måndag 19 januari 2009

Jag, en akuPUNKare

Jag har fått mitt livs första akupunkturbehandling. Hos sjukgymnasten Anita Axelsson. Nej, det gjorde inte ont (jag somnade nästan på britsen). Samtidigt kändes inte tanken på att sträcka sig efter kameran i väskan så lockande med sex nålar i armen, en i benet och en i handen. Tyckte inte heller jag kunde be sjukgymnasten knäppa mig där jag låg. (Nu vet ni varför jag inte har en egen bild som illustrerar mitt liv som akuPUNKare, Alexia och Caroline.)

2 kommentarer:

No-one sa...

Tack då vet vi :) Men hur kändes det efteråt? Hjälpte det mot det som skulle avhjälpas?

Kesu sa...

Pixalexia: Jag har, förmodligen, något som kallas frusen skuldra/arm(vilket får mig att tänka på "frozen shoulder of lamb", alltså en styckdel - hihi). Vissa rörelser gör gräsligt ont, men det värker inte hela tiden. Och det är egentligen inte så mycket att göra åt. Tiden sägs läka. Längsamt. Akupunkturen är till för att öka blodflödet och på så sätt eventuellt skynda på läkningsprocessen något. Så jag vet inte än om det hjälper.

Efteråt känns det att någon har varit där och petat :) Armen är lite varm och känns trött. Vill inte jobba riktigt. Men det måste den. Jag är hård! Och sjukgymnasten säger att den måste vara i rörelse för att inte stelna helt. Inga mitellor här inte!

Långt svar på kort fråga ...