Tonight

Närmare bestämt klockan sju. Spännande!

Säl(j)succé???

Jag vet inte riktigt vad jag tycker. Hittade den här nyutkomna boken på VR:s chefredaktörs bord. Ser ni vad den heter?
"Säl hylje sel". Inte så upplysande va? Varsågoda, en närbild:Nu fattar ni att det är en kokbok. Hm. Jag har ätit säl i Svalbard enligt principerna "try everything once", "lokalproducerat = bra" samt "ta seden dit man kommer". Enligt samma principer har jag provsmakat val, känguru, krokodil och antilop - eller om det nu var gnu. Det var inte speciellt gott.

Med tanke på den här bilden fattar jag att man inte äter ihjälklubbad knubbsäl. Den är väl lagligen jagad, precis som vi skjuter älg och rådjur. Och om nu havet är fullt av sälar måste man väl få äta det, liksom vi äter av det som våra skogar svämmar över av.Om jag var en liten innuitfru skulle jag såklart vara glad att ha en kokbok att slå i när recepttorkan sätter in och jag är trött på sälgryta, sälstek, sälknöl, sälbiff, sälkotletter, sälkarré och så vidare. Och ändå. Den här kokboken känns inte riktigt bra. Vad tycker ni? Överreagerar jag?

Flytt, flytt, kommer aldrig igen

Finns det nåt som ser så sorgligt och övergivet ut som en utflyttad lokal? Ska vara ett ödehus i Norrland då, med gapande fönster och en dörr svajande på trekvart.

VeckoRevyn har flyttat (tillbaka tydligen) till lokaler 30 meter bort på samma våning. Sömngångaraktigt gick jag fel första morgonen och möttes då av den här synen. Virrade även fel på lunchen, eftersom man nu kan gå in via en annan av farbror Bonniers alla ingångar. Snälle vaktmästaren ledde mig rätt igen. Det fina med min felvandring var att jag kunde norpa med mig en massa härliga gratismagasin på vägen. Hamnde ju på olika tidningaredaktioner. Hur var det Karin Boye sa: "Det är vägen som är mödan värd." Jobbade hon också på Bonnier???

Gullan Bornemark hjärta Kiss

Den här har jag inte hört på flera, flera år. Men jag minns när den spreds på mejl. Skruvade upp volymen och vrålade med. Säg att du minns den också, Louise?

Ica och jag

Hjälp! Jag skrattar på mig. Tack snälla Christina för tipset. Jag vet inte hur du fick till en sån fin bild på din blogg. Mina trogna läsare får vackert klicka på länken nedan för att fatta vad jag haft så roligt åt hela kvällen. Sedan tycker jag att ni ska klicka på Christinas blogg och se hur hennes hund Poppan blev. Jag säger som jultomten: Ho. Ho. Ho!


http://www.ica.se/dans/?d=440028

Nya upptäckter varje dag

Googlar ni er själva? Om inte - gör det! Inte för att narcissistiskt spegla sig i sajberrymden utan för att se vad ni hittar. Själv lärde jag mig ikväll att Kesu inte bara står för de inledande bokstäverna i mitt för- och efternamn (därav ett smeknamn och namnet på min blogg), utan också för Keynsham Explorer Scout Unit. Bara en sån sak!

Men inte nog med det. Kesu är också en - jag citerar - mystisk, sensuell och provokativ parfym. Tror jag det! Jag vet inte riktigt vad "Nor janutui werom nusi delara kesu" står för, men det är säkert något gott. Och trevligt. Och roligt.

Toppensoppor

Ni ska veta att jag gör vad ni ber er om. Vill ni ha en bild, får ni den, jag till och med flera. På begäran alltså, mitt toppensoppställe Ah-nanas som jag tycker alla i närheten av Sveavägen 92 ska slinka in på - eller ta med mat ifrån. Jag var där idag igen. Åt en värmande och närande soppa igen. Tänkte "jag går tillbaka hit igen". Und so weiter.Ett bord står några trappsteg upp, i skyltfönstret. Jag håller med, det ser inte så mysigt ut utan matgäster, men det beror på att jag alltid går dit efter - eller före - värsta rusningen.
Ah-nanas frestar med mer än bara soppor som ni ser. För mig som ska bli ekorre i nästa liv (och jagas av Lelle R) sitter nötter - och choklad - fint som eftermiddagsuppmuntran.

