Inte lätt att vara filmrecensent

Ni vet ju att jag redigerar filmer för tidningen Hennes. Ett fantastiskt roligt jobb som jag har Caroline att tacka för. Eftersom Hennes har lååång pressläggning måste jag se filmerna minst två månader i förväg. Det gör att jag missar en del storfilmer som bara visas nära premiären. Antingen blir de inte klara tidigare eller så vill man inte visa dem av kopieringsrädsla. Mig gör det inte så mycket, för det betyder att det finns filmer som B och jag kan se ihop. Annars får han ju aldrig gå på bio stackarn - åtminstone inte med mig.

Missar man de där stora filmerna, får man jobba lite med kroppen och springa på mindre filmer, så att säga, eller leta dvd-kopior (lagligt) hos distributörerna. På så sätt hittar jag en hel del jättebra filmer som jag annars inte skulle kunna tipsa om.

Kände recensenten Gunnar Rehlin har inte samma inställning. I senaste numret av Femina (som också har lååång pressläggning) tar han med Australien, Allt flyter och Mummut. Hur fasen fick han se dem? tänkte jag, som också försökt komma till i förtid. Svar: det fick han inte och han använder recensionsutrymmet till att klaga! "Trots tjat fick jag inte se den", "Hemlighetsmakeriet har varit stort och inte släppt igenom någon i förtid" samt "Den lär vara bra, säger några få lyckliga som sett snuttar av dem" heter det. Hahaha! Snacka om sur recensent som är van vid att alla dörrar öppnar sig.

Sätt igång och jobba lite Gunnar! Du kommer att få se många bra filmer då, jag lovar!