Jag, en knarkare

Scen: servicedisken i London där jag jobbade som flink reseldare.

Personer:
HL (Hålögd chartergäst som bokat sista minuten-resa och sovit en natt i "del i dubbelrum" med en annan man - that's the rules.)
RL1 (Reseledare 1)
RL2 (Reseledare 2, jag, Kesu)

HL: (På bruten svenska.) Ni måste hjälpa mig. Han jag delar rum med knarkar.
RL1: Va?
RL2: Hurdå, liksom?
HL: Jo, han knarkade hela natten. Jag trodde jag skulle bli galen. Ni måste hjälpa mig att hitta ett annat rum eller ett annat hotell.
RL1: (Ger standardsvaret.) Alltså, vi gör inte det. Du har bara betalat för DEL I DUBBEL och då kan det gå sådär.
HL: Men Herregud, fattar ni inte? Jag kan inte sova.

RL1 och RL 2 konfererar snabbt. Vi har rätten på vår sida, vi behöver inte leta upp nåt nytt rum till honom. Han ska ha vad han har betalat för. Men tänk om han går till tidningarna, tänk rubrikerna. "Svenskt reseföretag låter sina gäster dela rum med knarkare." Shit! Vi letar nytt rum, okej? Okej!

RL2: Ja, alltså okej då. För den här gången. Min kollega går och ringer nu och ser vart vi kan flytta dig.
HL: Tack, tack.
RL2: (Lite kallprat.) Knarkade han HELA natten?
HL: Javisst. Det var jättejobbigt!
RL2. Men hur märkte du det?
HL: Jamen sånt hör man väl!
RL2: Gör man???
HL: Självklart!
RL2: Jaha, och hur låter det då?
HL: (Drar långa timmerstockar.) Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz!
RL2: Men vänta lite nu. Du menar att mannen i den andra sängen SNARKADE?
HL: Knarka, snarka, same, same.
RL2: I helvete heller! Du kan glömma nytt rum och nytt hotell.

Varför skriver jag det här? Jo, för att stackars B inte fick sin skönhetssömn inatt. Hans fru knarkade så rutorna skallrade - jag är fortfarande förkyld, det är min ursäkt! - och han har bara betalat för del i dubbelrum. Då kan det gå sådär.