Underbart på spat

Visst är ni riktigt nyfikna på vårt spabesök? Bra! För här kommer bilder. De talar egentligen för sig själva, men jag ger några sufflerande, viskande kommentarer ändå. Beredda? Okej, då kör vi! (Klicka på bilderna om du vill ha dem större.)
Såna här vinklar och vrår är typiskt för Smögen.Vi pratar serious spa här. Det här är skönhetsbagen EN av oss hade med sig dit. Den var rågad på hemvägen.I behandlingsrummet.Louise och vår favorit-Spader Dam - Anne. Vi blev sååå fina när hon jobbat med oss.Titta bara! (Jag planerade att smyga in under Louises behandling för att ta bilder av henne i kombinerad ler- och chokladmask, men dörren var låst! Och med bomullsrondeller på ögonen hade jag svårt att ta bild på mig själv. Sorry!)Anna är den i vår trio som är mest skeptisk. Hon tror inte lika benhårt som Louise och jag på krämernas undergörande verkan. All aktivitet upphörde i receptionen när Louise och jag skulle lösa ut oss - kvittona var längre än Robert Wells hår - medan Anna snabbt och lätt betalade för den enda kräm hon köpte. Men så är hon också yngst av oss ...Välkommen till lunch, Louise and the Loonies (ett av våra många artistnamn). Havsutsikten ingår i priset.SNÖGEN!Livet på en räkmacka - eller varför inte i en kaviartub? Roligaste ritschratschrutschbanan i stan.Från poolen ser man ut över havet och ända till evigheten.Det var bara vi tre på vattengympan båda dagarna. Fröken tyckte vi var sååå duktiga och döpte oss till Tripp, Trapp, Trull. Nu väntar vi bara på att Måns Herngren ska höra av sig inför "Allt flyter 2" - och Michael Jackson för att ta reda på var man hittar såna här fräsiga, blå vantar. (De ökar vattenmotståndet. Vi blev faktiskt både svettiga och hade träningsvärk efteråt.) På ryggen hade vi blå skumgummidynor som spänns åt hårt, hårt, hårt. Därför ser man duktigt ihoptryckt ut.Badddräkterna i vårt badrum hann nästan inte inte torka mellan alla aktiviteter.Vi slopade avslappningen vi anmält oss till. Den fixade vi med att shoppa i Kungshamn (10 min därifrån.) Där låg den här butiken ...Och inte nog med det. Min man har alla förutsättningar att ta över en affär här också. Ska vi flytta dit, kanske?Anna provade långmössa.Och Louise ställde gärna upp som modell för tanthattar. (Vem som helst ser ut som tant i såna här historier - jag vill gärna påpeka det.)Tripp, Trapp, Trull på land. Jag längtar redan efter er och till nästa gång.

Nedräkningen kan börja

Jag är ledsen, men jag kommer att överge er igen. Väldigt snart. Ni får alla stå tillbaka för det här:Och det här (nej det hjälper inte att klicka på den uschliga bilden, 10-meterspoolen blir inte en 50-metersbassäng för det):Tillsammans med Louise och Anna ska jag ligga i blöt på Smögens Havbad. Japp, just precis i DEN poolen. Och så ska jag låta mig smörjas in med alger och lera och body butter och choklad och grädde - egentligen vad som helst. Jag är lättroad och lättlurad när jag är på spa. Provar det mesta. Som yoga förra gången vi var där. Louise säger att mina snarkningar störde övrigas koncentration, men hon är bara avundsjuk. Lovar att inte blogga därifrån, men jag hoppas komma hem med finfina bilder. Av vad får ni se då.

Perspektiv på tillvaron

Jag gillar perspektiv, men tycker ibland att de är svårfångade på bild. Här kommer ett försök på Kungsgatan. Trappan går upp till Regeringsgatan, tror jag.
Här ett försök till. Denna gång plåtade jag neråt för variationens skull. Vet inte om det var så lyckat. Vad säger ni? (Bild från t-banans blå linje, som är den senaste och därför djupaste.)

Jag, en akuPUNKare

Jag har fått mitt livs första akupunkturbehandling. Hos sjukgymnasten Anita Axelsson. Nej, det gjorde inte ont (jag somnade nästan på britsen). Samtidigt kändes inte tanken på att sträcka sig efter kameran i väskan så lockande med sex nålar i armen, en i benet och en i handen. Tyckte inte heller jag kunde be sjukgymnasten knäppa mig där jag låg. (Nu vet ni varför jag inte har en egen bild som illustrerar mitt liv som akuPUNKare, Alexia och Caroline.)

