ma sa...

Så trevligt lördagsjobb att träffa en sån sympatisk man. Jag minns ett sommarprogram han hade för många år sen. Det var personligt och äkta och ett av de jag minns(dessvärre inte så många).

Christina sa...

Så kul det är när folk visar sig lika trevliga som man har föreställt sig dom :)
Vilket fint porträtt förresten av Herr Wolff. Han åldras snyggt.
Jag tycker verkligen väldigt bra om honom som både skådespelare och sångare.

Log brett när du berättade om namnfadäsen. Vi är nog många som känner igen oss skulle jag tro ;)

Kesu sa...

Moster Ma: Där sa du det: äkta! Det var det ordet jag kom på igårkväll när jag funderade lite på intervjun. Många kändisar är trevliga, men alla känns inte lika äkta.

Christina: Ja, han åldras med behag. Fyller 52 i år.

Menar du att du har samma problem? Att du säger nästan rätt hela tiden? En kompis till mig tycker det är störtkul varje gång, medan jag kan hålla mig för skratt.

Christina sa...

Kesu: Ja, jag tycker jag har samma problem, absolut. Det blir nästan rätt, fast ändå fel...
Jättejobbigt.

Kesu sa...

Christina: Jag är så egoistisk att jag spontant utbrister Åh, en till med samma problem - så skönt! För då vet du hur pinsamt det är att kalla en Ivar för Ingvar, en Anna-Lisa för Anna-Stina och ha ett h-e med personer som heter Rheborg och Rabeus, Ralf och Rolf. Det värsta är att jag inte tvekar utan säger fel för jag är övertygad om att de heter vad jag kallar dem. Puh!

No-one sa...

Åååå, min favoritvarg! Har nog tappat räkningen på hur många av hans pjäser och spelningar jag sett. När jag läste Media & Kommunikation fick jag intervjua honom i hans loge på Dramaten, i samband med pjäsen Råttfångaren som han deltog i. Han var så snäll och hjälpsam. Jag hade en sån där gammeldags inspelningsmanick, som jag fått låna från skolan. En sån där med två rullband som snurrar (har glömt bort vad det heter). Och när den trasslade, hjälpte herr Wolff till så jag fick den att fungera igen. Är för evigt tacksam :)

Christina sa...

Kesu: Absolut samma problem, och ju tröttare och mer stressad jag är ju värre saker hasplar jag ur mig ;p

Kesu sa...

Alexia: favoritvarg - vilket bra uttryck! Jag fick aldrig intervjua så coola personer när jag gick Media & kommunikation. Men jag giock i Göteborg.

Gammal inspelningsmanick? Kan det vara en sån jag använder? Min kassettbandspelare i fickformat (avsedd just för intervjuer) ställde jag på bordet framför herr Barg och sa "en sån här såg du inte igår!". Nä, det gjorde han inte, han hade förmodligen inte sett en sedan du intervjuade honom. Hahahaha!

Christina: Ah, soulmate där!