Pusskalas

Jag glömde plåta och plocka ner misteln igår. Tur var väl det, för idag kom tre av B:s fem barnbarn på besök. Då blev det pusskalas med Sonja och Annika under misteln:
Fast minstingen Valdemar tyckte kaka på golvet smakade bättre än farfarspussar:

Provade att plåta utan blixt, men det blev bara suddigt. Vi får stå ut med skarpa skuggor och röda ögon den här gången.

Julslut

Det är slut mellan julen och mig. Igen. Idag plockade jag undan allt. Det tog ungefär fem minuter. För jag är ingen stor julpyntare. Så här ser det ut hos oss:

Den här julkulan fick jag av en f d koncentrationslägerfånge jag intervjuat. Hon har svårt att sova ibland och då målar hon kulor och smycken.

Den andra julkulan kommer från ett smällande kallt St Petersburg, där jag var för några år sedan.

Mina absoluta favoriter. Tomtarnas vaktparad. De brukar inte stå runt ett värmeljus, jag ville bara att ni skulle se hur små de är.

Tomtenissen vilar sig på mina Penguindeckare i sovrummet.

B:s tomtenissa delar bokhylla med mässingselefanter från Kambodja och gudabilder från Indien. Hemma hos oss råder full religionsfrihet. Och 100 % dammtolerans ...

Till sist - i alla bemärkelser - årets nykomling: tomtarnas vaktparad 2. Lägg märke till den perfekta tajmningen. Nu är glada pappret slut, slut, slut.

Okej, det tog nog sju minuter att pynta och plocka ner allt den här gången. Kanske berodde det på nykomlingen.

NYC-nostalgi

Igår drabbades jag av svår New York-nostalgi. På vår bröllopsresa hyrde vi ett loft på 12:e våningen. Vi behövde sju, eller var det åtta, nycklar från gatan och in till våningen (ink nycklar i hiss och till hissgrind!) Avresedagen sprang jag runt och plåtade som en galning för att kunna visa alla hemma hur häftigt vi bodde. Det gamla paret hyrde alltså ut sin egen lägenhet till oss. Mannen var konstnär och hade en ateljé som är större än vår undervåning.

Nu blev vi ju av med kamerna och minneskortan på hemresan (allt stals), så jag har inte längre kvar de bilderna. Därför får jag - och ni - nöja mig med de officiella bilderna som låg på bokningssajten. MEN det var de här bilderna som fick mig att fastna för just den lägenheten. Jag tyckte den såg så personlig ut. Tack sjutton för det när det var parets hem!

Ladies and gentlemen: 118, 27th Street West, 12th floor:

Det var nog den här bilden som avgjorde saken. Ser ni alla böckerna? Bokhyllorna löper från golv till tak mellan fönstrena och till och med ovanför fönstrena som var så djupa att man kunde krypa upp och sitta i dem - vilket vi också gjorde. På mjuka kuddar. Här inne sov Monica, vårt bröllopsvittne.

Tre personer till hade lätt fått plats.

Och här sov B och jag. Ser kanske inte så häftigt ut, men det var det. Sänggavlen var gjord av ett par gamla dörrar. Taket bestod av en jättelik glaskupa och halva rummet var ett stort badrum på en trappavsats bakom väggen till vänster som inte gick upp till taket. Låter knasigt, men var sååå häftigt.

Till vänster om sängen gick dörren in till klädkammaren där Mrs Miglio hade gjort plats för oss bland sina kläder och makens pannåer.

Badrummet bakom väggen!

Fattar ni?

När vi låst upp med alla våra nycklar klev vi rätt in i vardagsrummet. Från fönstren till höger såg vi både Empire State Building och Chrysler Building. Japp, jag var lite knäpp och sa Goodmorning och Goodnight till skraporna varje dag. Som i en film liksom.

Mister Miglios ateljé ur en annan vinkel. Bakom glasdörrarna låg Mrs Miglios kontor. Lägenheten var ursprungligen en liten fabrik, och kontoret ligger där förmannen hade sitt kontor vid sekelskiftet. Ser ni glaskupan i taket?

Och en ateljébild till. Mmmmmm!

Sista ateljébilden - jag lovar.

Och här det lilla öppna köket med matplats. Låg ett trappsteg upp på väg in i lägenheten liksom.

Här ser ni hur den fortsätter. Oh I wanna go back!